The end of the World

tisdag 16 mars 2010 Hoedspruit, Sydafrika

Det stämmer inte helt eftersom Argentina har den sydligaste plattsen i världen. Men i många århundraden trodde man att Cape of good hope var världen sydligaste punkt. Känslan är den samma änn idag, det känns som att jag har varit på världens ende.

Dagarna i Cape Town börjar gå mot sitt slut, men med mig har jag en livstid av minnen.

Efter att jag trätt in i ett lite försenat flyg insåg jag att jag skulle få sitta med en ledig platts hela vägen tilll Syd Afrika, vilket är en ganska skön känsla med tanke på mina ärvda längd gener.
Men till skillnad från min första lång flygning till USA för några år sedan där jag blev flygvärdinnornas bästa vänn hade jag inte sån tur denna gång.

Efter bara några minuter, kommer naturligtvis en av afrikas bredaste kvinnor och ska ha detta säte eftersom hon inte ville sitta vid nödutgången där det fanns massor av platts. Nej då var hon ju tvungen att ha handväskan på hatthyllan och det gick ju inte.

Dock hade jag ju en egen tv skärm där jag kunde vraka o välja mellan hundratals filmer, så det fanns ingen anledning att deppa.
Men hade det inte varit för denna sura kärringens armbågar, händer samt övriga kroppsdelars vilda förmåga att komma åt knappar som paus, spola fram, stoppa, nästa kapittel så hade filmen säkert varit skit bra.

Alla vet vi hur underbart det är att flyga från skaninaviens kalla vintrar och ta första steget ut från flygplattsen i ett 30 gradert klimat.
Prova att göra detta med tjocka vintersockar, underställ och dubbla tröjor samt jacka och en 70 liters väska på ryggen.

Det tog inte länge innan jag mötte nya vänner på hostelet där jag nu har bott i fyra nätter. Första kvällen tog jag mig tilsammans med en amerikanare, en australiensare och en fransman ut till Camps Bay för att beundra den vackra solnergången över atlanten, det var en fantastisk start på mitt äventyr.

Dag nummer två tog vi bussen ut till Cape of good hope med stopp på ett flertal ställe på vägen dit. Vi tog bland annat en kaffepaus med Afrikanska pingviner på Boulders beach. Vi cycklade nästan två mil längs kusten och åt luch ute i ödemarken.

Att stå på den sydligaste punkten på den Afrikanska kontinenten var en mäktig upplevelse. Där Atlanten och den Indiska Oceanen möts fylls man av lycka och man känner sig ganska oövervinnerlig.

På vägen tillbaka fick vi en nära syn på babooooons längs med vägen, en häftig upplevelse trotts att dem inte verkade bry sig ett skit om oss.
På kvällen besökte vi en lokal bar med Afrikanska live band. Det var en mäktig upplevelse att se hur alla dessa instrument hanterades av lokalbefolkningen. Musiken har för övrigt en väldig stark påverkan på människor. Det är lyckliga sånger med liv i och alla dras med i dess sång.

För att komma upp till Table Mountain som är Cape Towns mäktigaste upplevelse så tar man en kabinbana upp till toppen, detta om man inte heter Carl och bor på landet, för då klättrar man upp.

Jag hade ju värsta planen på att jag skulle klättra upp för berget, enligt legenden skulle detta ta cirka 3 timmar. Det var en helt fantastisk upplevelse trotts en fruktansverd träningsverk dagen efter. När jag hade 10 minuter var till toppen och lyckan började sprida sig över mig kröp det fram en dum liten bergstomte och gav mit oroande nyheter. Min plan var att jag skulle nå toppen med en segeröl på attraktionens cafe och sedan ta kabinbanan ner.
På grund av kraftiga vindar hade personalen evakuerats och kabinen blivit stängd. OCH DET SÄGER DU NU!!!

Ja, men nu var jag ju nästan uppe så jag var tvungen att fullföra mitt uppdrag och jag klarade det. Väl uppe kännde jag mig som lejonkungen. Höjdskillnaden från Cape Town till toppen av Table Mountain är över 1 kilometer vilket ger en magnifik utsikt över havet, Robben Island och bergskedjan som strecker sig it till goda hopps udden.
Jag lämnade Hostlet vid 12 tiden och var tillbaka vid 7 tiden vilket innebär att jag hade varit ute och gått i 7 timmar, somnade ganska fort efter det.

Idag, som för övrigt är världens bästa mammas födelsedag fick jag för mig att jag skulle gå ännu en tur runt Cape Town. För som backpacker så är det viktigaste mottot att spara pengar, vilket innebär att det inte finns rum till bussar eller taxi.
Efter fem minuter började smärtan i benen dra sig fram, trotts detta har jag idag gåt från Hostlet och runt Kap staden i cirka 6 timmar. Jag sett V&A Waterfront som är det populära hamnområdet, World Cup Stadium som nästan är färdigbyggd, samt en massa museum, kulturella byggnader och allt det där andra som står uppradat i turistboken.

I morgon flyger jag från Cape Town till Hoedsprouit på gränsen till Zimbabwe för att spendera tre veckor med Elefanter, Lejon, Leoparder, Bufflar samt Flodhäster i ödemarken.

Hakuna Matata!