Vi sitter i skrivande stund i ett nagot spartanskt data- och tv-rum i ett annars sa underskont Casa de Maderas. Vi har egentligen tagis oss hela vagen till San Juan del Sur (och nu har vi kommit sa langt som till tisdagen den 12 februari). Men forst nagra korta om Isla de Ometepe...

Resan fran Granada till Isla de Ometepe gick som smort dels via buss och dels via bat. Farjan som vi placerades pa hade dock ALDRIG tillatits anvandas som offentligt transportmedel i Sverige, men i dessa trakter ar det standard. Och vi kom ju fram helskinnade...

Innan vi reste till Nicaragua hade vi hort manga fina ord om Ometepe. Hur sagolikt det skulle vara och att on ar skapad genom tva vulkaner och hur fin natur det ar och etcetera, etcetera. Saklart att vi beundrades over Ometepes skonhet och natur, men sanningen att saga har sa har nog var fascinationstroskel hojts nagra pinnhal efter allt vi har sett och varit med om i Guatemala. Man kan ju tycka att det ar rimligt att bli totalt fralst av att besoka en sadan o, och att fa bo i en egen liten hytt med balkong som vatter mot Centralamerikas storsta sjo pa ena sidan, och mot en av Ometepes tva magnifika vulkaner pa andra sidan. Klart att vi blev oerhort tagna, men att stracka sig sa langt som att saga att vi blev fralsta, det gor vi nog inte. Kort och gott hade vi tva fina dagar! Jag (Kristoffer) fick ena dagen kora 250cc motorcykel i ett par timmar vilket saklart var AWESOME. Louise satt bakom och kramade mig hart for att inte ramla av. Ett -for andamalet- mycket smidigt fortskaffningsmedel. En anledning till att vi inte blev hyperfortjusta i on kan i och for sig ha varit det daliga vadret (som vi fortfarande drogs med) och att vi langtade efter SOL, BAD och STRAND!!

Sistnamda har vi dock fatt en redig dos av de senaste tva dagarna. Vi bada har lyckats fa tillbaka den gyllenbruna brannan, och havet ligger inte langre bort an ett stenkast! San Juan del Sur, dar vi som tidigare namnt nu befinner oss, ligger pa Nicaraguas stillahavskust, och erbjuder som framsta aktivitet SURFING och saklart vackra solnedgangar.

Imorgon (onsdag) ar det dags for var forsta surflektion nagonsin. Se dock upp for stingrockorna som lurar vid strandkanten (Louise har redan lyckats trampa pa en, UTAN att bli stungen).

Ma gott kara familj och vanner, vi saknar er... men langar inte hem ;)
Kram fran Louise och Kristoffer!