Jajjamen! Ni laste ratt: Forkrympta huvuden! Vi befinner oss i Cuenca och har sa gjort i fyra dagar men inatt fortsatter vi soderut till kustparadiset Mancora som nasta anhalt. Cuenca ar en medelstor stad med cirka 400 000 invanare. Vacker till utseende och invanarna ar mysiga och trevliga. De manga sma kullerstensbelagda gatorna kantas av fin spansk kolonialarkitektur och antalet kyrkor i staden gar inte att rakna pa tva hander. Det samma galler for kafeer och restauranger, och vi har sjalvklart tagit tillfallet i akt och njutit av bade god mat och diverse sotsaker. Vi har till och med unnat oss en treratterskvall pa italiensk restaurang dar vi frossade i antipasti, pasta, vin och brownie! Sjalvklart har det slinkit ner en och annan fristaende dessert och vi ar nu lagom goa och runda om magarna! Perfekt! Speciellt eftersom att vi om cirka 15 timmar kommer att befinna oss pa stranden med vara badklader aterigen i hogsta hugg ;) Nagra ol och en och annan drink har vi hunnit med ocksa, sa i Cuenca vill vi verkligen pasta att vi har SEMESTERFIRAT!

Bortsett fran god mat, bakelser och alkohol har vi faktiskt varit lite kulturella. Sedan tidigare hade vi hort berattelser om ett av Cuencas museum som tydligen skulle inneha foremal av mycket speciell karaktar. For att gora en sakerligen mycket komplicerad historia kort kan vi saga sahar: I Amazonas finns oerhort manga olika stammar och varje stam har en hel del egna filosofier och ritualer. En av stammarna redogjorde for en valdigt makaber ritual. En ritual dar en pojke skulle genomfora ett visst antal provningar for att kunna bli man. Nummer ett var att leta upp en sengangare och doda den. Inga konstigheter dar kan man tycka, forutom att pojken i efterforloppet skulle KRYMPA den stackars sengangaren med for oss obegripliga metoder. Nummer tva var (och det ar har det borjar bli makabert) att ta kal pa, alltsa doda, en person ur en fiendestam. Samma process som ovan skulle sedan ske, fast med ett MANNISKOHUVUD istallet for en sengangare. Det vi har sett pa museet ar alltsa fem stycken olika huvuden av samma typ som forsattsbilden till det har inlagget(!). Vi har annu inte forstatt hur sjalva krympandet av huvudena gar till, men anser ocksa att det ar kunskaper som vi anda inte skulle kunna ta med oss och gora nagot vettigt av i Sverige. Att ga runt med ett forkrympt manniskohuvud runt halsen fyller sakert nagon funktion i Amazonas djungel, men med det gor det med stor sannolikhet INTE hemma i Orebro.

Egentligen har det inte hant sa fasligt mycket sedan sist. Vi har funderingar som vi da och da for en intressant diskussion kring, men som vi i efterfoljande andetag glomt bort och kan darfor inte delge er har pa bloggen. Hoppas ni star ut anda, nu ska vi forsoka ordna sa att det kommer upp lite fler bilder som ni kan fa njuta av istallet!

Ha det bast, nasta gang vi skriver sa ar det fran Peru!
Kram fran Kristoffer och Louise.