Herrejösses vilken rörig road trip vi har varit på! Jag tar det från början...

I söndags kom vi hem från stranden runt tretiden och Therese frågade oss varför vi skulle vänta med att åka till på måndagen. Det visste vi ju egentligen inte så vi kastade oss in i duschen, kastade ihop all vår packning och kastade in allt vi skulle ha med oss i bilen. Therese bokade tältplats åt oss i Yallingup och på loppet inom en och en halv timma bar det iväg.

Resan till Yallingup tog ca tre timmar och när vi kom fram var det mörkt, det blåste och var jävligt kallt. Ingen av oss hade med sig några direkta varma kläder, när behöver man det i Australien? När vi hade slängt upp tältet och pumpat upp de två madrasserna, som vi hade lånat med oss, så insåg jag att det skulle bli jävligt trångt för tre pers i tältet så jag la mig i baksätet på bilen istället. Therese hade skickat med oss tre filtar så vi hade i alla fall en var och med min filt försökte jag sova bäst jag kunde. Det blev inte många timmar sömn den natten. Fy faaaan vad jag frös rent ut sagt! När jag såg dagsljus framåt 6-tiden så tittade jag på termometern och den visade 10 grader. Och fasen vad ont i halsen jag hade och har fortfarande

Helena kommer ut ur tältet strax efter att jag vaknat och berättar att det var hål i den madrassen hon legat på så hon har legat och sovit på marken hela natten, mer eller mindre. När Sanna vaknar är hon inte heller den lyckligaste människan i världen. Både Helena och Sanna hoppar in brevid mig i baksätet och vi somnade, sittandes med både filtar och kuddar runt oss, helt utslagna alla tre.

Strax innan kl 10 var det dags att rulla vidare från Yallingup till Margaret river. På vägen stannade vi på en chokladfabrik där vi hade fått höra att man kunde få äta choklad tills man kräktes i princip. Vi blev något besvikna för det fanns inte alls så mycket choklad att smaka på som vi hade förväntat oss. Själva stället var väldigt fint och fräscht dock och vi fick chansen att smaka på choklad, sprit, oljor, sylt, oliver och lite annat smått och gott som dom producerade. Jag köpte även med mig en present till farmor och till Simon (Inte choklad då obviously)

Därefter stannade vi till hos en mindre osttillverkare och fick smaka på lite ost innan vi åkte till Lake cave. Vi betalade 22 dollar för att gå över 300 trappsteg rätt ner i en skithäftig kalkstensgrotta. Guiden var kanonbra även på detta stället och det var riktigt kul att höra henne berätta om grottans historia och så vidare. Vid ett tillfälle fick alla sätta sig ner och hon stängde av ljuset i grottan och bad oss hålla handen framför ansiktet. Du såg inte en millimeter framför dig så kolsvart var det där inne!

Vid det här laget har klockan hunnit bli eftermiddag och vi har inte bokat något boende i Margaret river så vi rafsar fram ett papper, som vi har fått med oss, och åker för att kolla om det fanns några lediga rum av de som var med på listan. Först fick vi ett nej och sedan hamnade vi så långt ut i vildmarken som vi kunde komma och där ville vi givetvis inte bo. Vi hamnade även på, vad som verkade vara en fint ställe, ute i skogen men där det inte syntes en människa så långt ögat kunde nå. Receptionen och restaurangen stod olåst och det låg en golden retriver på utsidan men det fanns ingen personal. Det kändes lite som ett spöke. Nu hade allas mobiler dött så vi hade ingen gps längre. Vi bestämde oss för att åka in till "stan" i Margaret river, ställa bilen och gå och leta efter någonstans att bo.

