Vi begav oss av mot det vi fruktat mest under hela resan. Gränskontrollen in till Zimbabwe. (Vad vi hört ska vilda lejon vara rena barnleken mot detta.) Men som vi misstog oss. Vi möttes av leenden hela vägen och klar och tydlig information. Dessutom behövde vi bara besöka tre olika kontor varav två låg i samma byggnad och betalningen skedde med allt på samma ställe. Vi såg ut som fågelholkar när vi stod med vårt "gatepass" i handen 1h 30min efter att vi anlänt. Vi fortsatte vårt äventyr i Zimbabwe mot Mana Pools Nationalpark. Vi var lite oroliga att vi inte skulle hitta camping där då vi inte bokat innan, men det var inga problem. Vi fick en camp vid Zambezifloden med underbar utsikt över Zambias bergiga landskap på motsatta sidan. Så vackert att det blev två nätter även här. Dag två startade dock inte så bra. Ett gäng ruggigt kaxiga apor hade bestämt sig för att busa med oss. Först satt en liten rackare i baksätet och hoppade skrämt ut när Louise skulle in och hämta sin väska. Strax efter lyckades de små gynnarna överlista oss genom att dela på sig. Två av dem satt och såg gulliga och oskyldiga ut medan en annan hoppade upp på biltaket. Fullt upptagna med att titta på vad de gjorde kom den kaxigaste av dem alla och stal vårt bröd (den enda limpa vi hade) som vi dukat upp på bordet!! Johan blev så arg att han jagade dem med en jättekvist och stampade deras nystulna bröd i småsmulor. Stackars apor...

Senare på dagen blev det ytterligare närkontakt med vilda djur då vi gav oss ut på Zambezi i en kanot. Flodhästarna var nyfikna på oss och när vi kom tillbaka efter paddelturen hade vi nästan chokladpudding i byxorna!