Halloj i stugorna, hoppas ni har det bra där hemma! Här borta har det hänt en del och typ ingenting.

I lämnade Tulamben efter fyra dyk, och nu minns jag inte om jag nämnde i tidigare inlägg att det hade varit väldigt mycket stora vågor vilket dels medfört dålig sikt men även att vissa fått ställa in sina dyk då de inte kunde komma ut från stranden. Våran första dykdag besökte vi vraket USS Liberty, då såg allt normalt ut, dagen efter var det megastora vågor och då genomförde vi den där rundresan som jag bestämt berättade om i föregående episod. Dagen efter gjorde vi två dyk till. Då vi dök på USS Liberty blev guiden förvånad och försökte visa något. Då hade en del av vraket vält över på en annan kant. När vi kom upp och han berättade detta för de andra blev det ju givetvis en del snack direkt.

Anledningen till att jag berättar detta, eller tillochmed eventuellt upprepar mig är för att när vi satt på en dykbåt här på Gili så berättade en dykinstruktör om vraket och vad som hänt, och vi kunde stolt säg att vi var där, när det hände. Dessutom sa han att det är oklart hur länge det kommer ligga kvar, för nu finns det en ökad risk att det kommer glida ner i djupet och försvinna. Så LUCKY US!

Efter att ha lämnat Tulamben med Fast Boat anlände vi till ön Gili Trawangan. Gili Trawangan är en av tre öar som benämns Gili Islands och ligger nära ön Lombok, snarare än Bali. Trawangan är den av öarna som är mest populär och har flest möjligheter till aktiviteter och festliknande tillfällen. En av de andra benämns "smekmånadsön" och den tredje är bara inte lika nice. Vi tog oss i land fort och behövde inte leta länge efter vårat boende. I hade ett trebäddsrum och två fläktar, billigt och svettigt... Det första vi gjorde var att vi bytte om, tog oss ner till stranden och låg i vattnet fram tills lunchmagen gjorde sig påmind. Ifall ni genomför någon form "googling" kan jag tänka mig att ni kommer sucka djupt och tänka "Fyfabianvaddehardetbra". Kritvita stränder, turkost vatten och ja, väldigt väldigt härligt. MEN, det är koraller överallt. Till det positiva och negativa. Man kan inte direkt springa ut i vattnet och slänga sig handlöst framåt. Däremot gör detta att man behöver inte gå långt för att hitta trevliga snorkelställen. Således hyrdes fenor efter lunch och vi vandrade upp längs stranden en ganska lång bit. För det är en annan sak också, som inte syns på bilder, det är strömt. Till det positiva, detta gör att vi kunde gå till ena ändan av stranden, paddlade ut, lade sig och tittade ner, och lät strömmen göra jobbet. När vi kände vi åkt lagom paddlade vi upp på stranden, gick tillbaka och började om. NICE. Melissa som inte hade sett några sköldpaddor behövde inte vänta länge förrän vi hade dagens första. Förutom sköldpaddor såg vi massvis med fina fiskar och vi hann med ett antal varv innan vi gav upp för dagen.

Ön är ganska så liten och det finns ingen motordriven trafik. All transport sker med hästochvagn, cykel eller gåendes. Detta måste jag säga är lite charmigt.

Under kvällen letade vi upp ett vettigt dykcenter som drevs av en svensk och vi bokade in oss på vårt första dyk, Shark Point. Detta dyk gick ner på 30 m och vi var alla taggade när vi tog oss ut med dykbåten. Tyvärr inga hajjar. Dock fick vi se en hel del annat skoj och vi var ju allt annat än missnöjda med dyket. Innan diskuterade vi med våran dive master hur man skall förbättra andningen för att inte förbruka upp all luft. Hennes små tips gav verkan direkt och vi lyckades sänka mängden använd luft såpass mycket att bottentiden ökade med säkert tio minuter mot förra dyket, trots att vi faktiskt gick djupare.

Under resterande av dagen fortsatte vi snorkla och leta sköldpaddor och fiskar, sola, bada och bara chilla.

