Hej igen!

Varldens farligaste vag eller det sakallade dodens vag. Arligen dor flera hundra personer pa den vagen och uppemot 40 turister som har cyklat vagen har dott. Jaja, vi overlevde iaf =P

Det borjade blott, svinigt och snorigt kalltoch alla korde som tokar och vi hamnade sist med stort S (se filmen). Vagen vi cyklade pa var huur smal som helst, helt galet! Och vagen hade skurit typ overallt sa den hade blivit annu smalare. Precis vid kanten stupade det garnet sa det minsta feltramp kunde ha slutat illa...

I borjan hade vi dalig utsikt men efter halva vagen klarnade det upp och utsikten blev fantastisk! Vi startade pa 4643 moh och avslutade pa 1200 moh. Totalt cyklade vi 6,6 mil och det tog oss ungefar 3 timmar.

Efter en bit pa en liten storre vag kom vi in pa the death road och det var STUP! Tur nog var det dimma sa vi sag inte hur illa och nara stupet egentligen var. Sedan blev det lunchstopp och efter var utlovade frukostbuffe (3 bananer och en sockerkaka) var vi SVINhungriga, sa den "utsokta" mackan landade fint i kistan! Vi fortsatte och Julia dog av lokning och efter nagra kurvor kom nagra vattenfall och landslide. Vi blev ofrivilligt duschade i fallen och KLENLina tappade cyckeln i en flod som vi skulle ta oss over. Sen nar vi trodde allt var over stoppade ett jordskred oss fran att fortsatta med bussen sa vi fick lov att slapa och klattra med cyklarna over skredet och kampa i lervalling, uppforsbacke och solsteka. Anna och Lina hamnade typ 100 mil efter alla andra pa grund av att deras cyklar var lasta pa hogsta vaxel.

Tillslut....kom vi fram till en "by" dar vi ANTLIGEN fick slanga cyklarna utfor stupet (iaf i Linas hjarna). Tack Gud for att Anna hade lite kvarglomda pengar i BH:n sa vi kunde kopa vatten-annars skulle vi inte suttit har idag. Sa dar satt vi pa den "rena"vagkanten och drack vart vatten i utsikt av en familj som satt och kissade och bajsade pa vaggrenen- HELT NORMALT HAR I DETTA LAND!

Vi akte vidare till ett hostel dar vi faktiskt fick riktig mat, dusch, pool och myggbett.

Bussfarden hem tog oss ca 3 timmar och han korde som en dare pa vagar som inte var vagar utan rattare sagt utbyggda sadana over stupen. Kurva pa kurva, stup pa stup och morket infoll och sjalvklart hade bilen knappt lysen pa bilen sa jaaa skraja var vioch inte tala om trasmaken i rumpan. Men glada ar vi anda=)

Halsar vi fran ett regnigt La paz!

ps. spana in bilderna och filnmen!