Vilken morgon! Transfer till flygplatsen var bokad redan sedan kvällen innan. Vi hade sagt att vi blev tvugna att vara på flygplatsen 5.45 för att vara i tid. Jaha, då behövde taxin hämta upp oss vid 4 och vi blev försäkrade om att vi då skulle hinna.

Väl på färd kl 4 på morgonen suckar taxichauffören och säger att näe, det tar närmare TRE TIMMAR! Den kanske inte alls så skickliga bilföraren till trots...mycket hackig körning, omkörningar på insidan och tvära kurvor, lyckades vi faktiskt komma fram kl 6.

Kommer in på flygplatsen och letar oss fram till incheckningen. Ack och ve vilken tid allt tar! Indier och sri lankneser flyger med så sjukt mycket packning! (Dessutom i ihoptejpade kartonglådor) Trots att det bara var två i kön framför oss, fick vi vänta kanske 20 minuter innan vi fick komma fram. Incheckningen gick dock inte så smidigt som vi tänkt. Vi blev nämligen NEKADE till att checka in, då vi inte hade med oss flygbiljetten som skulle ta oss vidare till sverige om tre veckor!!! VA?! Då kom vi på att vi kanske kunde ta fram e-ticket från mailen. Vi stod ganska länge och försökte få igång wifi, men utan resultat. Klockan tickade.....Vi fick alltså inte igång internet, fick inte låna någons dator eller telefon, de ville inte ringa till flygbolaget. Däremot fanns det en mobiloperatör på andra sidan säkerhetskontrollen. De skulle ha internet. Smått stressade rusade vi mot andra sidan, men blev stoppade av varje kontrollant. Vi behövde berätta för alla varför vi rusar tillbaka, vilket inte var helt lätt när vi var stressade och irriterade med smärre kommunikationssvårigheter. Tillslut kom vi fram till mobiloperatören och stod rart och väntade på vår tur medans försäljaren visade kunden erbjudande om kontantkort ojoj...tack och lov fick vi låna datorn med internet som bara stod och tuggade och tuggade. Vi kände oss lugna? Vi skrev ut biljetterna, sprang igenom säkerhetskontrollen igen och fram till den stängda incheckningen. En vänlig man mötte oss och lät oss checka in, medan hans kollega sa att gaten hade STÄNGT! haha, hjärtattack tack! Några ruscher senare satt vi och flämtade på flyget tillbaka till Trivandrum. Pfhu!

Efter morgonens skräckupplevelser vilade vi upp oss kommande timmar och jag och Alex gick ner till stan för att äta lunch. Det mesta i staden var stängt under dagen och dansande och glada människor ÖVERALLT längs med gatorna. Det var en högtid som firades! Hela stadens kvinnor satt längs med vägkanterna med kokkärl och riskakor i bananblad. Jag och Alex blev inbjudna att äta en mycket söt risgrynsrätt med några Indier. Glada människor överallt på stan, en jätteglad Camilla