Galen dag. Första mötet med nya klassen och det visar sig att jag kommer plugga tre månader tillsammans med två tjejer från Indonesien, en otroligt blyg 26-åring från USA, en rolig fransos och två underliga snubbar från Korea. Tillsammans ska vi plugga, plugga, plugga och lära oss så mycket vi kan från var härliga klassfröken som jag ännu inte vet namnet på! Men hon har lovat att presentera sig imorgon. Det handlar bara två timmar per dag i vårt lilla klassrum tillsammans men utöver det är vi tvungna att samla ett antal "Supplementary class hours" också, vilket man gör genom att gå på alternativa klasser. Men obligatoriskt är bland annat lektionen som hålls i en aula med 100 andra elever där man tillsammans övar på kinesiskans uttal och toner. Det är lite annat inlärningssätt här. Smart ide kanske men TVÅ timmar i sträck, utan uppehåll? Lite långt kanske för att bara sitta och säga a,ooo, iii, ou, ai, ei ...

Fortsättningen på galna dagen var att jag inte fick tag i Claire som gärna ville släppa in mig backstage på hennes opera idag och låta mig få se vad hon jobbat med. Vi missförstod varandra så när jag väl hade kommit av vid rätt station hade hon hunnit påbörja sminkning nere i källaren utan mottagning på mobilen.
Ibland är stort fördel att vara utlänning dock, för jag letade mig till huvudentreen istället för bakingången, och förklarade att min vän bjudit in mig att se föreställningen men att jag inte kunde få tag i henne. Hehe ... dom trodde jag var vän till någon av huvudrollsinnehavarna så utan pass kom jag in och såg företställningen tillsammans med allt pressfolk och fotografer dagen innan premiären. Fick dock veta i efterhand att jag hade kunnat blivit utslängd men även att Claie hade kunnat få en varning men det var jag ju helt ovetaneds om tills eftteråt, när jag redan sett föreställningen och gått därifrån.
Men wow.. Operan var på italienska och textning på kinesiska men kändes inte som att jag missade något viktigt. Tydligen var det Taipeis symphonie orkester, deras barnkör, Shakespears vilda systrar(?) och Taipeis danskompanie som tillsammans satte upp Pagliacci & Cavalleria Rusticana. Opera må vara fantastisk men dansen dansarna framträdde med.. där blir jag mållös i min beskrivning. Annars var det en kreativ och färgsprakande föreställning med ljus, ljud och röresle i flera dimensioner och ibland framträdde både karaktären och dess "själ" på scenen. Så tolkade jag det iaf utan att fatta varken italieska eller kinesiska och utan någon tidigare referens inom opera.

Underbar avslutning på en bra dag kan man konstatera när klockan egentligen är alldeles för mycket. Men ganska säker på att jag sover gott inatt är jag.