Hej och gott nytt år på er! Nu har vi äntligen samlat krafter att återberätta våra senaste dagar(nej mamma så illa är det inte). Senast vi skrev så skulle vi åka upp till El Nido för att äntligen få lite riktig strand semester. Tog oss till buss stationen vid 07.00 lite snurvliga båda två men humöret på topp. På buss stationen charmades vi av två små tjejer (gatubarn) som vi satt och mumsade bullar ihop med och som gav oss 100 avskeds vinkningar sista 30 min innan 8 bussen äntligen avgick vid strax efter 9. Ska försöka förklara det... Skillnaden mellan phillipinsk tid och fillipino time = Fillipino time är inget man kan ställa klockan efter för dom ändrar och gör ändå som dom vill och ofta helt utan förklarbar anledning. Men nu tillbaka till bussresan... Vi skumpade iväg och insåg ganska fort att det här kommer gå fort och bli en svängig resa då dom tydligen inte gillar raksträckor på Palawan. 10 min in på resan gör vi vårt första hopp, då menar jag att hjulen på bussen lämnade marken (fullstor buss). En märklig känsla som man helt klart kan vara utan! Nån timme senare får jag (Nicklas) hög feber och tror jag upplever mina sista timmar i livet. Efter MÅNGA stopp och en överfull buss når vi äntligen El Nido. Tar en tricykel ner till stan för att Marielle är dödshungrig och alla som känner henne vet var det kan göra med hennes humör och tålamod ;) får direkt höra att det är ont om rum eller ont o ont det är fullt. Men hallå så mycket har vi väl vart med så vi vet att NÅGOT skit rum finns det alltid! Men efter ytterligare 3 timmars letade och frågat alla vi mött är vi beredda att hålla med... det är fullt! Eller nej det finns ett för 4700 sek natten eller en hydda 5,5 mils grusväg bort, och det börjar skymma. Funderar på våra alternativ i 2min sen går sista bussen tillbaka. Trötta, sura och uppgivna kliver vi på bussen för den 7timmar långa resan tillbaka, fortfarande 40 graders feber fast nu även med migrän. Fyy fan va vi ville glömma den dagen! Men icke, fortsatte nästa dag med feber och som på beställning två dagars magsjuka...

och visst man vill gärna tro att är lite överdrivet återberättat men om sanningen ska fram så är det tvärt om. Det hände fler jobbiga grejer men vi måste försöka tona ner det för någon ska orka läsa :)