söndag 4 april 2010 Hoedspruit, Sydafrika

Att möta den afrikanska kulturen blev till något jag inte hade väntat mig. Alla läser vi om vad det står i turistböckerna. Vi köpen en resa till Cape Town med en inbokad safari, vilket i sig själv är en fantastisk upplevelse.

Men under 3 veckor har jag fått krypa inn under turisterna, in i den afrikanska världen och fått uppleva det verkliga Afrika. Hur dem lever, vilka mål i livet människor har, hur dem skiljer sig drastiskt från den västliga världen. Samt vad som får dem att skina av glädje trotts landets fattigdom bland svarta. Under desssa tre veckor känns det som att jag trädit in i en värld för att ängnat mitt liv till att förstå och vara en del av den.

Samtidigt som solen stiger över skogen långt ifrån oss börjar aporna hoppa från träd till träd och över taket till ditt sovrum. Innan du kommit till köket på uteplattsen har aporna redan varit där och rensat soporna, kylen, skafferiet och allt som kan tänkas innehålla mat.

Klockan har ännu inte passerat 06.00 men vi är redan ute i vår safari jeep för att se om det har varit jakt under natten. Synen av en lejonflock som nyligen har fält en Zebra är känslan som alla söker efter.
Efter en halvtimmes körning blir vi tvungna att stoppa bilen eftersom på vägen framför oss är det tusentals myror som passerar vägen. Dem är otroligt strategiska och går i ett 8 meter långt led som bara är nåra centimeter breda. Skulle du köra över ledet skulle dem inte hitta tillbaka till stigen dem gjort av doft.

Den respekt människor har utanför all civilisation, på ställen som jag nu har spenderat 3 veckor på, länder där du är ett med naturen. Den respekten är något helt magnifikt att få ta en del av. En enda liten myra måste få passera oavsett hur långt tid det tar.

Jag anlände till Hoedspouit flygfält, 10 grader varmare än Cape Town den 16 mars. Då traktorn kom körande på mitt samt 5 andra resenärers bagage insåg jag nu att det finns inget nattöppet 7-Eleven på hundratals mils avstånd.
Jag var i bushen.
Det var en helt fantastisk känsla, allt runt om kring mig var bush, efter en timmes körning från flygplattsen genom rykande grusvägar och skumpande hålor anlände jag till Camp Safari Game Lodge. Med ett elstängsel runt tomten för att skydda oss mot hyenor, lejon, leoparder och de andra farliga djuren som lever rätt runt hörnan från sovrummet, var vi ensamma i bushen.
Kruger Parken som är en del av där jag bor sträcker sig över en yta på 2 miljoner hektar, varav Camp Safari äger 110 hektar.

Safari bilen som är en gammal Land Rover utan tak tar sig lätt igenom dessa 110 hektar. När vi vid soluppgången ger oss ut för att se alla dessa fantastiska djur. Elefanter, Noshörningar, Vildsvin, Strutsar, Leoparder, Fåglar av alla sorter, Hyenor, lejon i dess naturliga miljö, är vi inget annat änn en del av naturen vi är i.

Vid den här tiden har den 8 meter långa myrflocken passerat vägen och vi kan köra vidare mot nya äventyr.

Dagarna på Camp Safarim består av tidiga morgnar med fukost under soluppgången och strax därpå en game drive genom bushen. Senare under dagen gör vi antingen voluntärjobb vilket består utav att bevara bushen runt om kring oss. Två timmars lektion står näst på shemat. Här lär vi oss allt från djur och natur till hur planeten vi bor på kommit till denna värld.
Senare på dagen gör vi eventuella aktiviteter som kan bestå av besök hos the tribal village eller en flygtur i ett tvåmans plan över Kruger Parken. Raptor park, jessica the hippo samt massvis med andra aktiviteter finns det att välja bland. Under en fantastisk solnedgång blir vi serverade afrikansk hemmalagad mat varje kväll.

En kväll efter maten sitter vi på takterassen som sträcker sig över trädtopparna och pratar om allt som finns att prata om i denna värld. Vilket för övrigt är något vakert med att backpacka runt gjorden. De olika kulturerna du möter bland människor ger ett givet samtals ämne som kan pågå timme efter timme, kväll efter kväll.
Mörkret hade smygit sig på en timme tidigare och trotts insekternas sång befinner du dig i en stillhet som inte finns att hitta någon annan stans.
Plöttsligt flyger alla 9 upp ur stolarna som om ett ufo höll på att landa på terassen. Som en blix från ingen stans fick vi höra ett enormt lejonvrål från en lejon hane vid vattenhålet, vilket fick oss alla att inse hur små vi är på denna jord. Det var ett mäktigt vrål mitt i natten och efter att ha lugnat ner oss och insett att vi var säkra smög vi upp ytterligare en våning och där stog han. 20 meter ifrån oss vid vattenhålet och drack. Att för första gången se ett lejon i det vilda afrika var en upplevelse.

