Idag ska vi hoppa fallskärm. Jag vet inte vad som fick mig att boka det men det är gjort och nu är dagen här. Klockan 11 kom bussen som skulle ta oss till flygfältet. Det är jag, Amadeus, Hampus, Jacob och Albert som ska hoppa idag så det var skönt att vi alla kunde hamna på samma buss.

Bussresan dit tog ungefär 1 timme och när vi kom fram fick vi sitta och vänta på att bli uppropade. Efter vi blivit det så fick vi 5 vänta mer för vi hade beach landing så dom gjorde den sist av allt på dagen.

Vi satt och väntade i ungefär 20 minuter innan dom ropade upp oss. Vi gick till ett litet hus på sidan och dom satt på oss selen och allt möjligt så att vi skulle kunna sitta fast i personen vi hoppade med. Sen fick vi vänta tills instruktörerna hade packat ihop sina fallskärmar.

Vi alla hade köpt film till hoppet så dom gick runt och filmade oss och frågade hur vi kände och såna saker. Tillslut så fick vi gå till landningsbanan och gå på planet. Planet hade precis landat så det var igång så det blåste och lät så sjukt mycket.

Inne i planet så fick vi sitta gränsle över en bänk med våra instruktörer bakom oss så dom kunde göra dom sista justeringarna och spänna fast oss rejält.

Planet steg väldigt fort och det gjorde det i ungefär 10 minuter. Tillslut så lös en gul lampa som indikerade att det var 1 minut kvar tills vi skulle hoppa. Vi fick sätta på oss glasögon och hoppa närmare dörren. Sen lös en grön lampa och då öppnade dom dörren och satan vad det lät och blåste.

Tack och lov så hoppade Hampus först, dom satt sig på kanten och lutade sig framåt och sen var dom borta så sjukt snabbt.

Efter honom var det min tur, min instruktör hoppade till kanten och satt sig där. Vid det här laget så var hela min kropp utanför flygplanet och 15000 feet upp i luften. Det kändes som vi satt där i 1 minut men egentligen var det 2 sekunder. Sen föll vi framåt och jag trodde jag skulle dö. Fy fan vilken känsla att falla fritt, 4,5 km upp i luften. Hela magen sög ihop sig men ändå så var det en sån underbar känsla, det var helt otroligt.

Vi planade ut rätt snabbt så vi föll med magen neråt och då var det så sjukt häftigt, rädslan hade försvunnit, suget i magen hade försvunnit och allt kändes så underbart.

Det blåste fruktansvärt mycket och allt vibrerade och skakade och det var väldigt kallt. Vi föll fritt i ca 50 sekunder och helt plötsligt kände man att luften blev så sjukt mycket varmare direkt. Det var som att kliva in i en bastu om man skulle jämföra skillnaden. Sen släppte han ut fallskärmen och det tyckte till något otroligt. Känslan av att falla fanns fortfarande där men det kändes samtidigt som om vi drogs uppåt och bara uppåt.

Sen vart allt tyst. Det slutade blåsa, det slutade vibrera och allt vart tyst och stilla och lugnt.

Det var så underbart att bara sväva runt där uppe och kolla utsikten. Det tog ungefär 2 minuter att komma ner till marken. När vi började närma oss stranden så dök han ner och ca 5 meter ifrån marken så planade han ut och vi gled över sanden tills vi tillslut landade.

Känslan av att ha fallskärmshoppat var så otroligt obeskrivlig. Jag skulle kunna göra om det vilken dag som helst. Det är det häftigaste jag gjort i hela livet. Och jag är så otroligt stolt att jag vågade göra det.

Efter vi landat så tog vi av oss alla selen och sånt och satt oss i en buss som tog oss tillbaka till Cairns igen.