Så var 3 veckors innehållsrikt, häftigt, jobbigt, hektiskt resande i norra Indien slut. Varanasi - Agra - Delhi - Jodhpur - Udaipur - Mumbai. Även 5 månaders bästa-upplevelserna-under-hela-livets resa slut. Australien - Nya Zeeland - Bangkok - Laos - Vietnam - Filippinerna - Indonesien/Bali - Nepal - Indien. Men detta ska handla om de senaste veckorna i Indien.

Sista dagarna i Kathmandu blev jag och Emelie magsjuka av en streetfood-falafel (som btw är fett goda och rekommenderas, i Thamel), jag mådde helt OK medan Emelie spenderade den 1h långa flygresan till Varanasi på toaletten (var tom orolig att hon gått och bajsat sig till döds där ett tag när hon aldrig kom tillbaka). Ankomsten till Indien, det kändes som att kliva in i en bil som stått i solen ca 100 timmar (utan överdrift). Vi hade bokat taxi via hotellet, chauffören har först och främst en kompis med sig i bilen (en sån där grej man läst i alla guideböcker att man inte ska acceptera men med en magsjuk Emelie orkade vi inte tjafsa) och färden börjar med att chauffören stannar och gör något slags utbyte men en kvinna på gatan, efter det stannar ca 10 gånger och låter oss vänta i bilen medan han gör ärenden. Indien tänker vi, allt man någonsin hört. Det ligger kor på 90 km / h vägar, det luktar konstigt, alla tutar, alla stirrar osv osv. Tillslut måste chauffören stanna och be oss gå resterande bit pga för mycket bilar/mopeder/kossor/cyklar/människor/vagnar som han inte kan ta sig förbi.

Varanasi - En av favoritstäderna. Myllrande små trånga gränder, så trånga så att man inte ens ser himlen ibland eller vet om det är natt eller dag. I varje hus lagas det mat som säljs till den som vill ha, överallt är det någon som stirrar, varje gränd har sin egna speciella doft beroende på vilka aktiviteter som försegår. Lagas det lassi? Samosas? Bränns det lik? Är det favvo-kosshänget eller familjerna omkrings sop-hörna? Varanasi ligger ju längs Ganges, den heliga floden och på alla hus finns det takterasser med restauranger med utsikt över hela staden och floden. Husen/trapporna närmst floden kallas Ghats och det är ifrån dessa Indierna tar sitt dagliga dopp i Ganges för att hela sina själar, det är här, på de speciella bränningsghaterna döda människor eldas upp, och vars aska sprids över floden. Detta gör man med människor som inte vill reinkarneras, de som känner att de levt färdigt. Vi tittade på dessa cermonier två gånger och det var väldigt speciellt, det är så mycket intryck och 'helighet' över det, trots att man själv inte är religiös. Det är för heligt för hinduerna för att det på något sätt ska bli hemskt eller äckligt att det faktiskt bär på döda människor, för det såg vi. Vi nöjde oss med att doppa fötterna, då flöt det förbi en död råtta. Ganges är ju en av världens mest förorenade floder.

Övrigt i Varanasi, vi tog en båttur på kvällen, åt god indisk mat på Ganga Fuji, gjorde henna-tattueringar, besökte Assi Ghat (vi bodde vid main-ghat/gamla stan), hängde på alla takterasser, drack 'Indiens godaste lassi' på Blue Lassi, shoppade på alla marknader, åt Thali (Indiens Dal Bhat), trampade i kobajs (de är ööverallt), lyssnade på Indier som spelade indiska instrument, gick på helkroppsmassage hemma hos en kvinna och hennes mamma (inklusive rump- och tuttmassage, vi var typ nakna och jag blev masserad av en kvinna som var 80 år och döden och fick kvävattacker varje gång hon tog i...). Vi var båda magsjuka vid olika tillfällen och Emelie spendade tyvärr fler av dagarna på hotellrummet. En kväll gick vi på cermonin Ganga Artti som är en religiös cermoni de gör varje kväll. Sång, dans, instrument osv. I slutet ska man tända ett ljus och lämna i floden.