På vägen från spökhotellet ser jag en känguru som står vid vägkanten men det enda jag får ur mig är STANNA!. "The s***ty car" som vi körde är lite speciell för ena bakdörren går bara att öppna från utsidan vilket gjorde att, när Helena väl tvärnitar, så kommer inte Sanna ut så att hon kan fota kängurun som kutar iväg. Helena var alltså tvungen att knäppa loss sig själv och rusa ut för att öppna Sannas dörr. Hej och hå vilket liv det blev men fasen vilka bra bilder Sanna tog! Och ingen känguru blev road kill

Väl i Margaret river fick vi ett ganska högt första pris - 165 dollar för en natt. Andra "hotellet" hade inga lediga rum men det tredje hade både rum och gav oss 100 dollar rabatt! Det såg ganska fint ut så vi fick en nyckel för att gå och kolla in den föreslagna lägenheten. Det var ett radhus fast bättre! Två våningar med uteplats och grill, två toaletter och ett badrum med jacuzzi + två sovrum med sammanlagt fem sovplatser. Allt detta för 150 dollar! Vi tänkte att hon måste sagt fel pris, eller menade hon 150 dollar per person? Vi gick tillbaka och frågade och hon sa att vi fick rummet för 150 dollar sammanlagt. Taget! Vi hörde av oss till våra polare från Partille som kom ner och flyttade in i vår lyxkåk redan dagen därpå. Vi käkade lite lunch och sedan drog vi till stranden som var i princip helt öde förutom oss själva. Så jäkla fint! På kvällen grillade vi på vår uteplats, drack lite öl och sov jävligt gott i våra sängar.

Dag tre bar det av mot Denmark där vi hade hört talas om att man kunde gå högt upp bland trädtopparna. Efter ca tre timmar bilresa kommer vi till Valley of the Giants tree top walk. Allas förväntningar var lite väl höga för vi blev lite besvikna. Det kostade 15 dollar och det tog ca 5 min att gå runt på den hängbron som var uppsatt mellan träden. Det blev en del fräcka bilder och det var kul att ha gjort det såklart. Helena är flygvärdinna och är livrädd för höjder, hur det nu går ihop och även Sanna och Casandra var höjdrädda. För deras del var det bara bra att det inte var någon längre sträcka att gå.

Eftersom klockan började närma sig eftermiddag kände vi att det var dags för just middag så vi hoppade in i bilarna och åkte in till staden Denmark. Allt som fanns var caféer som stängde kl 16. När vi frågade efter var restaurangerna fanns så tittade folk på oss som att vi hade frågat efter heroin i princip Efter många promenader gata upp och gata ner med flera hungriga själar så hamnade Sanna och Helena i bilen där dom åt knäckebröd med jordnötssmör, Benny och Stephan fick tag på någon typ av hamburgare och jag och Casandra hittade en riktigt god jäkla lasagne. Ni som känner mig väl vet att jag har kunnat bli riktigt vresig om inte jag får mat men det har blivit mycket bättre.

Vi insåg ganska snabbt att Denmark inte hade så mycket att erbjuda oss så vi bestämde oss för att dra vidare till Albany som ligger ca 40 minuter från Denmark. Återigen hade vi inte bokat något boende så det var bara att ge sig ut på jakt när vi väl kom fram. Det slutade med att vi fyra tjejer fick ett eget rum och killarna fick ett rum, på ett hostel i Albany. Tjejerna gick ut och käkade middag medan killarna stannade på vårt hostel, drack öl och gjorde sig bekanta med en jäkla massa europeer. Jag satte mig i gemenskapen efter middagen och fick skrattat en hel del

Vårt sista stopp skulle bli i just Albany, vi skulle till the Pink lake hade vi tänkt. Men någonstans har det blivit jävligt galet för när vi kollade upp vart den låg på gps:en i torsdags så stod det att det tog nära fem timmar att köra dit. Jag är väldigt förvirrad över detta men hur som helst så var det ingen som orkade sitta i bilen så många timmar. Sanna blev väldigt besviken men jag är säker på att hon får chansen att åka dit en annan gång.

Vi var bara borta fyra och en halv dag men det är ta mig fasen skönt att vara "hemma" igen