Morsning korsning!

Förra gången ni läste min ljuva stämma hade vi precis gjort tre dyk runt Gili Trawangan, utan att se haj. I ren desperation över den minimala mängd haj gjorde att vi dök på Shark Point igen, med förhoppningar. Ett klokt beslut. Detta dyk var mycket bättre än det första och vi såg massor, massor, massor av djurliv. Det första som möter oss när vi går ner till ca 30 m är en sköldpadda och en stingrocka. Fem minuter senare fångar guiden vår uppmärksamhet, och där, där är äntligen våran haj. Black Tip Reef Shark, jojjomän! Efter diverse segergester återvände vi till att förbruka normala mängder luft och fortsatte dyket. Fler sköldpaddor, muränor, stingrockor och sen haj nummer två. Denna var inte lika liten som förra utan var uppskattningsvis mellan två och två och en halv meter, FETTT! Dyket, lätt bäst hitintills.

Vi tog en väldigt lugn dag efter detta, som vanligt, med god mat. Mot eftermiddagen mötte vi Sofia vid hamnen. Sofia är en trevlig tös som vi lärde känna i Sydney som pluggade på samma universitet. Vi tröck in henne på vårt hotell, trotsade det småregniga vädret och tog med henne ut i vattnet för att hon skulle få se lite sköldpaddor. Det blev två på ett varv och vi var nöjda med guidningen.

Kvällen skulle spenderas med lite andra sköna svenskar som hade någon form av relation till lite olika typer i vårat blandade gäng. Detta gick däremot inte då det ösregnade á la grande. Visst, man har väl jackor och sånt. Men, när det innebär att vi måste gå igenom hällregn och på gator som är fyllda av vattnet tappade vi lusten. Gatorna var strömmande av ett 10 cm djupt hästkissblandat vatten och vi valde att snabbt ta oss till den närmsta restaurangen, käka och ta oss tillbaka.

Morgonen efter blev en slapp sådan och vi skulle inte dyka förrän vid halv två. De tre dykarna av oss tog oss in i dykshopen och intog den vanliga komställningen. Det vill säga att vi satte oss ner lite apatiskt och småpratade tills det blev dags att ta tag i utrustningen. Eric glömde GoPron på hotellet och fick ta en liten löptur. Under tiden snacka jag och Melissa med en av dykinstruktörerna och när vi berättade att nästa mål var Nusa Lembongan fick vi ett nummer och ett namn till en snubbe. Så nu behövde vi inte boka boende eller dyk, soft.

Det sista dyket blev på en sjunken brygga, inte en liten då utan stor. Den utgör en bra plats för koraller att växa på samt fiskar att gömma sig vid. Dessutom fanns det två cyklar sänkta vilka bidrog till en plats där man kan få några sköna bilder på sig själv. Dyket var inte lika spektakulärt som det tidigare nämnda, men som tur var dök en till haj upp. Denna gång en vitfenad, och den cirkulerade runt oss ett långt halvt varv vilket medförde avundsjuka blickar från övriga dykare i dykshoppen när filmen från GoPron uppvisades.

Kvällstid är lika med festtid på fredagar och denna var inget undantag. Mat inmundigas och öl dracks, i måttliga mängder. Ön ligger nära en större ö, Lombok. Ön är muslimsk. Ramadan. Att muslimernas högtid bjuder oss på oändliga mängder böner från minareterna eller att muslimerna går hungriga gör mig ingenting. Däremot att det inte får spelas hög musik på kvällarna förstör feststämningen en aning. Som tur var finns The Irish Bar, som hade tänkt ut en lösning på detta, Silent Disco. Detta innebär att danssugna individer får låna ett par moderiktiga hörlurar. Det finns en Dj och dansgolvet var proppat. De som inte hade hörlurar hade en mindre angenäm dansupplevelse då de var tvungna att gissa låt. Vi hade till en början inga hörlurar och vi jobbade frenetiskt för att hitta några, men som ni kan förstå blev hörlurarna hårdvaluta. En annorlunda festkväll må jag säga. Skam den som ger sig och vi fick alla svänga runt ett tag med hörlurarna över öronen.

