VIETNAM!

har ar det precis som pa bilderna man ser, blunda och tank vietnam sa ser nu det framfor er. galen traffik, elledningar som hanger ner, marknad och franska kolonialhus. kom till Chau Doc idag vid tre-tiden efter att ha akt over gransen fran Kambodja, allt som allt tog sesan sex timmar. chaufforen i kambodja kubnde inte engelska sa han snackade franska. han var lite galen ocksa, teckande att han skulle skara halsen av mopedforarna som var i vagen for honom. vagen hit var helt galen, som tur var hade vi en minivan men det var stora hal i vagen precis over allt, denna gang var det ingen oversvaming utan sjalva vagen som mvar problemet. det var ratt jobbigt ett tag eftersom jag nog inte atit tillrackligt, had eont i magen och hade lite utrymme. men det var en upplevelse att skumpa runt pa lervagar mellan de kambodjanska risfalten. lansdkapaet var sa vackert sa jag bara ville hoppa av, odla vingar och flyga runt over risfalten. aven om det ar varmt har sa sag det ut som allt luften dar var sa sval och ren, risfalten lyser eftersom graset ar sa gront, nastan limegront. och bergen bakom falten var avvaktande och stilla, inte lika patrangande som hemma da dem liksom drog sig bort fran en, de var val konkava istallet for konvexa, som hemma, dem gick liksom inat vilket gav en lugn kansla. och hogst upp lag molnen som slojor. landskapet har ar perfekt, tank att fa virvla runt i den luften over falten eller andas den liften, fa ga runt dar i flera dagar.

kandes som att folks boende var mer organiserat i denna delen av kambodja, det kandes lite mer som hemma, man fattade vad dem gjorde och det fanns en osynlig struktur, organisering. sag manniskor aka pa lastbilsflak och i tuk tuks som inte gick fort. undrade var de skulle, da narmsta hus var hur langt bort som helst. undrar oom de aker sa langa strackor varje dag i sa langsamma fordon. sag en asna med slap ocksa, da vi fick klamma oss fori en lastbil vars ena framhjul gatt sonder och tog upp tva tredjedelar av vagen. det var en handelserik resa trots att den var jobbig och alldeles for lang for att vara bekvam.

hade frukost pa stranden idag, gick upp klockan sex. det var inga barn dar da, och solstolarna hade inte kommit fram annu. jag var en av de forsta dar, alldeles underbart. jag alskar verkligen straden! och havet!! detta vackra hav! men ok, ett par japanska backpackers var darm, en rastafariwannabe och en liten kille som klekte med sanden i vattnet. vad gjorde han dar? sjalv, sa tidigt?? bestallde musli och frukt och apelsinjos och te. nar jag trodde jag skulle fa mitt te kom en kapp kaffe. killen som kom med det fragade om jag bestallt varmt kaffe. jag sager ja, varmt kaffe! samtidigt tanker jag att det ser ut som kaffe men det ar val anda te. tittar pa koppen lite, kaffet ar svart och grumligt,koppen ar smutsig och jag fattar efter en stund att det faktiskt ar kaffe, att det ar varmt och att jag just tackat ja till nat jag inte dricker. jag trodde att det var te eftersom han fragade om det skulle vara varmt, de brukar gora det nar det ar te eftersom is-te ar pa menyn har ocksa. men men eftersom jag anda velat prova pa kaffe tog jag mitt sugror fran apelsinjosen for att inte behova vara nar koppen och drack lite. sugroret gjorde det inte battre, kan jag saga.

pa vagen tillbaka til hotellet gick jag forbi en restaurang dar en amerikansk man som satt i rullstol viftade febrilt pa mig. han hade placerat sig sa personalen inte kunde se honom och han ville bara att jag skulle pakalla deras uppmarksamhet at honom. vilekt jag gjorde men jkunde inte fraga vad han gjorde dar och varfor han hade satt sig just dar, det var ratt korkat maste jag saga, bakom en massa skyltar och vid ett bord som liksom inte var ett bord. men kanske var det lattadst och bast for honom. och jag tankte att det var skickligt av honom att ta sig fran usa till kambodjam, coh sen ta sig till stranden pa de daliga vagarsom ar dar. jag tankte inte att jag inte borde klqaga da jag har problem, eller att allt ar relativt eller nat sant utan helt enkelt att om han klarar att ta isg fram har, da klarar jag det ocksa.