Agra - Våran första tågresa blev en upplevelse, tåget gick ca 3 på natten och för att slippa röra oss runt i stan på natten tog vi en (helvetisk) tuk-tuk till tågstationen redan vid 12 (= sova på tågstationsgolvet med tusen stirrande Indier). Vårat tåg var ett specialtåg som inte fanns med på några skyltar och frågade man i informationen från vilket spår tåget gick ifrån sa de att det annonseras via högtalarna 10 min innan tåget går, superlätt att höra när de endast pratar på hindi...... Tåget var sent, men efter vänliga människors hjälp lyckades vi 5 min innan tåget gick hitta vagnen. Tågen överlag var över förväntan, vi åkte antingen 2AC (två sängar över varandra och 4 per 'hytt' eller 3AC (tre sängar över varandra och 6 per 'hytt', alltså lite trängre), det innebar luftkonditionering och rena lakan, kudde och filt. Helt OK fräsch och vi lyckades mestadels av tågresorna hamna bland familjer, stirrande de också ja men det var okej efter alla skräckhistorier vi hört om runkade män osv. Första tåget vi tog till Agra var ca 8h sent och vi hade i brist på erfarenhet inte tagit med tillräckligt med käk. Så när det var ca 8h kvar hade vi inget vatten och ingen mat, de verkade heller inte säljas något på tåget. Men den vänliga familjen brevid oss gav oss kex, sprang ut och köpte vid olika stationer vatten, chips och samosas (typ friterade trekanter med potatisfyllning, starka som fa-an) och ville inte ens ha betalt, människorna <3.

Väl framme i Agra, Taj Mahal som stora anledningen. Och det var väldigt mäktigt, vi steg upp ca 5 på morgonen för att se soluppgången och det var det värt. Precis så stort man tänkt sig. Vi besökte också Agra Fort men med 45 grader och stekande sol utan guide var det inte superkul. Agra var enda platsen vi inte bajsade vatten, även enda platsen vi inte betalade för AC - never again. Resulterade i mygg-/sandflugebett över H E L A mina armar.

Delhi - Tågresan till Delhi tog bara ca 6h men den var vi väl förberedd för i form av formfranskor och nutella. Delhi, sjukt kaotisk stad. Vi bodde i Pahar Ganj och för första gången i Indien såg man turister (många knarkande) lite var stans. Mitt på gatan kunde det komma en parad med kameler, elefanter, dansande kvinnor och you name it, sjukt häftigt och glatt. Mycket shopping i Delhi, vi besökte platsen där Ghandi dog, besökte Delhi Zoo, och blev omkringkörd av en mycket lustig indisk man i rickshaw hela dagarna. Inte så superimponerande stad men det kan ha varit för att alla turister vi pratat med innan sagt samma sak.

Jodhpur - The blue city, en väldigt vacker stad. Majoriteten av alla husen är kornblå och i mitten på en höjd stoltserar ett mäktigt fort. Vi bodde på ett jättefint hotell som även der var helt blått. Dagarna vi var megabajsiga spenderade vi på rummet med streamande av Sunes Jul och Sunes sommar. De andra dagarna besökte vi klocktornet, fortet (som var sjukt intressant om man tog audioguide) och takterassen. Vi drack te med butiksägare, spenderade alldeles för mycket pengar på dyra sjalar, drack saffranslassi och åt samosas. I Jodhpur (som tillsammans med Udaipur ligger i Rajasthan) kände man ett annat slags lugn än i Uttar Pradesh (Varanasi, Agra, Delhi) vilket var väldigt skönt. Eftersom att mycket av staden ligger i en backe var det endast små gränder där bara mopeder fick plats, alltså inte lika mycket trafikkaos (även om det såklart förekom).