Nästa dyk blev på Secret reef, och vi hoppades ännu än gång på att turen skulle få fram haj, men icke. Ner på trettio och hade ett annars bra dyk och vi var alla väldigt nöjda. Dagen fortsatte som tidigare och slappheten tog ett stadigt tag om oss alla. För att lyckas rycka upp oss ur detta hyrde vi cyklar, och nu hade Rickard anslutit. Med hjälp av cyklarna tog vi oss runt ön som är en strecka på ca 7 km. Till viss del belagd med gatsten, till viss del stig och till viss del strand. Tyvärr är det svårt att parkera cyklarna för att slänga sig i havet på grund av alla koraller.

Efter diverse fysisk aktivitet i form av cykeltur tog vi oss an att smaka på lite alkohol. Nu mötte Melissas Roomie från Sydney upp och hennes norska vännina upp oss och vi hann med några barer innan vi kände oss nöjda. Det finns ingen polis på ön och även om det fanns så kan jag berätta att indoneser har en annan syn på droger. Att få frågan om vi vill köpa Magig Mushroom färre än två gånger per dag är ovanligt och ofta frågar de om man vill bli hög. Detta kan de sporadiskt fråga i samband med att man beställer en öl eller lämnar tillbaka fenorna eller går förbi glasskiosken. Men oroa er inte där hemma, här skall inte drogas.

Morgondagen bjöd på snorkeltur. Vi ansamlades med övriga blekfeta turister, trycktes ombord på en Glass Bottom Boat och kördes iväg. Första snorkelplatsen kände vi oss som om vi var en del av dagisgänget som var på skolutflykt alternativt en pensionärsresa (Sorry för ordvalet) men ni vet, en guide som säger åt alla vad man ska titta på och sedan måste man följa efter. Vi lades oss långt bak och var så Coola vi bara kunde. Efter ca 40 minuter i vattnet åkte vi till nästa spot som var helt magiskt vacker med alla koraller. Innan så har det varit mycket döda koraller, men nu kom vi in i Pixars värld. Färger, fiskar, koraller, överallt. Dessutom ett tjugotal Bumpheaded Parrotfish, som var stora. Svinballt. Efter denna balla upplevelse blev det ett lunchstopp på Gili Air, en av de andra öarna innan vi fortsatte till nästa spot. Här hoppade guiden i med fiskmat som han spred ut och stora mängder fiskar ansamlades för att kriga om de småbitar som spreds ut. Dubbelmoral på hög nivå. Det var väldigt viktigt att vi inte får stå på koraller (ofcourse), men att sprida ut mat varje dag, på samma plats och samma tid påverkar säkert inte fiskarnas vanor och leverna...

Sista snorkelspotten var ett vrak som inte låg särskilt djupt, och ännu mer fantastiska koraller och fiskar. Vi spenderade ca 70 SEK på den heldagen och vi var alla vrålnöjda.

Mot kvällen tog jag och Eric tag i oss själva och snörade på löparpjuksen och sprang runt ön. Värmen blev mer eller mindre olidlig och ingen av oss gjorde någon direkt rekordtid.

I morse gjorde vi vårt tredje dyk, Deep Turbo, med chans att se haj, men det gjorde vi inte... Ett bra dyk där vi gick ner på 35 m tillochmed. Jag vet inte om jag fick en dos av Nitrox Narcosis, men där nere fick jag en härlig lyckokänsla som jag skulle vilja jämställa med känslan EfterTvåÖlMedGottSällskap. Vårt medeldjup var 21 m och vi lyckades dyka i över 30 minuter vilket vi alla var väldigt imponerade över. Såklart var jag och Eric nere och tummade på den röda gränsen på tryckmätaren medan Melissa låg en bit över.

Nu har vi legat och pressat på stranden och bara haft en väldigt slö dag. Kvällen kommer spenderas till god mat och så taggar vi för i morgon igen, då blir det Shark Point igen och förhoppningsvis haj.

Över och Ut

Johan