efter dailga vagar i kambodja kom vi sa till gransen till vietnam. denna granspassagen var motsatsen till den cirkus som var uppbyggd runt gransen mellan kambodja och thailand. har var det bara en asfaltetrad vag, ganska brad anda, med Mekongfloden pa var sin sida. fachinerande hur vagarna kan vara torra, eller inte oversvammas. det var en konstig syn, ater igen ett landskap jag inte var van vid men tyckte valdigt mycket om. det ar harligt att se att var geografi kan anta sa manga olika skepnader och att vara fjordar och sjoar i norden inte ar den enda och universella modellen for hur ett landskap kan se ut. att det ocksa ar exotiskt, pa sitt satt. for , som sagt, har finns inegn grans mellan vatten och land. sa mitt pa den asfalterade vagen fyllde vi i vara blanketter, blev blota av regnet och gick till fotws just over gransen. som jag egentligen inte alls vet var den var dragen, men jag tog lite kort tills vietnamesiskt polis viftade och sa You! jag fragade om det inte var tillatet och han stirrade tillbaka. antar inte det. och efter militarliknade bemotande fran dem tidigare tankte jag att Vietnam nog anda ar en b****, som den amerikanse forfattaren jag traffade i Siem Riep/Ankor sa. men inte da. det ar hur vackert som helst. folk bor i platskjul utmed Mekongfloden och har rishatt. det ar fullt av folk, barnen ropar HELLO! och landsakapet... underbart. men vi far se vad somhander, har bara varit har i 8 timmar. efter at vikom tillhotellt akte vi en battur pa mekongfloden dar folk verkligen verkar leva hela sina liv. onskar jag vistt emer om vilken betydelse floden har for folk, men en liten rost viskar i mitt ora att den varit ratt sa viktig! batar blir hus, hus hanger ut over kanten, hus flyter och allt luktar mer eller mindre rutten fisk och sopar.men inte overallt da. men det var harligt. vad man ser ar liksom gamla gummor med ris hatt som ror sin bat i det bruna vattnet och i bakgrunden ar platskjulen och langre bort ar de franska kolonailhusen. dem kommer i alla de farger, rosa, limegron, lila, ljusbla. det ar gulligt och ratt fint, men kan ju inte ra for att tyck att det ar naivt anda. men det ar en sak man vanjer sig till. undrar vad det ar har som hgjorde att dem valde dem fargerna och vad det ar hemma som gor att vi ska lata allt vara... gratt. ljuset? ljuset kan nog vara perfekt har pa dagarana, men det vackralandskapet och sen ljuvliga luft. inna den blev fororenad, dock. traffiken ar galen men efter batturen akte vi notorcykel upp pa ett berg och utsickten var oerhort vacker. jag brukar bara tycka att havsutsikt ar fint men dett alandskapet... det har verkligen fangat mig. Chau Doc, dar jag ar nu, verkar vara en stor gata, dar inget vatten ar men i ovrigt ar det vatten/land. trad star mitt ute i vattnet och risfalten ar som dem ar, mycket vatten har, flod dar, mindre vatten dar. sag en apa. verkliegn en sandar cirkusapa. det var kul. kul! men sjalvklart hade mitt batteri till kameran tagit slut. ficka anvanda mobilen. vandrade runt lite i centrum med Collin fran skottland ocksa, han har bra pa att hitta och lasa kartor sa det ar bra oh kul att hanga pa honom. vi bor pa ett nybyggt superfint hotell, jag har singelrummet men det ar anda dubbelsang, duchen ar superfrach sa nu ska jag duscha och bli ren for forsta gangen pa en evighet! i morgon, buss i 6 timmar till Ho Chi Min City. gar val upp kl 6. good morning vietnam... kram och god natt.