Panama har alltid varit en dröm som kännts långt borta, men när jag för tre år sedan kastade en pil på en karta med ögonbindel visste jag att det nu bara var en tidsfråga.
Trotts en 400 volts elektriskt elstöt i saltvatten och en tånagel mindre är drömmen nu en verklighet.

Bocas Del Toro är stället där du släpper alla planer och köper dig ett 24 pack öl för mindre än vad ett glas saft utan is kostar på Mc Donalds. Att solen går opp och ner är ett faktum men i Bocas har detta ingen särligt betydelse då klockan står still men vart enda själ lever dygnet runt.

Tilsammans med Australiensaren Brendan avslutade vi Colombia med några dagar i Cartagena, som är en lika smuttsig stad som övriga Colombia men med ett utmärkande västerlänskt inflytande. Halvön som omringar Staden har en vacker "Skyline" och är fylld med pengaslukande miljonärer.
Efter ett gyttjebad i en aktiv vulkan i Cartagenas utkant var vi redo för en timmes flyg till Panama City.

Panama City, vi hade nu landat i staden som kallas Little Miami på grund av sin likhet helt enkelt. Staden är den största staden i Central America och har ett relativt bra rykte. Staden är otroligt vacker och har det mesta att erbjuda. Vi spenderade våra dagar med promenader gjenom gamla stan och i stort sätt största delen av stan. En tur till Panama Kanalen med guidad runtur blev det också.
Tidigt en morgon tog vi tåget längs kanalen till staden Colon längs den Caribiska kusten. Tågturen som tar cirka två timmar är rankad som en av de vakraste i välrden. Om jag håller med om det eller inte är en helt annan fråga. I Colon som är ytterligare ett råtthål i den Syd Amerikanska välrden är full med kriminalitet och en plats som Lonley Planet inte ansavar för om du trots deras budskap om att inte åka dit, gör det i alla fall.

Dock har Colon världens andra största tax free zone, vid namn Free Zone, vilket precis som det låter är en stad innuti staden Colon där allt handlas på Tax Free. Inga matbutiker eller hår salonger, endast enorma köpcentre med kläder och elektronik.

Vi blir eskoterade runt i de olika butikerna av försäljare som tror att vi ska köpa 5000 Iphones samtidigt, vilket de kan få tro hur mycket de vill. Ingen klagar väl på att bli behandlad som en kung i butiken.


Efter otaliga kulturella aktiviteter runt om i världen var jag nu redo för strand, öl och brudar och jag hade hamnat på rätt plats. Efter en timmes båtfärd anländer vi till Isla Colon som är huvudön bland en örgupp av 5 öar. En dag med snorkling, delfin "watching" och den dyraste lunchen ever, slog vi slag i den första vettiga aktiviteten.
Efter att ha lämnat Brendan, Australiensaren jag rest med under en tid hade jag nu följe av Nya Zeelendare samt diverse nationaliteter till Bocas Del Toro VS Panama City i baseboll final. I ett desperat försök att smälta in i den Panamanska publiken kletar vi oändligt med färger över kroppen och köper diverse support articklar. Trotts vårt tappra försökt så vi fortfarande ut som ett gäng idioter bland tusentals människor av motsatt hudfärg. Förmodligen en 1% av oss kännde till reglerna, men det är fortfarande lätt som en plätt. Skrek andra så skrek vi.
Aldrig tidigare har jag varit på ett sportsevent med den typ av support. Från en halv timme innan start till 6 timmar senare var publiken galna. Trummorna stod inte still en sekund och grillad Choritzo flödade längs publiken. Ett oändligt hurrande och support för hemma laget.

Öde stränder finns det gott om i Bocas Del Toro, Sea Turtles och djungel, men trotts detta är det inte många som upplever mer än utsidan av en bar. Vi han dock med en hel del av dessa aktiviteter. Snorkling, djungel turer, sol och bad längs öde stränder, men trotts våra tappra försök med sightseing var och är det inget någonsin som kan slå födelsedagen i Bocas Del Toro.

