Så hur skall man sammanfatta Kigali?

Inte bara är det en av Afrikas säkraste huvudstäder, men även en av värdens säkraste huvudstäder, har vi nu fått lära oss, av vår Hotel Manager!
Och området vi bor i är ett av de finaste och säkraste i Kigali med ambassaden till Tanzania som närmaste granne, vilket måste betyda att vi nu måste vara så säkra som det kan gå att vara? eller?

Vi åkte downtown igår, och det blev kontrasten till den trygga bubblan vi lever i uppe på toppen av berget. Det är kanske det en naiv vit människa skulle kalla "det äkta Afrika", ganska skitigt, kaotiskt, många som vill ha ens uppmärksamhet, säkerhetskontroller vid shoppingcenter, och mycket trafik. Vi klev av taxien mitt i en rondell, och resten av eftermiddagen skulle kretsa kring denna rondell konstigt nog. Vi forsökte ta ut pengar, bankomaten var stängd. Enm kvinnlig vakt såg hos skakade på huvudet och ba oss följa henne. Hon gick rakt ut i vägen och vi följde plikttroget hakk i häl. Hon visade oss inn i det vi tror är ett köpcenter, fast det inte alls såg sånn ut, genom säkerhetskontroller, och inn i et litet bås. Här var det en bankomat! Dock stängd... Det kommer en vakt till som säger att den är stängd som tycker vi skall ta oss upp en våning. Där hittar vi ingen bankomat men en turistinformation (utan några informationsblad...). En kvinna förklarade att det är val idag och att alla bankomater är stängda.... Underbart! Jo, men vi kanske skulle kunne få pengar inne på Bank of Kigali, och pekar ut ur dörren och över den trafikerade vägen. Här hade vi mer lycka och efter att Ronny har räknat fel på Rawandiska Franc och gått back i bankomaten en gång, (1000 RWF= 10 kr, Ronny missförstog och tog ut 6000 kr vilket är det samma som bankomatavgifterna!) fick vi tilslut en hel bunt med pengar och tog oss inn i det vi misstänkte var ett nytt köpcenter. Man ser aldrig att det är ett köpcenter, det är mest en stor betong-byggnad med massa folk som går inn och ut. Här hittade vi et supermarket, handlade lite vatten och snacks, samt åt lunch på ett mysigt cafe. När vi kom ut var planen att hitta Hotel Rwanda, som egentligen heter Hotel des Milles Colles, och direkt när vi kom ut började en c 8-årig, skitig pojke följa efter oss. Han visade upp ett ärr på benet och ba om pengar. Vi misslycktes med att hitta hotelll och bli av med killen, och kom inn i någon form av shoppinggata, med ännu mer kaos. Pojken gav inte upp, började smågråta, och sa han var hungrig. Alla runt omkring tittar/stirrar på oss och vi tyckte det var bäst att smita inn på ännu ett shoppingcenter med vakter för att lokalisera oss och lägga en strategi för hur vi skulle ta oss vidare. Vi var båda trötta och ville ta en taxi hem. Dock hade vi glömt att ta med adressen till hotellet, och 6 taxichaufförer forsökte tillsammans klura ut var det låg. Fram med telefonen, leta fram google maps och tilslut kom de fram till i vilket område hotellet låg. Inget att säga på gästfriheten! En taxichaufför fick uppdraget och efter att ha guidat en taxichaufför i Kigali hittade vi tillbaks till hotellet! Not bad!

Vi spenderade kvällen med den lokala ölen Primus vid poolen, läste lokala tidningar och lärde oss lite om landet vi befinner oss i. Intressant att lesa om hur flyktningkatastrofen i Europa speglas i Afrikanska medier, hur Europa blir hyllad och nästan romantiserad, samt hur EU ger bidrag till HIV-mediciner, gruvdrift etc. Hemma läser vi aldrig om Afrika i någon tidning...

I går skulle vi träffe en couchsurfer, en canadenser som bor i Kigali, men vi fick aldrig kontakt med honom, och vi gick därför lite i lokalområdet istället. Åt lunch på en fin restaurant i närheten, och ända också upp med att äta middag här senare, samt hänga i baren. Alla frågar oss om vi vill ha kall eller varm öl?! Vad är grejen? Är det verkligen någon dum turist som någon gång har svarat ja på den frågan? Hade en mysig kväll, med grillmat som de stekte framför oss. Vi merker också att så fort vi vill beställa något i till exempel baren kommer restaurantchefen springandes, och direkt efter är det 4 personer som försöker få ihop våra drinkar. De springer runt som galningar, och vi uppvartas verkligen. Det känns väldigt ovant för oss scandinaver att få den typen av uppmärksamhet, och anledningen till varför vi får denna service kan man bara spekulera i... Turister, ja absolu.

Nu väntar vår guide Chris (som troligtvis heter något helt annat) på oss för att ta oss med till jungeln. Vi tackar Kigali för en riktigt upplevelse, men ser nu fram till lite jungel och djurliv!