K'naan – In the Beginning

Sitter på en anonym pub i Ho chi mihn city aka Saigon och blickar ut över staden, hela dagen har gått åt att valsa runt och leta rätt på en ny kamera. Den gamla kameran som min underbara mor har skänkt mig gav upp helt efter sanden i Mui ne, nu skriker den panikartat när den försöker skicka ut teleskoplinsen och på skärmen strålar endast "Lens error 2". Suspekt att den hoppade över "Lens error 1" men den är ursäktad att gå i graven då den haft ett långt och händelserikt liv. Jag var rätt säker på att den var död redan första gången jag klättrade i regnet på den Kinesiska muren och jag var helt hundra på att den var döende när den bara flimmrade i snön uppe på Haba. Mp3n har knäckt skärm och verkar även den leva på lånad tid, resor är inte snälla mot elektronik är väl vad man kan ta med sig från lektionen. Jag hittar hursomhelst en ny billig kamera och en ny klocka i skrikande neonrosa för att reflektera min personlighet då den tidigare även den dött efter trogen tjänst.

Saigon hade jag velat se lite av. The Iron Triangle, Ho bo woods och Cu chi tunnlarna bland annat. Dessa verktyg och krigskådeplatser för Vietcongs guerillakrig som mer eller mindre förlorade amerikanerna kriget är säkerligen häpnadsväckande att beskåda och historiskt intressanta. Staden visar sig dock endast locka mig in i oupplysta kvarter att helt enkelt bara strosa runt i neonljuset en bit från turismkvarteret. Redan efter en dag rör jag mig vidare mot nästa land jag ska invadera utan att utforska Vietnam vidare. Det fanns inget i själva staden som jag kände att jag behövde kika på och på något sätt har Vietnams tid mer eller mindre löpt ut trots att det egentligen finns mer att se. Jag ser lite alltmöjligt, men ett möte i sydstaternas gamla huvudstad var dock minnesvärt och det bör jag nämna.

Jag stoppas på natten i en gränd av en motorcyklist som hotfullt ber mig köpa lite "Sweet smoke", jag är i fullt sjå att mota bort honom när en mager tjej i kortkort hoppar in och hjälper mig bli av med den framfusiga langaren. Jag tackar så gott för hjälpen men får då direkt frågan om jag vill köpa lite "Boom boom" av henne istället, jag börjar fnissa inombords över hur många roliga namn Cannabis har överallt här borta: Sweet smoke, Weedweed, Reefer (fransmännens våldsamt utdaterade slang) och nu Boomboom. Jag säger enkelt "I dont smoke" och försvinner in i tankar med ett fult leende på läpparna. Boomboom! upprepar hon och tittar på mig som att jag är helt pantad. Jag sörplar på min bira och fortsätter se på henne med en hjärndöd min utan att vidare försöka mig på att förstå vad hon försöker säga.

Hon suckar djupt och börjar öppna urringningen och släppa ut sina tvillingar, jag avbryter henne dock omgående genom att sätta ölen i halsen och jag hostar som att jag just fått en kallsup av bensin. Det är först nu jag inser att hon i en dryg minut på fragmental engelska försökt förklara vad begreppet sex innebär och mitt hostande övergår i gapskratt över hur sjukt bakom flötet jag är. Hon hakar på och snart står vi och gapskrattar varandra i ansiktet i den tomma gränden medan jag stöder mig på henne för att inte kollapsa under vikten av min idioti. Hon är precis som den prostituerade tjejen jag tidigare träffat i Moskva, dvs kanske den trevligaste urinvånaren jag träffar i landet. Hon jobbar i ett milkshakestånd på andra sidan staden och passande nog tar vi en milkshake tillsammans och pratar någon halvtimme om att resa, sälja sig för pengar och att bo i Vietnam. Hon måste verkligen trott att jag inte hade alla Indianer i kanoten, det var priceless.

Jag har hört talas om en strand i Kambodja, som inte är som alla andra stränder. Precis som backpackers på 70- och 80talet höll de bästa stränderna hemliga på Filippinerna, i Indonesien och andra tropiska länder som inte hunnit upptäckas av turismindustrin så ryktas det fortfarande om bra, bättre och bäst. I Kambodja finns det en ö, Koh Rong, som trots att den är relativt välbesökt skall gömma den bästa stranden i landet. Jag har till och med fått se en karta i Laos där det på toppen av ön fanns ett tillritat X i äkta skattjaktsanda. Passande nog har jag köpt en kopia av "The Beach" och läser den under besöket ut i övärlden.

Väl ute på Koh Rong, efter att ha spenderat en natt på golvet i en skrotig buss (stolnummer 33 var utslitet) så hittar jag en billig säng ute på piren och innan jag vet ordet av är jag ute och snorklar bland koraller och färggranna papegojfiskar. Jag får se en Muräna, stingrockor och alla möjliga typer av havsdjur. Några av de andra höjdpunkterna under dagarna jag spenderar ute på öarna är att dyka på natten bland lysande plankton som får vattnet runtomkring mig att skimra. Det är som att simma i en galax, sjukt coolt. Jag får även möjligheten att simma ut till en av de mindre öarna utan prylar och leva som Crusoe i några dagar. Jag har förstås skaffat boken och låter mig inspireras, han är gott sällskap under kvällarna tillsammans med en sjukt läskig Kobra jag döper till Kent-Jesus. Under den andra natten ute på min ö kommer en massivt åskoväder över arkipelagen och blixtshowen är ofattbar. Åskguden Tor på steroider, iförd brinnande kläder samtidigt som han drabbas av ett massivt epilepsianfall skulle inte kunna skapa mer oreda på himlen. Vackert kaos.

Blir mer och mer kortfattad i vad jag skriver, men det är av en god anledning. Ska gå under radarn en stund framöver och kommer inte beskriva alla bus på ett tag, vilket är en skön omväxling. Kanske är det bättre att resa utan plan eller anteckning en stund, istället för att sitta här och skryta. Kameran blir lite blöt och därför kan jag inte fota annat än de första dagarna på ön. Det är först efter att jag är tillbaka på fastlandet jag får liv i den igen. Osis, stället var inte fult och bilder hade hjälpt. Kameran är fressten blöt pga att en turist blev manglad av en buffel och var tvungen att åka till sjukhuset på fastlandet i båten där mina saker låg, tydligen så körde de inte långsamt för att få henne till intensiven och därav blev alla saker mer eller mindre dränkta. Bra start för kamerastackaren. Och vad gäller olyckan vet jag inte om hon klarade sig, sjukt vad folk skadar sig och dör här nere. Alla är äventyrliga, vilda och orädda vilket är kul, men alltför ofta verkar det sluta i olycka.

PS: Hittade stranden. Wow, lite synd på vädret men wow.

Bonuslåt: Shifty - Slide Along Side (Töntsommarlåt, men har så länge jag kan minnas alltid satt ett leende på mina läppar)