Det har nu gått ca tre veckor sedan jag lämnade trygga Sverige och Skandinavien!

Jag har ju som känt rest runt med min älskade mami enda tills igår då hon for hem igen.. Vi började resan i Sydney och spenderade sammanlagt 8 dagar där. Dessvärre så blev jag efter den långa flygningen som spenderades med x- antal bebisar och andra bakterismittor SJUK. Så jag spenderade en hel del tid på hotellet första dagarna, men lika glad var jag för det.. eller så inte. Var skönt att ha med sig mamma under dessa dagar. Trots sjukdomar så hann vi se den klassiska Sydney operan (fantastiskt fin, dock inte lika vit i verkligheten som man kan tro genom bilderna man ser.. mer grå/gul isch.), vi var i den kungliga trädgården, shoppade, var i Blue Mountains (jätte häftiga berg någon timma utanför Sydney), var på Taronga Zoo, åkte båt och myste på.

Efter vistelsen i Sydney for vi med tåget (min önskan såklart) till Melbourne. Väl på tåget mötte vi ett norskt par- trevligt var den spontana tanken. Ända tills kvinnan började hosta och gjorde detta non-stop i 11 h. Resulterade i att jag blev sjuk igen så fick vara sängaliggandes även i Melbourne! Men som tur var så var mamma i Melbourne i hela 11 dagar så vi hann trots detta med att åka längs Great Ocean Road (hur jäkla fint som helst) (googla, svårt att beskriva med ord), vi åkte båt längs Yarra River, firade kinesist nyår i Southbank, gick en sväng på Casino och vann 0,9 cent, shoppade, kollade på lägenheter åt mig, åt på massa italienska restauranger och även en grekisk, var i St Kilda på stranden och hängde, smög in på ett australiensiskt bröllop etc etc. Dagarna har rullat enormt fort och det var otroligt ledsamt att igår säga hejdå till mami. Tårarna rullade hejdlöst men som allt annat, så kommer all good things to an end. Jag är ju som känt väldigt mamma-kär så saknaden har inte släppt ännu.. men är säker på att det kommer kännas bättre på ett par dagar.

Boende situationen är alltså löst. Jag delar rum med en söt liten dansk pige som tyvärr inte förstår svenska haha men för att få lite hemmakänsla- trygghet, så ber jag henne emellanåt snacka danska med mig fast jag svarar på engelska. Det hela är väldigt förvirrande och tröttsamt så brukar sluta med att vi pratar engelska ändå. Nu delar vi dessutom lägenhet med för tillfället 4 fransoser (tre garcons och en tjej), dom är super trevliga och söta. I lägenheten bor även en hemlighetsfull och smygande kambodjian, ingen vet så mycket om honom då han föredrar sitt egna sällskap framför vårat och endast syns till när han ska gå hemifrån, kommer hem eller är på toan. Jag har dock lyckats skaka hand med honom och jag tror att det döljer sig en härlig grabb innanför den "blyga" fasaden, så mitt mål är som jag sa till Maria (danskan) att innan vi flyttar härifrån så ska kambodjianen ha suttit ner med oss och ätit mat och kollat på tv iallafall en gång!! Hur svårt kan det vara att settle? Jag får svänga med mitt blonda hår och hoppas på det bästa.

Jag ska inte skriva så mycket längre nu, vill ju inte trötta ut mina kära vänner.

Ska avsluta med att säga att jag Anna Stensdotter Nilsson alltså igår köpte ett par flipflops. Alla som känner mig vet att det inte riktigt är min sense of style, men nu är man i Australien och så långt bort ifrån H&M som bara möjligt, samt i 35 gradig hetta (vilket innebär att man helst vill vara naken hela tiden) och då börjar ens style och hela look falera succesivvt. Vi får väl se om en månad hur jag ser ut. Jag har ju längtat efter solen då min psoriasis ska bli bra av den, och ja den har blivit bättre; WIHO! Men för att kompensera att mina härliga märken på benen försvunnit så måste jag ju bara fixa dit någon annan slags bodyart, så nu har jag istället bränt sönder mina axlar och hals samt fått soleksem över hela armarna.. Jag ser alltså fortfarande ut som jag har spetälsk. En fransos frågade mig igår om jag funderat på om jag är allergisk mot solen- härlig fundering, som inte ska funderas så mycket mer på.

Första kulturkrocken med fransoserna inträffade igår. Vid 21:30 frågar en fransos mig om jag vill ha en bit mat. Tittar tveksamt på klockan men vill ju inte vara otrevlig och tacka nej till den fina inviten så jag säger artigt ja, men understrycker att jag bara vill ha en "liten smakbit". Dom skulle laga känguruu så det var ju som enormt spännande. Börjar vid 22-tiden gäspa och undrar när den ytterst sena middagen a la syd europa ska börja egentligen. Går ut i vardagsrummet och hänger. En väldigt härlig syn är att alla tjejer, jag Maria och Alexi sitter i soffan och chillar medan alla män lagar mat! ;) Klockan går och jag halvnickar till i soffan flera gånger innan middag då äntligen är served kl 00:30! Hej och hå, men det var värd all väntan kan jag säga. Dels lärde jag känna mina roomisar bättre, fick insyn i deras kultur samt fick äta en mycket god känguru.

Sen rullade jag glatt iväg till sängen med världens känguruu koma.

MJAO!