Dagen efter checkade vi ut, käkade och hoppade på en Fast Boat till Nusa Lembongan. Den stora anledningen till att vi ville åka hit är Manta Rays. Googla det! De är runt ön nu och vi fick tipset av våran dykguide. Väl framme blev vi uppfösta på en pickup med våra väskor och ivägkörda. Jag hade innan avfärd snabbt sneglat på en karta över ön där nordkusten såg ut som en stad. FEL. Min kartrek misslyckades än en gång. Visst det är ett vägnät med hotell, som den kartan visade. Däremot är det ingen stad, det är inga affärer mellan hotellen, ön är en enda stor djungel. Omöjligt att gå runt. Som tur var är hotellet asnice med två pooler, sköna rum och beläget på stranden. Dykshoppen ligger ca två minuter bort och för första gången sen jag kom till Indonesien har jag inte använt mina flipflop på över ett dygn. Här går man barfota hela tiden. Vi bokade in två dyk, käkade en god middag, jag åt en grillad hel Snapper, somnade tidigt. Oklart varför då vi absolut inte ansträngt oss och alla sov lite på båten hit.

7.30, frukost, en god sådan och därefter avmarsch mot dykshopen. Ilastande av grejor i båten som denna gång var skitliten. Iväg, ut på havet. Det som stod på menyn för denna dag var två stycken så kallade Drift Dives. Detta innebar att vi hoppade i plurret, tog oss ned en bit och lät strömmen göra jobbet. Ända anledningen till användandet av fenorna var för att hålla oss rätt i strömmen. OTROLIGT! SJUKT BALLT! Vi åkte stundtals riktigt fort och bumpade in i varandra. Det var knappast läge att stanna till och kolla på en snygg firre, utan bara flyta med strömmen så att säga. Ni som har sett Hitta Nemo, så kan jag jämställa det med scenen där Nemos farsa (som antagligen ingen kan namnet på) och Doris fick skjuts av sköldpaddorna. Jag hamnade utanför strömmen en gång, såg de andra men inte tydligt. Det var som om jag tittade på dem genom ett otvättat fönster. Dessutom var det flera grader kallare där. Några sparktag och så kände jag hur strömmen tog tag i mig och jag for vidare. Vi åkte flera kilometer på ett dyk. Vi var alla riktigt nöjda och jag och Eric är nu uppe i 20 dyk.

Vi var tillbaka på hotellet innan två och hängde resten av eftermiddagen vid poolen. Eric och jag fortsatte våran halvhjärtade styrketräning vilken fick de andra att rycka upp sig ur chillmodet. Slutligen låg fem svenskar pumpades armhävningar, situps mm vid poolen.

I morse stack vi iväg på en till dykomgång, denna gång bar det iväg mot Manta Point. Vi for runt en stund med båten letandes efter Mantas som tydligen går att upptäcka från ytan, men utan lycka. Vi plumsade i och simmade runt på 5 m, länge. Jag började ledsna och tänkte något i stil med "Jahapp, då får jag skriva i bloggen att det inte blev några mantas...". Exakt efter den tanken dök den uppå, rakt mot oss. SÅ BALLT! Som en dinosaurie gled den genom vattnet. Snart efter den kom en ännu större och passerade oss. Lyckat dyk!

Nästa plats vi dök på var Crystal bay där det skulle finnas möjlighet att se Oceans Sunfish. Vi dök i vattnet som var kallt, säkert 23 grader. Simmade ner mot djupare vatten och jag har aldrig sett en sån hög koncentration av fisk någonsin. Det var helt sinnessjukt mycket. Och vackra! Fiskar, fiskar, fiskar, och en havsorm. Barriärrevet har inget att komma med i jämförelse. Vi dök ner under 20 meter och vattnet kändes isande och alla började frysa men vi höll ut i förhoppningar att få se dessa gigantiska fiskar, men sån tur hade vi inte. Turen räckte enbart till Mantas och lite hoppande delfiner på resan dit. Dock ett fantastiskt dyk!

Tillbaka till dykshoppen skulle det betalas. De tog inte kort. Vi hade dåligt med Cash. Hur göra? Jo de kirrar en moped åt oss och sen hoppade vi på den och for iväg till en "money changer". Eric körde dit då han är den av oss som har störst moppevana. Utan hjälm på en moppe med trasig bakbroms, det gick bra. Såpass bra att jag lyckades övertala Eric om att jag skulle få köra på vägen hem! Nu har vi upplevt Indonesien på det viset också.

I morgon drar vi tillbaka till Bali och staden i bergen, Ubud.

Alla hälsar, tror jag, de hade nog gjort det om jag bett dem. Hejrå!