Vi jobbade i onsdags! På ett ställe som heter Silverwater, över en timmes resväg härifrån! Jag kollade kartan och det ligger inte ens i Sydney!

Tisdag klockan halv fyra får vi ett telefonsamtal från Work&Travel som säger att de hittat ett två-tredagarsjobb åt oss, de vill att vi ska infinna oss på kontoret klockan fyra så de kan informera oss mer om jobbet och hur vi ska ta oss dit. Vi ruschade dit, fick vår information och fastställde att vi var tvungna att vakna klockan fem för att hinna i tid. Schemat vi fått var också beräknat till punkt och p****, ett enda misstag eller missad buss skulle betyda att vi kom försent till jobbet, och vi ville inte ta några risker, speciellt med vår tendens att faila lite fel titt som tätt, speciellt när resvägen dit var så lång och innebar gång-buss-tåg-buss-gång. Meeeen jag kan ju säga att det gick över förväntan! Vi kom i tid!

Jobbet var ettt 'pick and pack'-jobb, man fick en order och skulel packa allt som stod på pappret i en kartong, tejpa ihop, väga och mäta den och därefter skriva namnet på den som skulle ta emot den. vi packade PS3 grejor, så i kartongen fanns massa reklam för bla "the little planet 2" och något annat spel jag inte kommer ihåg, dessutom var det massa spel-affischer som skulle med, CD-skivor, omslag, kabelhållare, instruktionsblad m.m.

Jag fick också packa kartonger med radioapparater in i sånna här lufttäta plastpåsar som sen skickas till privatpersoner som har beställt dem online.

Jobbet var ganska stressigt, vi var hela tiden övervakade i övervakningskameror och allt ägde rum i en liten lagerlokal. Man fick inte ens betalt för lunch, så vi började jobba från 8:00-16:30. Helt mörbultade efter att ha stått upp och burit kartonger fram och tillbaka, brutit naglarna när man dragit ut olika föremål och upprispade händer av papercuts i all stress över att försöka få allt klart allt i tid.

När vi väl slutat bestämde Bibben och jag oss för att skippa den första bussen och gå direkt till tågstationen, det kan ju inte vara så långt tänkte vi. Ni kan ju tänka er hur det gick... En tjugominuterspromenad tog över en timme när vi lyckades gå fel gång på gång. Vi lyckades följa fel väg och hamnade nästan längre bort från tågstationen än vad vi var när vi startade. Ingen av oss var å andra sidan speciellt överraskad, vi är vana vid det här laget, så vi fortsatte bara spatsera vidare utan att tänka mer på det. Vi hamnade bland annat på en motorväg efter att (smarta som vi är) ha vadat genom högt gräs och klättrat över ett staket. Vi klättrade dock tillbaka igen och fortsatte virra omkring, på vift in en random stad som inte ens var i närheten av Sydney. staden var så himla dyster, skulle aldrig någonsing vilja bo där, det var deprimerande att gå runt där. nästan inga affärer, tråkiga byggnader och nästan bara stora industribyggnader överallt. Usch.

Efter att ha frågat massa människor kom vi tillslut fram och drog en lättnadens suck, satte oss på första tåget och åkte iväg. Efter ett tag blev vi oroliga, vi visste ju inte ens om det var rätt tåg, men det var det, så det var lugnt. Nästa steg var att komma ut ut tågstationen, Sydney har ett så himla idiotiskt system, man måste gå på och av på exakt samma tågstation, annars kommer man inte ut. Vi åkte en station längre, det var fortfarande i stan och det var inte långt bort alls, men nej, där kunde vi ju såklart inte gå ut. Vi var så himla trötta och helt slut efter vår heldag, vi hade gått upp klockan fem på morgonen och klockan var typ sju på kvällen, vi orkade verkligen inte sätta oss och vänta på tåget igen bara för att åka en station för att komma ut. Istället tog vi fram våra puppy-eyes och gick fram till en äldre man som var en av vakterna, berättade att vi inte kunde komma ut och att vi tror vi åkt en förlångt, han tittade på oss, tog våra biljetter och släppte ut oss ändå! Överlyckliga tackade vi så mycket vinkade till honom och trippade glatt ut genom spärrarna!

Väl hemma la jag mig död i sängen och somnade nästan med kläderna på, och drömde om en skön thai-massage. Det var vårt äventyr, det!