Vid 6 tiden vaknar jag av en smärre jordbävning som skakade ön, Vem vill ha kaffe på sängen när du kan få en jordbävning att välta dig ur sängen??
Efter den tradiotinella pankaks frukosten på hostellet begav jag mig tilsammans med en amerikansk tjej och vår guid till ut på det Caribiska havet för två corall dyk på 20 meters djup. Efter min avslutade kurs i Colombia var detta mitt första dyk på egen hand. Fortfarande en lika häfit känsla. Efter våra två dyk serverades det tårta och kaffe, dock utan mammas sönderklippta födelsedagsduk.

Efter lunch var det dags för min livs första upplevelse på en plast bräda i vattnet. Jag antar att jag inte kan säga att jag sett världen utan att ha stått på en surfbräda. Vi var en grupp på 7 som dagen före bestämmt oss för att prova på surfningen. Till det dyra prisen tillkom dock världsmästaren i surfing som guide och det var ju inte till att klaga på. I tro om att vi inte skulle klara av att stå upp på en enda våg under dagen fick jag mig en glädje chock när jag på det fjärde försöket gled längs vågen och bara njöt av livet i fulla drag. På tre timmar klarade jag att fånga en hel del vågor och för att skryta lite var det inte många av de andra som ens tog en. Dessutom fick jag mig ett alvarligt samtal med instruktören framåt små timmarna på kvällen att jag absolut inte fick sluta med surfningen. Det känndes ganska skönt att höra, änna en sport bemästrad.
Dock fick vi ett avsut på surfningen som kanske inte var väntat eller välkommet men i efterhand var det toppen på grädden, eller vad man nu säger?? När vi ligger utmattade på våra brädor och sakta flyter runt på vågorna i desperata försök att fånga ännu en våg, möts vi av ett skrik som får våra vener att stelna. Instruktören har sett en hajfena närma sig, men i mitt lugnt tror jag att han skämtar och ligger stilla kvar på min bräda. Men när jag ser hur resten av gruppen desperat försöker komma ur vattnet i något som liknade en panikartad snigel kapplöpning i vatten, inser jag att det inte var ett skämt.

Efter att skrattat åt hajens misslyckade försök på kvällsmat var det vår tur för mat och vi hade i sin sak lika otur som hajen då första portionen Suchi delades ut en haltimme efter ankomst medens den sista 2.5 timme senare. Trotts detta var det en fantastisk avton i solnergångens kvällsljus med massa god mat och vänner runt om kring mig. De tio som vi var drog oss senare vidare till Bocas Del Toros ökända nattliv och minnena därifrån håller jag för mig själv. Kanske för att jag dem är vaga, kanske för att dem var dåliga eller kanske för att det helt enkelt var en av de bästa utekvällarna jag skulle kunna önska mig på det Caribiska sidan av världen.

Tack för alla gratulationer =)

Efter en knapp vecka i Bocas, var det nu dags för nästa land. Puerto Veio, Costa Rica var nästa destination, precis över gränsen på den Caribiska sidan ligger ytterligare ett av sandparadisen och väntar. Rockin J´s, hostlett där jag fick använda min nyinköpta hammok som sovlatts är beläget läns kusten med solnergång som gonattsaga och soluppgång som väcka klocka. Ytterligare en platts med sprudlande uteliv, tilsammans med de två galna engelskmännen jag för tillfället reser sammen med gjorde vi byn ännu osäkrare än vad den redan är.

En dag på stranden där det arrangerades en surftävling stod på schemat för nästa dag. Totts mina nu nyinskaffade surf talanger valde jag att hålla mig utanför de 4 meter höga vågorna. Dock fasinerande att se på.
Efter två nätter lämnade jag tilsammans med engelskmännen Puerto Veio för huvudstaden San José. Här sitter jag nu efter några dagar av tråkig seigthseing då San josé inte har mycket att erbjuda. Dock har vi haft otroligt trevligt i denna stad ,men pga av tidsbrist och dålig valuta lämnar vi Costa Rica tidigt i morgon bitti till Granada, Nicuagura.

Trotts vårt korta besök till Costa Rica och vår kommande destination, Nicuagura är det fortfarande Bocas Del Toros underliga påverkan på vårt sociala kompetens som präglar mina tankar. Även om du är guds man på jorden kan du inte låta bli att ljuga under din visstelse i Bocas.

I´m leaving tomorrow
I´m not drinking tonight
I love you