Några timmar senare då jag kröpit ner mellan spindelväv och diverse insekter fick jag ännu en gång höra det mäktiga ljudet från lejon hanen innan jag sakta somande med ett leende.



De 16 dyraste brölloppen i världen var på tv. Ingen av oss kollade egentligen på det, men vi låg avslappnade i soffan i väntan på maten. Jenny som satt i utkikstornet, kom plöttslig springande ner från trappan, utan att skrika utbryter hon det i en solklar mening som alla skulle kunna fatta utan att ens veta vilket språk hon pratar eller vad hon egentligen säger. Kroppsspråket skriker ett och samma budskap, det är budskapet alla vill höra.

Leopard!

Campen har funnits här i 25 år och inte många gånger under dessa åren har Leoparden skådats från Campen. 99% av alla turister kommer hem och har bara sett 4 av "The big five"
Vi sprang genast upp i tornet men inom sekunder kunde vi bekräfta att han dragit sig undan. Aporna i träden skrek för vad livet höll, vilket gjorde att han gav sig vidare.
Innan att ens hinna blinka, springer vi ner till första fåningen. Innan vi ens kom på frågan, vem kör, kom jeepen slirande ur parkeringsplattsen. Medens personalen på campen ringer runt till Lodger runt om i området för att få de 50 turiserna som vardera har betalat tusentals för att få se "The big five" har vi redan flygit ut i bushen.
Dem kliver in i sina stora, klumpiga safari bilar. Japanerna har naturligtvis 15 olika objektiv till kameran som dem glömde på bordet. När dem 15 minuter senare anländer campen. Då det börjar krylla med safari biler har redan personalen, guiderna, proffsen varit ute. Det spelarar ingen roll hur man är klädd, vad bilen kostar, om man springer över en giftspindel på vägen. När de flyger ut i den afrikanska bushen, några i bilen och några på flaket, inget av det har nån mening när jakten på den fantastiska Leoparden väl har börjat. Och jag var en av dem.

Fredag kvällar på Camp Safari är en obligatorisk utekväll. Kvällen börjar på en av de lokala restaurangerna och fortsätter sedan till det enda utestället i stan som heter The Fort. Förutom alla mordhot, knytnävar, sparkar som blir riktade mot dig är det ett trevligt ställe. Under middagen lyckades jag tilsmmans med Andreas, en amerikansk kille göra ett vad mot de andra 16 gästerna. Om vi förlora skulle vi hjälpa till på ett prosjekt för hemlösa barn i afrika dagen efter. Lätt tänkte vi, detta tar vi och det gjorde vi också, men Traci som ledde detta prosjekt var naturligtvis en oemotståndlig kvinna vilket gjorde att vi lovade att komma i alla fall.

Efter ett fåtal timmars sömn vaknade vi och insåg gjenast vad vi hade gett oss in på, detta skulle inte bli en bra dag. Väl där visade det sig att vi skulle le hästar medens barnen red på dem. Inga problem tänkte jag, men mina otroliga hästtalanger gav jag mig ut i en hage full med hästskit. Inget problem det heller för alla vi bönder använder ju stövlar när vi är i hagen, eller??
Sorry, men det fick inte platts i resväskan så det fick bli flip-flopps med knappa en centimeters höjd.
Trotts den lite dåliga planeringen så var det en fantastiskt dag. Solen skinde hela dagen och det var ett rent nöje att få se desse 50 barn skina upp som en sol under dagens aktiviteter. Barnen avsluta med att sjunga afrikanska sånger som tack för kärleken vi gett dem.

Som en härlig avslutning på mitt en månads äventyr i Syd Afrika fyllde vi jeepen med madrasser, körde 2 timmar rakt in i bushen med destination "The Mountains" Jeepen som har två sittplattser fick denna gång fyllas med 8 personer. Inget ovanligt när det gäller Afrika, för här finns det inga lagar. Ingen betalar sina fortkörningsböter eller parkeringsböter. Skulle du dock bli stoppad så mutar du polisen ganska lätt med ett 6 pack öl.
Efter en någorlunda skumpig tur mot bergen insåg jag nu att jag åkt från bushen rakt in i den Afrikanska regnskogen. Jeepen som lätt tar sig över vattendrag, berg, skog, grenar och stenar gjorde sitt jobb.

