Hej! Jag har haft fullt upp sen senast med både plugg och turistande. Vi spenderade våra sista dagar i vårt arbetsområde Potosi med att delta i en väldigt fysisk workshop tillsammans med kursen vi hänger på och med några boende. Kursledarna hade tillsammans med representanter kikat ut en plats där vi skulle bygga en lekplats. Vi hade två hela dagar och enkelt material som störar, därck, färg och plantor men det blev till slut mycket fint, förhoppningen är att de som bor i området ska kunna fortsätta utveckla parken. Många verkade uppskatta den och barnen och hundarna tog den i anspråk direkt!

Dagen efter workshopen tog vi nattbussen till Medellin för studiebesök och även lite nöje. Det är en fantastisk stad där man investerat mycket i de informella stadsdelarna som breder ut sig i de branta bergssluttningarna som omger staden. Mest imponerande satsningen är deras metrocable som möjliggör effektiv kollektivtrafik i den annars hopplösa terrängen och ger de boende i områdena åtkomst till metrolinjerna nere i staden och därmed rörlighet. Det finns hitills tre linjer men två till är under byggnad. Andra satsningar är till exempel utomhusrulltrappan Escaleras electrica i en absurt brant del av området san javier, servicehubbar med bibliotek, fritids och sportanläggningar i anslutning till metrocablestationerna och gratis inträde på museer för boende i de informella stadsdelarna. Det var ett mycket inspirerande besök och det bästa var att många av våra besök var för skolarbetet t.ex den för detta soptippen Morra de Moravia som omvandlats till park, botaniska trädgårdens sektion om stadsodling, naturparken Parque Arví och den fantastiska Jardin circumvalar som på sikt ska fungera som länk mellan två barrios avgränsade från varandra och samtidigt utgöra yttre gräns för bebyggelsen mot berget av såväl ekologiska som säkerhetsmässiga skäl. Vi hann även med en intervju med Gloria som är rektor och initiativtagare till Colombias enda landskapsarkitekturutbildning och vi fick dessutom vara med dessa studenter under en föreläsningskväll. Vi kom hem till bogota först i onsdags och torsdag och fredag ägnades åt att sammanställa material och träffa handledare. på Fredagkvällen åkte vi alla ut till förorten Chia där de har stans galnaste resturang Andres carne de res. Det är ett enormt komplex med färgsprakande inredning och belysning överallt samt musiker som går runt och sjunger för de olika borden under kvällen, det var en annorlunda resturangupplevelse! Lördagen ägnade jag och amanda i gamla stan Candelaria med stros, lunch och marknad och sen en tidig kväll med en film i lägenheten.

På söndagen tog vi bussen till naturreservatet Chicaque för lite naturupplevelser. Parken ligger endast 20 km utanför bogota men det kan man knappt ana; nästan inga människor, hästar och lamor som går fritt, fågelkvitter och tystnad är en rejäl kontrast mot storstan. Parkentren ligger på ungefär samma höjd som bogota (2700m) men parkkontoret, lederna och boenden ligger nära 1000 m lägre vilket gör det ganska varierat i växt och djurliv. På söndagen gick vi några vandringsleder i den molnhöljda skogen och fick till vår glädje se en sengångångare uppkurad i ett träd. Vi hade gärna fått en närmre kik men de är liksom specialister på att gömma sig och vara superstilla dagtid. Vi åt middag reden vi 16 då Emma och karolina skulle anlända till 17 och vi alla skulle bli eskorterade till vårt boende för natten. Boendet låg ca 20 min promenad från huvudbyggnaden och sedan 25 rakt upp i en ståtlig ekkrona, det var alltså ett tree-house som i hade turen att få bo i!! När vi kom fram började de parkanställda som åtföljde oss att klä på oss utrustningen för att komma upp; sele, hjälm och pannlampa då det redan hade hunnit bli mörkt. En i taget fick vi klättra upp för den absurdt långa stege som var fastsatt på trädstammen medans parkgrapparna säkrade oss. Det var fett läskigt men kojjan var fantastisk att somna och vakna i. Morgonen efter var det dags att ta sig ned på ett nytt läskigt sätt så det vara bara att hiva på sig sele och hjälm igen. Denna gången fick vi klättra ut över kanten, släppa taget och dingla ut några meter från huset. Därifrån fick vi hissa ner oss de 25 metrarna med hjälp av klätterutrustningen och guiderna, jag var ganska glad att nå marken när jag väl gjorde det, det gick inte snabbt för min del. Efter det var det frukost och sen var det dags för zipline för de andra, jag hade fått nog av adrenalin för en morgon och nöjde mig med att titta på. Alla överlevde. Efter det gick vi iväg på en vandring till ett vattenfall och efter det fanns det inte tid för så mycket mer än lunch och sen börja knata uppåt igen då vi hade en transport att hinna med vid 17. Det var en fantastiskt härlig vistelse och nu är vi redo för en ny vecka! god natt!