Hejsan!

Efter en jobbig bussresa på 19 timmar kom vi hungriga och trötta fram till Siam Reap i Kambodja. Resan skulle egentligen "bara" ta 12 timmar utan byte men vi har lärt oss nu att det här med tidsperspektiv inte fungerar riktigt som hemma. Kanske både på gott o ont. Bussen skulle gå 12 på natten från Saigon och vi hade blivit lovade att bli hämtade på hotellet 11.30. Så vi satt i foajén och väntade o väntade men ingen buss kom. 5 minuter i 12 ringer någon till receptionen och säger att vi måste ta en taxi några km för att komma till bussen. Alltså 5 min innan avgång.Så vi slänger oss i en taxi som kör oss till bussen. En skitig och sliten buss med smala trånga säten o ingen som helst plats för långa ben. Började ana att det här kommer inte att bli roligt. Kom iväg till slut och körde i snigelfart mot gränsen. Vi förstod inte riktigt varför han körde så jäkla sakta. Kl.3 på natten komvi då till gränsen mot Kambodja och tänkte att va skönt , nu kan vi få gå ut o sträcka lite på benen. Men vad hände då.. Chaffisen slog av motorn och bäddade sin stol till säng och somnade in så skönt. Han tyckte tydligen att det var kallt i bussen för han drog på sig ett stort tjockt täcke. Varmt så in i helvete eftersom inte luftkonditioneringen var på, låg vi där i mörkret o kippade efter andan.Ingen information om hur länge vi skulle stå där fick vi och inte var det lönt att fråga för han som körde kunde förstås ingen engelska.Efter 3 ½ timme vaknade så gubben igen och då hade det även blivit ljust så vi såg att vi stod 2 meter från gränsbommen in till Kambodja. Först nu insåg vi varför vi inte kunde åka in tidigare. Det var helt enkelt stängt på natten och öppnade försthalv 7 på morgonen. Då undrar man ju som effektiv västlänning, varför i helsike går bussen klockan 12 på natten när man ändå inte kan ta sig in över gränsen förrän halv 7. Man undrar ju verkligen hur dom tänker!!!Sedan skulle vi då ta oss ur Vietnam och sedan in i Kambodja. Det var ingen lek kan jag säga. Tog oss nästan 2 timmar innan proceduren var över , så otroligt omständigt . Men vi blev tillslut godkända och klara att passera. Det sista provet gick ut på att kolla febern på oss. Trodde att min temp. skulle ligga på kokpunkten vid det laget men termometern visade bara 35,7 ????? Ofattbart!!!Sedan hade vi bara en liten nätt resa på dryga 9 timmar kvar till Siam Reap med annan buss o ny chaffis. Stannade på ett par ställen efter vägen för toalettbesök och mat men det var så fruktansvärt smutsigt o snuskigt att ingen i bussen köpte någon mat. Väl framme stapplade vi på darriga ben ur bussen in på vårt hotell , som vi hade bokat online från Saigon och vilket som tur var visade sig vara en jättehit. Vi fick plötsligt tillbaka lite livskraft , tog en dusch och sedan ut på stan och fick i oss god mat och ett par stora Angkor beer så var allt återställt. Skönt!! Upptäckte plötsligt vilken otroligt mysig stad vi hade kommit till. Första dagen i Siam Reap tog vi det ganska lugnt , gick runt i stan och tittade varvat med några dopp i hotellets pool lite då och då samt fotmassage. Bokade även guide och tuk-tuk förare till Angkor Wat templen näst kommande dag. För att kunna vara med på soluppgången vid templen blev vi hämtade 05.00 vid hotellet och 5.30 var vi på plats för att beskåda den vackra soluppgången bakom Angkor Wats ´s mäktiga siluett. Tyvärr lyckadesdet bildas lite moln somskymde solen men det var ändå väldigt vackert att se.Spenderade sedan hela dagen tillsammans med vår privata guide bland de olika templen som låg på ett väldigt stort område. Man kunde köpa ända upp till 3 dagars pass till området men tog som tur var bara en dag och vi kände oss ganska nöjda med det. Avslutade dagen vid templen genom att beskåda solnedgången vid Angkor Wat. Grymtvackert ! Kvällen tillbringade vi sedan på stan där vi tog både fiskmassage på fötterna och vanlig massage. Fiskmassagenfungerade så att de hade liksom stora akvarier utanför massagelokalerna på trottoarerna, där det simmade en massa " pirayor " och runt om akvariet var det uppbyggda bänkar som man satt på. Så det var bara att ta av sig skorna,sätta sig på bänken ,stoppa ner fötterna tilldom små liven och direktbörjade de nafsa.Vet inte om mina fötter var godare än Yvonnes för när jag stoppade ner mina så försvann nästan alla från hennessmå 36:or. Lite otäckt men ändå gött.

Lovade mig själv direkt efterden jobbiga bussresan senast att nu är det färdig åkt med buss. I alla fall över landsgränserna. Nästa förflyttning till Koh Changi Thailand blir med flyg!!!Punkt slut. Men det gick snart upp för oss att enda flygningen från Siam Reap över till Thailand var till Bangkok och dit skulle vi ju inte. Vi skulle ju till Koh Chang. Så nu sitter vi här med 2 bussbiljetter och 2 båtbiljetter o bävar över morgondagens förflyttning västerut. Kan ju knappast bli värre än sist, eller????