på stationen i Varanasi stötte vi på två schweizare som också skulle till darjeeling så vi bestämde att vi skulle mötas upp på stationen i New Jailpaguri och slå följe. senare på natten klev en trevlig skotte på tåget som hade sängen över Niclas, även han skulle till darjeeling så väl framme var vi fem stycken som skulle åt samma håll. Det var väldigt trevligt att träffa andra resande och eftersom det lättaste sättet att ta sig fram är med jeep så var det bra att vi var fem stycken som kunde dela på notan.
vi tog en jeep till Kurseong och därifrån åkte vi med det kända darjeeling toy train som är ett litet bergståg som går på väldigt smala räls upp för Himalayabergen, det var färdigbyggt på 1880-talet och blev en UNESCO world herritage site 1999. Det var himla mysigt att åka det lilla tåget och utsikten var enastående. Vår första glimt av Himalayabergen var helt enkelt fantastisk. Darjeeling med omnejd är så annorlunda än det Indien vi sett i övrigt. Naturen är grön och bergig och luften krispig och frisk. Staden är (med Indienmått) sjukt ren och uppstyrd, maten och kulturen är påverkad av närheten till Nepal och Kina och hinduismen är knappt närvarande. Människorna ser annorlunda ut och klär sig mer västerländskt och sen avsaknaden av kor på det. Inte en enda i hela stan.

Väl framme så checkade vi och skotten, eddy, in på Andys guesthouse. Där mötte vi Mike från England som slog följe för en bit mat och några öl på Joeys pub.
Dag två i Darjeeling var en katastrof! Jag vaknar upp med en rejäl förkylning och Johanna blir sängliggande p.g.a en förmodad matförgiftning. Vi tog oss iväg ut för att äta frukost med britterna men Johanna återvände snabbt till sängen. Jag trotsade min förkylning och följde med Eddie och Mike till ett närliggande teplantage vid namn Happy Valley. Om det är något som Darjeeling är känt för så är det just té, här finns det hur många plantager som helst och Happy Valley låg helt enkelt närmast. Vi gick omkring bland alla téplantor och senare fick vi en rundtur i "fabriken " där tébladen processas. Det var en lagom avslappnad och inte så fysiskt ansträngande dag för min förkylning men jag var tidigt tillbaka för att se hur Johanna mådde samt få så mycket sömn som möjligt innan vår 5 dagars vandring börjar.

Efter en febrig och hostig natt som också innehöll ett visst velande om huruvida vi skulle låta våra hike-planer fortgå så gaskade vi till slut upp oss, packade våra kånken till sprängningsgränsen och letade upp lite frulle. lite petande i gröten senare var klockan 8:30 och vår guide Gi-Di kom och hämtade upp oss på boendet. Vi åkte jeep i en dryg timme innan vi anlände till byn Maneybhanjyang där Singalila ridge- trekken startar ca 2000 möh. halva byn ligger i Indien och halva i Nepal och det var även kors och tvärs denna landsgräns som vi skulle röra oss de kommande fem dagarna.

Etapp 1 var bara 11 km men med en höjdstigning på runt 900 m. Vår dåliga dagsform i kombination med en altitud ingen av oss befunnit oss på förr gjorde denna dag till en verklig prövning! Det var samtidigt otroligt vackert och vi var glada att vi inte hade backat ur. Det var en fantastisk känsla att gå upp genom och till slut över molnen! Vi anlände till dagens mål Tumling sen eftermiddag och hann med en tupplur innan det var samling i lodgens matrum tillsammans med de andra sällskapen och deras guider. Det var ett hurtig pensionärsgäng från Frankrike, två äldre amerikanska väninnor och en irländsk trio förutom oss. irländarna skulle vi fortsätta färdas med resten av trekken medan de två förstnämnda hade ett långsammare tempo inplanerat. Vi fick finfin mat i form av soppa, ris, dhal och snacksfat och kröp till sängs direkt efter middagen. rummet var trevligt och rent men väldigt kallt. Trots natttemperaturer runt 0 denna årstid (och säkert svinkallt på vintern..) så är husen generellt mycket dåligt isolerade och utan uppvärming, men de kompenserar med täcken och filtar så det funkar så länge man ligger i sängen.

kl 05:30 dagen efter var det uppstigning för att hinna se soluppgången innan frukost. det var en klar dag och vyn över världens tredje högsta berg Mt. Kanchanjunga var fantastisk! Efter det serverades det en stadig frukost inför trekkens längsta etapp. Idag var målet Sandakpu, 21 km bort och på 3636 möh vilket gav en stigning på ca 800 m. Vi mådde båda bättre och klarade denna dag bättre än vi trodde!

Proceduren var ungefär samma även de kommande tre dagarna då vi skulle röra oss via Phalut (3600möh) och sedan vackra Gorkhey (2143möh) med sina forsande floder till trekkens avslut i Sepi (1900möh).

Det har varit en så vacker vandring med varierande natur längs hela färdvägen; rhohodendron-skogar, bambu-skogar, kullar, klippor, vattenfall och exotiska barrträd. Det var kuperade och jobbiga 82km men så värt det!!! En riktig höjdpunkt var soluppgången vid Sandakpu där vi även kunde skåda jättarna Mt. Everest, Makalu och Lhotse, dock på ett mycket långt avstånd.

Väl tillbaka i Darjeeling var en varm dusch högst välkommet då det inte är något vi haft tillgång till, sen tvättinlämning och middag på Glenery's. vi tar nog sovmorgon imorgon.

Tillbaka i Darjeeling har vi hunnit med ett till besök på teplantage då Johanna missade det första, besök på stadens zoo för att skåda de lokala arter som vi inte lyckats se på vandringen (t.ex svartbjörn, röd panda och snöleopard) och India mountenering institute för att lära oss allt om Himalaya och Everest.
Vi hann även med en trevlig avslutningsmiddag med en av de andra vandringsgrupperna innan alla reser åt olika håll.

idag ska vi bara strosa runt och dricka te och imorgon bär det av söderut mot calcutta och det blir också vår sista tågresa med Indian railway!

hej då