Los Amigos!! Dags för ännu en uppdatering. Det finns mycket att berätta och förklara men vi ska försöka att hålla oss (ganska) kortfattade. Denna gång komponeras inlägget på Hostel Los Amigos i Flores, Guatemala där vi uppehåller oss över helgen. Vi hänger fortfarande med de två sköna svenskarna Sam och Kat, vilket känns rätt härligt dels eftersom Kat har Chile i blodet och därför kan prata flytande spanska.

Sista dagen på San Pedro visade sig ha mycket att erbjuda. Ganska sent inpå dagen, sisådär kring lunchtid, bestämde vi oss för att utforska ön till cykel. Efter ett kort matstopp på My Secret Deli (där vi åt kanske världens mest välsmakande quesadillas) fortsatte vi norrut mätta och glada. Efter att ha passerat ett par slumlika områden med mycket intressant att titta på så stannade vi för att prata med två "locals". De förklarade att vi borde svänga av "vägen" (inom citationstecken just för att det faktiskt går att ifrågasätta om det verkligen rörde sig om en väg) för att ta oss ner med cyklarna på stranden. Utsikten och miljön skulle tydligen vara mycket trevligare. Sagt och gjort, vi begav oss mot havet och fortsatte utflykten cyklandes på stranden. Redigt gott! Det har varit mycket snack om kokosnötter under vår vistelse på San Pedro. Hur ser en mogen kokosnöt ut? Hur gör man för att få fram köttet? Går det att klättra upp i den där palmen? Etcetera, etcetera. Vi stannade därför på stranden efter ett tag för att utvidga våra nöt-erfarenheter. Som på beställning kom det fram till oss en härlig Belizisk man som satt inne på ena jävla kokosnöt-kunskaper. Efter ungefär en timme hade vi lärt oss det som var värt att veta, och både druckit och ätit oss mätta på kokosnöt. Till slut hamnade vi, som så många gånger tidigare, på en bar på stranden med varsin drink i hand. Och därmed var vår vistelse på San Pedro och Belize i princip över.

Nu, efter att ha tagit oss med minibuss över gränsen Belize/Guatemala, hänger vi alltså i Flores i norra Guatemala. Vi har bodd här en natt och planen är att stanna till på måndag. Flores har hittills varit hektiskt utav bara fan. Redan efter fem minuter i staden (klockan var då cirka 16.00, och vi hade redan varit på benen sedan 6.00 och var både hungriga och trötta) hade vi bokat två utflykter och avresa från Flores till Semuc Champey(?) samt Antigua. Allt detta för ynka 700 quetzal, motsvarande cirka 500 svenska kronor.

Den första utflykten var till en av mayaindianernas största stad, som under sin storhetstid hade cirka 120.000 invånare. Vi startade redan klockan 3 på natten, för att hinna i tid till en soluppgång över djungeln som tydligen ska vara underskön. Som brukligt hade vi fortsatt otur med vädret, och tvingades vandra 1 mil genom våt och tät vegetation, för att ta en cirka 100 steg hög trappa upp till Tikals högsta punkt. Väl uppe var vi trötta och nöjda, men insåg snart att vi troligen inte skulle få se någon soluppgång. Dimman låg nämligen tät över djungelns trädtoppar och sikten var till en början bara på 30-40 meter. Detta gjorde dock inget. Upplevelsen var ändå MAGISK. Vi satt på ett 1500 år gammalt mayatempel och fick se ut över en svindlande djungel samt höra den vakna till liv. Tukaner som flaxade över trädtopparna, vrålapor som bokstavligen VRÅLADE god morgon till varandra och alla de andra tusentals fåglarna som bidrog till skönsången. Klockan var då ungefär 6.00.

När solen ändå orkade sig fram mellan de täta molnen fick vi vandra omkring i mäktiga Tikal tillsammans med vår sköna guide Abel. Vi blev återigen häpna över storslagenheten hos dessa gigantiska ruiner. Vår uppmärksamhet riktades dock flertalet gånger under tiden mot de livliga spindelapor som svingade sig i lianerna ovanför våra huvuden. Förutom spindelapor fick vi bekanta oss med en familj mysiga coatimindus som åt nötter och kakor ur våra händer. På det hela taget en perfekt upplevelse.

Morgondagen skulle ha bestått av en djungeltur till en närliggande nationalpark. Vår trötthet kanske dock sätter stopp för detta äventyr. Men den lilla ön vi bor på känns tillräckligt mysig för att vi inte ska bli besvikna över detta.

Nu fick vi fram varsin meny från hostelets egnar restaurang och kyparen vill att vi ska beställa mat så nu måste vi stänga ner bloggen.

Förresten, bilder utlovas SNARAST. Troligen imorgon om uppkopplingen inte brister halvvägs...

Må gott allihopa! Det gör åtminstone vi... God natt!