Goodbye brother, goodbye sister! Kan inte fatta att resan nästan är slut. Känns så otroligt länge sedan jag sa hejdå till min familj på Arlanda. Men nu är det dags. Jag vaknade av mig själv kl. 5.30 vilket till och med är innan bönesången. Eftersom jag inte kunde somna om kunde jag ju lika gärna packa färdigt. Totalt slut på vatten redan på morgonen. Ingen dusch och inget vatten i toan idag... Min tyska roomie hade redan flyttat ut dagen innan, så det var bara jag kvar i rummet. Fick en av de bästa frukostarna jag ätit i Nepal. Sedan var det dags att säga hejdå till barnen och aamaa. Riktigt ledsamt. En av tjejerna satte upp mitt hår superelegant. Av aamaa fick jag armband, godis och en sista tikka. Sa också hejdå till aussiearna, programkoordinatorn och hans familj. Sedan var det bara att lämna mitt andra hem i Nepal och fånga en taxi till flygplatsen. Som tur var hade jag redan checkat in online så jag gled förbi den långa kön vid incheckningen. Yay!

Är nu på flygplatsen i Doha och är rejält jetlagged. Försöker mig på en slags ljusterapi i det starka ljuset på toan. Verkar faktiskt fungera!

Det är egentligen ganska knasigt när jag tänker på vad som satte igång allting för nästan ett år sedan. Bara en spontan tanke: det skulle vara häftigt att volontärarbeta, let's go! Och sedan åka ensam till andra sidan jordklotet till ett land jag knappt vet någonting om. Men, som min programkoordinator alltid säger om det mesta: "Why not?" eller "Just eat the mango, don't worry about the tree". Jag ångrar inte resan för en sekund. Ibland är det nästan så att man börjar tro att det finns en kraft som får en att göra de val som behövs för att få en fantastisk upplevelse.

Tack till alla som läst mina inlägg! Överraskade mig själv med den mängd inlägg jag faktiskt fick upp. Har i alla fall fått med en liten del av den lavin av saker som jag upplevt i Nepal. Men här slutar resan med det sista inlägget. I'm going home!

http://youtu.be/wd3Mt8JBBBg