HOI AN. VYKORTSVY.

om det var sa vackert att det svider i ogonen i Nha Trang sa ar detta mer smartsamt. detta ar underbart, Hai An ar en jattefin liten pitoresk stad pa kusten med fiskmarknad, 300 skraddare, folk med rishatt, traditionell arkitektur och en gammal ruinstad 40 km utanfor stan. vi kommer stanna har till mandag mogon (det vill saga om det ar lordag idag), kom hit i morse kl 5 sa har finns det tid och utrymme for att slappna av, ta saker i sin egen takt och njuta av omgivningarna.

vi tog nattaget hit fran Nha Trang, stog utanfor stationsbyggnaden for att vanta pa taget da det var fullt med folk. en kvinna som jobbade dar viftade in oss nar hon sag att Steve parkerade hela gruppen utanfor. vi avbojde hennes inbjudan och lat henne springa runt hela stationen i sin rosa pjamas bast hon ville. det ser verkligen ut som en pjamans, manga kvinnor gar runt i det har! stationen var byggd sa att sparen och perronegn inte hade nagon hojsskillnad, la inte marke till detta da jag hoppade av dar kl 5-nanting den dan da vi kom dit. eller, jag gjorde nog det, men som sagt, klockan var 5. innan man gar ut pa perrongen maste man visa sin biljett och nar taget kom viftade en man med en fickalampa som for att pakalla uppmarksamhet. som att tagets tuta inte lyckades tillrackligt med det, jag blev nastan dov da det passerade mig. och sa viftade han mest rakt upp i himlen sa jag vet inte vad det gjorde for nytta, men kul var det att se. sa levande, som en scen fran en annan varld men anda sa likt allt dar hemma. det ar spannande att se hur vi manniskor overallt gor exakt samma sak, vi ater, vi aker tag, vi jobbar, sa egentlgen borde det inte vara nagot speciellt men den dar tagstationen var spannande for mig. sa lik, anda sa olik. sa vanlig men anda inte. nar folk bara valde over sparen undrade jag vad skjutton de holl pa med, som en djurfolk rorde dem sig malinriktat mot taget och tag sig upp for de alldeles for hoga trappstegen med moda. det var en exotisk upplevelse maste jag saga. dar infann sig antligen kanslan av att faktiskt vara nagon helt annan stans och jag kunde inte gora mer an att fachineras over det som ar sa vanligt, det jag sett sa manga ganger forut.

var sakert forsta klass pa detta tag ocksa men detta var antligen Vietnam pa rikigt, skabbigt, fullproppat och skakiga jarnvagsspar undertill. vi var 4 i var hytt, 6 pers i vad som borde varit nadra klass men varst var det nog att spendera hela natten i de fullbokade vagnarna med sittplatser. skrev tio vykort och vandrade sedan runt for att kolla in taget, ratt skabbigt, traditionell skvattoalett (som de andra i min hytt anvande men inte jag. da jag gick for min rundvandring hittade jag en vasterlandsk toa bara nagra meter at andra hallet an den de anvande. dem svor over toaletten dem fick anvanda och jag kunde inte gora annat an att smale at att det ar sant som hander om man vagrar upptacka nytt, haller sig i sin hytt och gar och lagger sig direkt efter avgang.), mistanksamma gubbar som satt och rokte dar vagnarna kopplas ihop, pyttesma hytter i borjan av varje vagn inna det liksom finns utrymme for att gora hytter mer fler baddar an 2. jag sag folk ligga och sova, tva backpackerkillar som nog rokte pa inne pa den vasterlandska toaletten (det star Western toilet ovanfor dorren) som borjade skratta och skamdes nog da jag och nagra andra stod utanfor och vantade. sen satt dem och drack sprit med vietnameser i detras hytt. likadant var det i den bredvid, vasterlandska unga man och vietnamesiska gubbar gilar sprit precis lika mycket med andra ord. det var folk i horder pa det taget, och jag onskar det var transibiriska eller orientexpressen, det kandes sa. det var manga som inte hade dragit for gardinerna pa sin dorr eller helt enkelt inte stangt dorren. det var en marklig scen det ocksa, som att kika in i manniskors liv alleleds ogenerat fran andra sidan koksfonstret. men ingen brydde sig.

pa stranden i Nha trang borjade jag prata med tre killar som pratade spanska. en av dem var fran danmark dock och han och en till bodde i Dubai. vi sa att vi skulle aka med nattaget till Hoi An och-gissa vad- dar var dem! de befann sig i andra klass, jag stotte pa dem pa min rundvandring, de sa att dem skulle till baren langst ner. jag visste inte att det fanns en bar men tydligen var den efter vagnarna med sittplatser. vilket ar just de vagnar jag inte gick igenom eftersom det kandes som att hela varlden skulle stirra pa mig om jag gick in dar. dem gick i alla fall dit, jag gick tillbaka till min hytt och funderade lite. de andra hade gatt och lagt sig och jag tankte, vad fan ska jag gora har? trakigt folk som inte uppskattar skabbiga bumpiga tag! sa jag fick ta mod till mig for att ga till baren och snacka med Dubai/spanien/danmark-killarna, hittade p en ursakt, att jag bara ville se om det verkligen fann sen bar pa ett tag som detta men den behovde jag inte anvanda utan blev erbjden sittplats vid deras bord samma sekund jag kom in genom dorren. nervost, visst, men kul och avslappnat efter ett tag. vi pratade dubai, att Tomas fran danmark jobbade for ett matingrediensforetag, spanjoren minns jag inte vad han gjorde och den tredje som bodde i madrid jobbade for ett kosmetikaforetag. ganska roligt! i dubai kostar en ol 10 dollar foresten. och det ar inget stalle att backpacka pa. klockan halv tio kandes det som att klockan var 12 pa natten, hade varit pa taget sen 7 sa efter deras tre ol gick vi tillbaka. pa vagen lyckades jag trampa en erson som lag pa golvets ben. resten av folet satt i sina stolar med likadan filt, munskydd och bakatlutade ryggstod. alla satt sa har. och ursakta, men jag kan inte ra for att se dem som vore dem en djurfolk. och det ar sadana upplevelser man missar om man gar och lagger sig klockan 7.

man missar fantastiska fototillfallen ocksa. nagra av oss gick pa promenad med steve och ljuset var helt perfekt, klockan var knappt 6. sag aldre kvinnor gora qi gong hallandes solfjadrar i handen (lugn, jag har foto pa detta). gick genom fiskmarkaden och fick kort pa de sma standen dar solen strilar ner mellan plastskynkena som ska forestella tak, kvinnor i alla aldrar i rishatt, floden. dfina bilder. det ar hur vackert som helst har. det ar sant man missar om man sitte roch hanger i lobbyn eller sover vid poolen tills rummen blir klara pa hotellet. undra hur mycket somn folk behover egentligen. och jag kan inte ra for det, men jag borjar nog bli benagen att halla med i uppfattningen om att min generation ar ratt otacksam och lat.

igar var en lugn dag i Nha Trang, satt pa ett cafe mest hela dagen och laste och skrev. idag ska vi aka till My Son, ruinstaden en bit harifran. i morgon hoppas jag att jag aker bat pa eftermiddagen for att se solnegangen fran floden.

kram!