Det slog mig att all den träning vi fått om de giftiga ormar och spindlar vi hela tiden haft runt om oss nu inte hade något att säga. Den giftigaste ormen, som jag under mina tre veckor har sett 5 gånger kräver efter ett bett 15 minuter innan du mste vara på platts på sjukhuset.
Där vi var, fanns det inget sjukhus på närmre än 4 timmars bilfärd. På toppen av grädden skulle vi sova under stjärnhimmelen med endast en madrass.
Detta är dock ganska fort det minsta problemet du har. För här ute är det endast glädje som upplevs. Med 2000 meter höga berg runt dig, raviner med forsande vatten och en extremt vacker stjärnhimmel har du inte mycket att klaga på.
Dock hände det en liten begatell som fick mitt hjärta att pulsera aningen fortare änn normalt. Sent på kvällen fick jag för mig att jag, bonde påg som jag är så skulle jag kissa i skogen och inte på toaletten som faktiskt fanns där. Jag hade en lampa med mig så det var ju lugn. Eftersom lyset drar till sig insekter släckte jag det, men en halv minut senare när jag tände det möttes jag av två kattögon som sken upp som strålkastare i natten. s***!!! I all panik kunde jag dock minnas lektionen som predika om att inte springa. Jo det är ju säkert lätt när du står öga mot öga med en kise katt.

När du möter en katt och du är innanför deras så kallade "kill Zone" ska du sakta röra dig bakåt i en gest att du inte vill provocera eller träda in på hans revir. Springer du är du säker kattmat eftersom deras instinkt direkt säger dem att jakten har börjat. Om du mister ögonkontakten är du också kattmat eftersom det är ett tecken på noll respekt. Men så lätt är det inte. Skulle det vara en leopard du möter får du absolut inte se dem i ögonen, för det tolkas som att du är redo att ta upp kampen.
Med dina kunspaper ska du alltså inom millisekunder veta vilket kattdjur det är du möter, trotts att det enda du ser är hans två ögon som lyser upp i mörkret. Det är avståndet mellan ögonen samt hur lyset reflekteras som avgör vilken katt det är.
Efter att ha tagit ett tiotal steg bakåt ansg jag mig själv att vara utanför kattens "Kill Zone" och tog därmed beslutet att springa för livet.
Alla 100 meters löpare kan gå och lägga sig för det tog inte många sekunder för mig att springa den sträckan, det kan jag lova.

Efter frukost kl.06 dagen efter gick vi längs floden upp till en bergsklippa som en syd afrikan hade rekomenderat som hopptorn. Efter att har checkat för stenar som eventuellt flytit med strömmen sedan sist någon var där var det dags för bergsklättring. 20 minuter senare var vi uppe på toppen, från där skulle det endast ta ett par sekunder innan vi krashade med vattenytan. En härligt Adrenalin kick.
Efter ett par hopp kunde ett par av oss inte motstå frestelsen av att åka med strömmen ner till camp plattsen. Detta efter att Syd Afrikanen änn en gång övertalat oss om att detta är hur säkert som helst.
Dock hade han glömt att vattenytan hade stigit en meter efter nattens regnfall över bergen. Med högre vatten kommer också snabbare strömmar, vilket vi insåg ganska fort. Trotts detta var det en sjukt häftig upplevelse. Vi rörde oss från sten till sten över den 20 meter breda ravin floden. Planering var i detta läge livsviktigt. I vissa fall var du tvungen att simma 5 meter motstöms vilket var extremt jobbigt för att sedan flyta med strömmen 20 meter, efter det var en svag vänstersväng väsentligt om du inte villa följa med strömmen vidare 5 meter rakt ner. Av och till fick du inte grepp om den klippa du tänkt dig att du skulle landa vid, eller gjorde du en felräkning om hur strömmen skulle ta dig och inom millisekunder måste du ta en avgörlse om vart nästa säkra ställe är.

Två timmar senare, med ett flertal skrapsår, en blödande fot och extrem träningsverk kom vi på att vi nu skulle göra raka motsattsen. Med jeepen tog vi oss 2100 meter upp från vattenytan till Syd Afrikas högsta punk. Efter att ha mutat gränskontrollen med ett 6 pack öl slapp vi intredes avgiften till turistplattsen. Väl uppe möttes vi av ett hav av moln som låg några hundra meter under oss. Efter en halvtimmes tid sprack det upp och vi fick en fantastisk utsikt över landskapet framför oss. Med berg, hav och bush.
Efter en krävande dag tände vi grillen och slängde på två halvor död kyckling, vilket senare visade sig, tilsammans med vitlöksbröd vara en success. Kniv och gaffel? Nej nej nu är vi i djunglen så då kryper vi oss närmare älden för att få någon typ av ljus. Med fingrar och övriga valfria kroppsdelar sliter vi i sönder kycklingen, samlade som ett gäng apor som nyligen hittat mat njuter vi av de sista timmarna runt elden innan vi utan en tanke slocknar under en klar stjärnhimmel.

Att få sitta på de Afrikanska slätterna och bara njuta medens en 4 meters Giraff lugnt äter löv från trätopparna jämte dig har varit en upplevelse. Jurassik Park kan slänga sig i väggen, jag lämnar Syd Afrika om tre dagar med ett sinne fullt av kärlek till naturen samt en ryggsäck full med härliga minnen och äventyr.

Next Destination
Machu Pichu, Peru

/ C