Efter åratals gerillakrigföring intog Röda khmererna (RK)Phnom Penh den 17 april 1975. General Lon Nols regim störtades och 3 år och åtta månader av fruktansvärt lidande drabbade det kambodjanska folket. Av åtta miljoner invånare dog 2-3 miljoner under RKs brutala styre. RKs idealstat var ett bondesamhälle där familj, välstånd och pengar var irrelevant. Familjer bröts upp, pengar förbjöds och hela befolkningen tvingades ut i regelrätt slavarbete på landsbygden och i djungeln. Några dagar efter maktövertagandet var alla städer tömda på folk. Massavrättningar påbörjades omgående. Först av soldater och ledare från motståndarsidan men snart avrättades munkar, utbildade, de som pratade utländska språk och även folk som bar glasögon. Befolkningen led av slavarbete, svält och sjukdomar. Regimen blev alltmer paranoid och började avrätta sina egna efter framtvingade bekännelser. 1978 invaderade Vietnam och RKs brutal styre var till ända. Men landet var slaget i spillror och befolkningen svårt medtagen och traumatiserad. RK och dess galne ledare Pol Pot flydde till Thailand och bedrev gerillakrig ända tills en fredsuppgörelse i början av 90-talet. Pol Pot ställdes aldrig inför rätta utan dog i djungeln 1998 men mot många av de andra höga ledarna pågår rättegångar sedan 2007.

Jag har idag besökt Choung Ek (Killing field) en mil utanför Phnom Penh. Där avrättades minst 20 000 oskyldiga män, kvinnor och barn. Då det var ont om kulor användes yxor, spadar, hammare och andra verktyg för att slå ihjäl människorna. De begravdes i massgravar som fångarna tvingades gräva innan de avrättades. På bilden kan ni se en av de nu uppgrävda gravarna. I ett minnesmonument har man samlat tusentals kranier och benrester. Det var en rätt jobbig upplevelse att gå runt och se och höra om alla grymheter som begåtts av kambodjaner mot kambodjaner.

Igår besökte jag Tuol Sleng, en fd skola som användes som förhörsplats under RK. Där torterades närmare 20 000 oskyldiga med helt vidriga metoder för att tvinga fram påhittade bekännelser. När vietnameserna kom dit 1978 fanns det sju levande fångar kvar.

Beklagar att dagens blogginlägg blev rätt dystert men viktigt att få med denna hemska del av Kambodjas moderna historia. Att de kunnat gå vidare efter ett sådant trauma är mycket imponerande.