Som vanligt har jag varit dålig på att uppdatera, men det är ett busy liv vi lever :P Senast jag skrev var vi på Perenthian Islands och solade och badade.

Torsdagen den 13 mars begav vi oss med båt och minibuss till Taman Negara, som är en nationalpark i Malaysia. Parken består till större delen av regnskog och räknas som en av världens äldsta. Där stannade vi i två nätter, och bodde i ett dorm tillsammans med tre andra tjejer som vi reste med; Kathi, Melissa och Renske, och två tjejer till från Holland. Första kvällen åkte vi ut på ett nattsafari, vilket var väldigt spännande. Där fick jag återigen användning för den otroligt bra ficklampan som jag fick av pappa i julklapp J Alla är lika impade av den varje gång jag tar fram den ;) Tror minsann att det är en sån som militären har. Tips är att alltid ha med ficklampa på resan, sjukt bra! Använder den i stort sett varje kväll. Nåväl, nog talat om min ficklampa (vilket nog Emilie också tycker vid det här laget). Tyvärr var nattsafarit lite av en besvikelse när det kommer till djurväg. Vi såg en gris (!), en djungelkatt, möss, papegoja.. det var nog allt. Dock var det väldigt spännande att sitta där på flaket i mörkret J

Dagen efter gav vi oss på trekking i djungeln. Jag var förberedd med mina sneakers, som jag sedan var livrädd för att smutsa ner, långbyxor och min ryggsäck, där jag hade min dator som jag inte vågade lämna på rummet. Detta kom jag sedan att ångra och undra hur f*n jag kunde vara så dum att jag släpade med den. Men nu sitter jag ju ändå här med datorn så det var väl bra ändå :P Vår trekkingtur började mycket bra, med promenadbroar och trappor. Ganska lagom. Vi tog oss ett par km till Canopy Walk, hängbroar ca 40-50 m över marken, som vi gick över. Det var så sjukt häfigt! J Efter detta skulle vi ta oss upp till en utsiktsplats för att se på den vackra utsikten. Vi (dvs Emilie och jag, Kathi och Melissa verkade inte alls ha samma problem. Konstigt tyckte vi:P) kämpade oss upp till vad vi trodde var toppen, vilade en stund och skulle sedan gå ner. För att upptäcka att det fortsatte uppåt, utan några promenadbroar vidare UPP i djungeln! Vi fortsatte kämpa och kom så småningom till utsiktsplatsen. Efter det skulle vi ta oss ner igen, på andra sidan, och det var lättare sagt än gjort.. Inte en promenadbro eller trappa i sikte, bara stigar med grenar, träd, lianer och rep. Tur att jag är så välutrustad med dator och allt tänkte jag och svingade mig nedåt. Sedan gick och gick vi, och klättrade och klättrade, och ett tag trodde vi nästan att vi skulle få slå oss ner för alltid där i djungeln. Men så här i efterhand är det ju väldigt häftigt att ha gjort det J

Lördag den 15 mars tog vi oss med båt genom djungeln och sedan minibuss till Cameron Highlands. Där åkte vi dagen efter på en utflykt och tittade på ett teplantage, hur man tillverkar te, jordgubbsfarm, fjärilshus, bifarm och ett tempel. Var kallt och regnade så fick användning för mina varma kläder. Var skön omväxling men en dag räckte :P Dagen efter tog vi bussen tillbaka till Kuala Lumpur och Reggae Mansion och den 18 mars flög vi till Bali.

På Bali bodde vi i Ubud, som ligger inne på ön en bit från kusten. Det är ett yoga- och hälsoställe, perfekt i några dagar tyckte vi. Blev dock att vi stannade ända till den 27 mars för att vi hade så trevligt och skönt J Bodde på ett jättebra ställe, simmade, tog behandlingar, och hade det bra. En dag var vi på cykelutflykt, vilket nog har blivit lite vår grej. Dagen började med att vi blev upphämtade och en av de andra som var med sa att hon inte kan cykla, vilket vi tyckte var väldigt komiskt eftersom det ju trots allt var en cykelutflykt vi skulle på. Det löste sig dock genom att hon fick åka tandemcykel. Åkte downhill 25 km, vilket gick jättebra. Vi började dagen med frukost med utsikt över en vulkan, sedan åkte vi till ett ställe där de tillverkar kaffe. Där hade de något slags djur, som jag inte vet vad det heter men som ser ut som en blandning mellan katt och räv, i burar. Så matade de djuren med kaffebönor så att bönorna fick processas i magen. I en månad hade de djuren instängda och matade dem massor, hemskt! Efter det fick vi åka och se hur lokalbefolkningen bodde, vilket var väldigt intressant. Vi besökte även ett risfält, och på vägen dit hände den andra komiska saken som vi fortfarande skrattar ihjäl oss åt. Alla förutom en person hade hjälm på sig, och jag tänkte att jag kan ge mig fasen på att just han kommer ramla. Detta var för övrigt mannen till kvinnan som inte kunde cykla. På en stig bredvid risfältet stod ett barn och ville göra high five, och man såg tydligt att det inte skulle gå att nå. Trots detta skulle mannen försöka, och han vinglar till och åker rakt in i busken! Inte nog med det så får han cykeln med sig och har successivt sönder hela buskagen så att han och cykeln åker ner i slänten. Det var jättesynd om honom men det var nog den roligaste vurpan jag sett i hela mitt liv! Sen var han direkt upp på cykeln och vägrade erkänna att han fått ont. Efter ett fick vi dock användning för mitt första hjälpen-kit då han blödde.. Jaja, stolthet före allt. En annan aktivitet som vi gjorde var att gå en matlagningskurs. Dock var vi mer hjälpredor som iakttog och gjorde litegrann, men det var roligt och vi lagade mycket god mat. En dag tog vi också en promenad i Monkey Forest, vilket jag faktiskt inte förstår för vi är båda livrädda för apor efter den här resan. De är så sjukt närgångna, speciellt om man har något ätbart med sig så det var vi noga med att inte ha och vi köpte aldrig i livet bananer i skogen! Vi klarade oss ut helskinnade men lite svettiga.

Den 27 mars åkte vi sedan med båt till Gili Trawangan, som är en av Giliöarna utanför Lombok i Indonesien. Här ska vi vara till lördag eller söndag. Vi har hittat en reggae-bar som vi blivit stammisar på. Sama sama-girls säger de åt oss när vi går förbi och vi skäms ihjäl! Annars går dagarna mest och vi badar, vilar, pluggar, dyker (Emilie), och dansar. Det finns ingen motortrafik här så man tar sig fram med häst och vagn eller cykel. Vi har hyrt varsin cykel och de är våra trogna följeslagare varje dag. Har haft ett par incidenter med kryp men man får väl vänja sig har jag en känsla av. Nu brukar vi säga att så länge vi inte dör av det så ska det nog bli bra ändå :P Vet att jag kommer minnas den här tiden och längta tillbaka, för egentligen är det så sjukt underbart även om man har hemlängtan då och då och saknar alla!