Hej!

Hade en natt i Fillippinernas huvudstad Manilla. Redan när man satt i planet påväg ner så såg man hur fattigt landet är. Det är svårt att beskriva hur men redan från luften såg man hur husen är förfallna och hur smutsigt det är.
Det är även väldigt korrupt här och de försöker lura turister på pengar. Vilket vi fick erfara med en alldeles för dyr taxiresa till hotellet.
Vi har fått många varningar kring resan till Fillippinerna. Vi ska inte gå själva, inte ha några värdesaker och undvika folksamlingar så som marknader och shoppingcenter. Vi fick även veta att veckan innan var det en kines som blev kidnappad så ja det kändes ju tryckt, eller inte!!

I Manilla bestämde vi oss för att ta en lite promenad kring kvarteret, pratade med hotellet och de sa att det var okey, vi skulle hålla oss i närheten och inte ha några värdesaker synliga. Så med pengarna i bh:n begav vi oss ut på Manillas gator. Direkt möts vi av tiggare och gatubarn som tar tag i en och vill ha pengar. Här i Manilla finns det över 70000 gatubarn! En annan sak vi reagerade på var alla ordningsvakter och poliser som fanns vid varje café, affär, bank m.m. De bar vapen och inte bara en liten pistol utan stora gevär.

Vi går omkring och träffar en liten pojke på typ 12 år. Han är helt täckt av smuts och hans kläder är lika smutsiga men han har ett leende som lyser upp hela honom. Han berättar att hans pappa dog i tuberkulos och att hans mamma gifte om sig och inte längre ville ha honom. När jag och Jess såg lite ledsna ut så sa han" Ni får inte gråta, jag mår bra och är glad så gråt inte för min skull"
Så himla rörande! Lite senare kom hans vän, en 15 tjej med ett barn på 1 år. Vi bestämde oss för att köpa mat till dem så vi gick till en lite restaurang och där fick de mat och en dusch. De var så himla tacksamma. På restaurangen/fiket träffade vi en kvinna som berättade om Fillippinerna, hur korrupt det är och att poliserna nästan är lika hemska som gängen. Hon berättade om gatubarnen här i Manilla och om regeringen. När klockan blev 8 sa hon åt oss att gå tillbaka till hotellet för det börjar bli farligt för oss att vistas ute nu. Så vi sa hejdå till barnen och kvinnan. Gav även vår Fb så vi kan hålla kontakten.

Jag kan inte med ord beskriva känslan men jag är glad att jag åkt hit och får uppleva detta.

Puss My