Udaipur - Vi hyrde en taxi tillsammans med ett holländskt par till Udaipur, påvägen dit stannade vi vid ett väldigt vackert tempel. Även Udaipur är en väldigt vacker stad belägen vid en sjö. Filmen Octop**** är inspelad här. Mycket grönare och lite kyligare än de övriga platserna vi var på. Här strosade vi i affärer, tog en båttur till en stad på en ö, kollade runt sjöarna, jag satt en dag och åt glass och kollade på när småkidsen badade (det är sånt man gör i Indien, bara är). Tittade två kvällar på en jättevacker högtid, Mewar. Indiska kvinnor klädde sig i sina finaste saris och gick ut till trappan vid sjön med några speciella dockor för att hedra sina män. Efter det följde dans, trumspelande och sång. Mycket fin upplevelse, även rolig i form av familjefest med karuseller osv. Vi åt megagod europeisk frukost varje morgon på French bakery men spenderade även här mycket tid på rummet. Jag drack te med indier, åkte motorcykel med en och en kväll gick vi på rajasthansk dansshow. Besökte även palatset som var väldigt vackert och mäktigt.

Mumbai - Cool stad, väldigt Europeisk jämfört med resten av Indien. Gothiska byggnader från britternas tid, inga kor på gatorna, inget tutande, inga rickshaws, dyra butiker, öl och ko-kött på restaurangerna, samt hav (vilket resulterade i ett extremt fuktigt klimat, det rann svett om armarna och ben). Här åt vi på Leopolds (från Shantaram, författaren var där!!!), drack öl, besökte Gate of India (och finns numera på ca 1 miljon indiers kameror), University of Mumbai, Victoria railway station, gick en dag och såg på solnedgång på chowpatti (stranden, är i princip en familjefest med ballonger, grillstånd, karuseller, trummor osv) och även hinduisk biograf - Bollywoodfilm (trots att vi inte fattade ett ord var den sorglig och jag började gråta.. haha). Mumbai var hyfsat rent, känns som en stad man skulle kunna bo i. Som sagt, jämfört med andra platser i norra indien kunde man här få tag på ko-kött och alkohol. Vi kollade även in en cricket-turnering och som enda tjejerna/turisterna blev vi rätt utstirrade (som vanligt med andra ord).

Indien overall - Vill åka tillbaka, nästan bara pga alla människor. Alla (de flesta) är så vänliga, alla vill prata med dig och fråga dig tusen frågor och de får en att le hela tiden. Den indisk-engelska brytningen är underbar och trots att det är påfrestande att alla är på en ibland så väger alla roliga och fina stunder upp. Vi hade inte de bästa förutsättningarna med magsjuka och sista anhalt innan hem på 5 mån men fick ändå, trots kor, miljoner människor, bajs, äcklig mat (nä vi gillar inte indisk mat), bilar, tutande, stirrande osv ett väldigt bra intryck av landet. Kan vara för att jag redan innan hade höga och bra förväntningar. Jag vill se mer, södra delar. Vi var nu i den minst turistiga delen av Indien, den mest religiösa och 'Indiska'. Man är med om så mycket konstiga roliga händelser hela tiden som liksom inte går att förklara, man krockar med rickshaws, får barn kastad i famnen på en för att föräldrarna vill ha kort på en vit och sitt barn, får oförväntade middagsgäster, hamnar utan förklaring i en indisk mans vardagsrum för allmänt socialt prat, får under dagen kanske se 3 snoppar, under tågresor 20 pratglada medresenärer. Alltså det går liksom inte att förklara, åk dit själva istället. Även om ni inte skulle tycka om det så är minnena och upplevelsen något man aldrig glömmer. Tillslut kommer man in i flowet, tillslut blir man inte irriterad när någon ropat rikshaw tusen gånger efter en och försökt handla om priset. Tillslut skrattar man åt butiksägarna när de försöker lura en på rupies. Tillslut tycker man bara det är kul när hundra människor stirrar på dig samtidigt. Tillslut bryr man sig inte om att ens fötter är kolsvarta av smuts trots att du tvättat dom 3h tidigare. Tillslut har du lärt dug att ignorera tiggande barn. Man bara njuter, av att allt är så konstigt och annorlunda men ändå fungerar så bra.