Vi är nu på den södra delen av Nya Zeeland. Här så är det landskapet som är nummer ett och inte kulturen. En fjärdedel av befolkningen bor på södra ön, resten på norra. När vi anlände med färjan i Picton bestämde vi oss för att åka till Nelson, och ta västra sidan ner till Stewart Island och besöka min vän Linn. I Nelson så piercade Céline sig och vi gick omkring i stan. Jag och Maddy gillade staden och funderar på att åka hit till vintern och söka jobb här.

Vi åkte vidare mot nationalparken Able Tasman, här tänkte vi vandra lite. På vägen dis stannade vi till vid French pass och hade den finaste och mysigaste solnedgången här i NZ. Vi satt uppe på ett berg med havet på tre av sidorna och får omkring oss. Lagade ris med soya sås och chili. Det har nu blivit vår standardrätt. Billigt och bra!
När vi gjorde vår vandring i able Tasman så tröttnade vi efter tre timmar och gick tillbaka. Det var inte så fantastiskt som alla sagt. Det var okey men man såg samma sak hela tiden. Vi åkte sen till Wharariki beach. Det var en vacker strand med mörk sand, sanddyner och sälar. Abel Tasman och Golden bay är vackert men vi kände att vi ville åka neråt mot Franz Josef och lämna detta. Så vi satte oss i bilen och körde så länge vi orkade söderut.