Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade bloggen and the reason is -vacations.

Oj vad jag glömt svenskan som måste skriva halva meningarna på engelska.
KUL TJEJ.

Jag har haft påsklov och då kom min Chris hit i två hela veckor. Vi hade det så fantastiskt jäkla bra ihop. Vi var på Bruce Springsteen konsert, träffade Ellen Degeneeres, slösade pengar på Casino, shoppade, sightsingade med den sämsta guiden någonsin (jag)(hittar ju ingenstans), åt exotiska aussiematrätter så som krokodil, känguru, struts etc, for till Cairns och gjorde stora barriärrevet, solade, badade, hyrde bil och for till regnskogen etc. Vi avslutade våra härliga veckor på ett väldigt fint hotell här i staden vilket bokstavligen tog mig till nya höjder. Vi bodde i ett hörnrum på 38:e våningen med världens panorama-vy över Melbourne. Jag blev chockad över hur stor stad jag faktiskt bor i. I min egna lilla värld har ju Melbourne inte varit mycket större än Lulää, så har tyckt det kännts konstigt att veta att här bor hela 4,5 miljoner. Men nu vet jag hur stort Melbs är. Känns bra att jag inte lever i en lögn längre. Dagen då Chris for hem var nog den värsta dagen på mitt utbyte. Jag har ju lite svårt för att säga hejdå, och kan inte riktigt bete mig som en människa då det kommer till sånt. Så gjorde en liten scen på flygplatsen med en hel del tårar, skrik och krampaktiga försök till att hålla fast honom från att åka. Han säger sig fortfarande vara kär i mig dock, tur det.

Dagarna efter att Chris lämnat mig skulle visa sig fortsätta vara utmanande dagar på mitt utbyte. Eftersom jag glassat runt lite väl mkt på semestern (vilket såklart var värt varenda sekund) så blev det lite stressigt när tre hemtentor skulle in på loppet av 3 dagar. Men med kniven mot strupen så levererar Stenis, så med lite mer tårar, svett och skrik så lyckades jag med det också. Detta firades med att jag hela fredagen dansade runt i total eufori hemma i lägenheten, sjöng för kung och fosterland med mina markeringspennor som en mikrofon och mina rumskompisar som Idol-juryn. Älskar mina nya rumskompisars acceptans av min musiksmak förresten. Hemma på Bergsgatan var det dödsdömt att ens nynna någon sång av Bieber eller Chris Brown, men här i Melbourne är det andra toner. Här låter dom mig hållas. Dom vågar väl inget annat stackarrna..

Nu ska jag inte trötta ut er mycket längre men ska avsluta med att berätta att jag idag träffade Kelsey. För alla er som inte är luleåbor så är det en nyzeeländsk tjej som för 6 år sedan var på utbyte i Luleå, och vi har alltså inte setts sedan dess. Var ett minst sagt kärt återseende.

Hej-då.