So long Kho Pha Ngan... Blir kanske ett lite spretigt blogginlägg det här då jag skrivit lite olika saker nu och då. Men den uppmärksamme och flexible läsaren klarar säkert av det... På väg från Bangkok Efter en resa som jag misstänker får Transibiriska järnvägen att kännas kort var vi till slut framme på Koh Phangan. För att få nämnda resa att kännas i alla fall lite kortare bestämde vi oss för att göra den lite till en fest, vilket kändes helrätt när vi klev på bussen från Bangkok till Surat thani. Väl på båten som skulle ta oss därifrån ut till Koh Phangan så kanske den idén kändes mindre klok... Hur som helst, checka bilden; den här bussen får M/S Finlandsbåt att framstå som smakfullt inredd!

Efter ett gäng dagar, stökiga, roliga, ensamma och sjukt chillade dagar är det dags att lämna första stoppet på Macces World Tour (Tack Martina för jordgloben). Jag vet inte riktigt hur de här dagarna bäst kan sammanfattas, men det dyker som upp är en massa ord! Dekadens, caipirinha, buckets, same same, byrackor, taxi taxi, last plice, neon, pool, paradis, singha, pad thai... Urk... Det snurrar inte av fylla utan av alldeles för gropiga vägar och anlag för åksjuka, så fortsätter snart. Paus!! På båten nu på väg till Koh Tao. Helt magiskt, lite som att åka Waxholmsbåt ut till landet minus granar, tallar och överpriser i baren. Men... fortsättning på sammanfattningen: ...hostelbyte * 4, resort, hawaianas, mer neon, rastlöshet, bodypaint, buckets, charter, harmoni med säkert tusen fler ord. Med andra ord är typ kontentan av vad jag antingen sett, vart med om eller funderat på; varför?!? Nyårsafton på Koh Pha Ngan, den absolut stökigaste tillställningen jag vart med om, har hört lite olika siffror på hur mycket folk som brukar vara på stranden för själva festen, det vill säga Full moon party, och det har varit allt från 25000 till 40000. Skulle typ inte förvåna mig om det inte var närmare det sistnämnda. Nyårsafton blev lite hetsig, tog en power nap efter middagen som drog ut lite på tiden och därefter var det dags att önska gott nytt alla där hemma, så först vid kvart-tio i tolv lyckas vi ta oss iväg mot stranden för att fira tolvslaget. När vi väl kom ner till stranden inser jag att det här kan vara det trängsta och galnaste jag hittils har varit med om! Okej. Kanske inte lika trångt som på Lemons nedervåning, men annars så.. Kan ju typ nämna att det är fröjd och frihet att stå längst fram på en konsert på ett fullsmetat Ullevi. Det var typ bara att hänga med, hade man någon som helst intention om att själv bestämma i vilken riktning man skulle gå så var det bara att glömma det totalt! Det var bara att gå dit man blev knuffad.. Ett rent under att jag och Aron lyckades hålla ihop och att han och hans flip-flop inte bara var helt spårlöst försvunna som under kvällen innan :) Det som är också är ganska intressant är att så fort nyår och full moon var över blev det så otroligt mycket lugnare. Nu, eftersom jag skriver det här en månad senare så är inte minnesbilderna lika tydliga. Och jag känner att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva, så jag tänkte försöka hitta på nåt kreativt sätt att återge vistelsen på. Ho Chi Minh, 140206