Minst sagt en morgon av kaos....och lycka!

Vid fyratiden på natten vaknar jag av att Ida pratar i sömnen...eller? "Yes, I'm from Sweden" Men jag hörde att hon lät orolig och näe, hon ville inte berätta vart vi bor....hon pratade med en okänd indier i telefon. Vem ringer nu och frågar om vårt uppehälle?! Sedan hör jag henne säga "Alex?! Näe, du ska inte vara i Indien nu....inte än, imorgon....vadå är du här?!"

Yrvaken rusar jag upp och ringer tillbaka till Indien...något problem? Var osäkert med adressen hem till oss vid visumkontrollen på flygplatsen, men han skulle visst vara påväg! JAAAAA!!!!

Jag smyger ner och ska öppna grinden till vägen...tusan, grannhunden är ute och låter mig inte komma förbi. Hela omständigheten slutar med att vi har väckt hela familjen på nedre plan...MEN jag kunde glatt ta emot min pojk när han anlände! Bärandes på resväskan och med mig klängandes, hade Alex kommit in till oss...oskadda från hunden haha...hade visst blivit lite förväxling av dagar när han skulle komma...MEN glad tjej här!