Can tooo, can to, can tho... Ingen verkade veta var vi menade att vi skulle innan vi lämnade Hoi An.

Efter att ha spenderat några dagar i gamla staden i Hoi An ville vi besöka Mekongdeltat. Vi flög därför till ovan nämnda "Can Tho" och det korrekta uttalet verkar vara typ "Can Thö".

Mekongdeltat är ett område i södra vietnam där floden Mekong delar upp sig i 9 mindre grenar. Deltat kallas också "Nine dragons river delta". Vi fick förklarat att namnet satts för att av de fyra heliga djuren (Drake, Sköldpadda, Enhörning och Fenix), så är draken chef.

Floden är extremt viktig för området, då det näringsrika vattnet gör marken väldigt bördig. Därför har området namngetts efter den mäktiga draken. Det kallas också "The rice bowl", då majoriteten av landets ris produceras här.

Så vad gör vi här? Huvudattraktionen är såklart flodens grenar och miljön runt dessa.

Vi har bosatt oss på ett "Homestay", lite utanför den ganska stora staden, för att uppleva lugn efter våra tidigare stadsboenden. Här bor vi precis intill floden i ett stillsamt område, där de enda ljuden man hör är motorbåtar och den konstanta strömmen av Vietnamesisk Karaoke från den närliggande byn (De älskar verkligen karaoke).

När vi kom hit bokade vi direkt en tur som skulle ta oss till två flytande marknader, en fruktträdgård och en nudelfabrik. Sedan vandrade vi iväg till ett stort Buddhistiskt tempel i närheten. Det skulle vara lugnt att gå dit med lite mer avslappnade kläder (i tempel har man långärmat och långa ben).

Men nu har vi verkligen lämnat de nordligare delarna av landet, där dagarna bjudit på 20-25 grader och kvällarna sett en lägsta temperatur på 10 grader. Här är det runt 30 på dagen och 22 på natten. Vi hade klädsel därefter och vågade inte gå in hela vägen när vi var de enda som kom med shorts och t-shirt, där övriga täckt armar och ben. Det vi såg var dock väldigt fint och här levde munkar som rengjorde sitt tempel i vad vi tror är Harmoni med Buddha. När vi gått tillbaka till boendet var det dags att äta och förbereda sig för att gå upp runt 04.30 till turen som började vid 05.

Sagt och gjort, klockan 04.00 vaknade vi innan klockorna ringde och 05.15 åkte vi iväg med båten till vårt första stopp.

Dagen började med soluppgång över floden och följdes av ett besök på "den lilla marknaden", Phong Dien. Här låg ett 20-tal småbåtar och krockade med varandra. Innan pandemin var marknaden större, ett 50-tal båtar. Den hade dock inte återhämtat sig sedan restriktionerna släppts. Handel skedde genom att kunder som mestadels var turister köpte frukost och frukt genom att lägga till bredvid och skrika.

Vår guide hade tidigare förklarat att även om Vietnameserna låter arga så är de oftast inte det, de bara kapar orden. Sen har de 6 (SEX!!!) Olika sätt att uttala de flesta orden på, vilket är mer än kinesiskan. Beroende på tonläget betyder samma ord vitt skilda saker, t.ex. sax eller solnedgång. Det var inte helt lätt att höra skillnad heller... Men vår guide tyckte att Mandarin ("kinesiska") var ju lätt att lära sig, då de hade liknande (men färre) tonlägen. Han pratade också väldigt bra engelska och lite franska, samt höll på att lära sig Thai. Det blev lite oväntade språklektioner under tidig morgon, något som man väl glömde 90% av nästan direkt. Men iaf...

Den lilla marknaden var väl kanske inte så spektakulär, även om den flytande frukosten som kostade runt 10kr var väldigt god (Pho med biff). Bättre än den vi ätit på några av restaurangerna, framförallt kryddigare och starkare. Vår guide förklarade att det var riktigt lyxig frukost för många vietnameser, då de kanske bara hade råd med 2-3kr. Frukosten avslutades med en efterrätt baserat på frukter och ris, något som smakade typ risgrynsgröt, samt en kaffe. Sen bar det av mot fruktträdgården.

Där testade vi Rosa/lila drakfrukt, stjärnfrukt samt stjärnäpple. Stjärnäpplet var uppenbarligen den roligaste frukten, då den kallades "Lady boobs" på Vietnamesiska. Guiden tyckte den såg ut som det och det kom vit mjölk när han tryckte på den. Han sa namnet säkert 20 gånger och skrattade ungefär dubbelt så många sekunder varje gång han sagt det!

Frukterna var goda och vi fick en liten förklaring på hur de odlades och skördades, samt gå igenom trädgården och kika lite på de kaktuslika växterna där drakfrukten växte. Tillbaks till båten!

Båtmotorerna är förresten av modellen som verkar användas i de flesta asiatiska länderna. Hela motorn (som är allt från en gräsklipparmotor till en stor v8) svänger med den långa armen till propellern. Propellern ligger ganska grunt under ytan, för att enkelt kunna navigera i de träskliknande grunda floderna. Motorn stannade dock 5-6 gånger under turen då det fastnat plast i den och kapten fick rensa bort det.

Det flöt förövrigt runt ganska mycket skräp i floden, tragiskt nog. Skräpproblemet märktes som tidigare nämnts också på stranden vid Hoi An. Vår guide sa dock att den nya generationen var bättre på att förstå att man måste ta tillvara på naturen och inte förstöra floden som föder dem och kommande generationer. Gamlingarna körde på och fortsatte slänga skräpet i floden. Kanske behövdes en skylt liknande den vi såg i Tam coc: "Old people must be supervised". Man kan ju hoppas att det blir bättre med den nya generationen.

Vidare på färden åkte vi förbi Monkeybridge, där vi lite äventyrligt fick gå över en bro av bambu som såg ranglig ut. Den visade sig dock stabil, om än inte bred, och både jag och Linn manövrerade oss över utan problem. Färden gick sedan vidare till nudelfabriken.

Här fick vi en snabbkurs i hur glasnudlar tillverkades på gammaldags vis och fick prova på några av stegen. Det var roligt att se hur engagerad en äldre herre vid "nudel-grillen" var och att få testa på lite gammaldags nudelfångst!

Turen avslutades med ett besök på den stora marknaden, "Cai Rang". Här låg betydligt större båtar uppradade och fungerade som grossister. I en mast på båten framgick vad som såldes vid varje båt. Mindre båtar la sedan till vid de större och med sig där ifrån hade de gigantiska påsar med ananas, ris eller annat som sedan går iväg till butikerna. Marknaderna kom till under 1800-talet, då enda sättet att korsa floderna var via båt. Säljarna bor på båtarna i veckor eller månader och endel åker runt mellan olika ställen på floden. Roligt att det lever kvar än, även om den lilla kanske var mest för turister!

Båtturen varade nära 5 timmar och efter en god lunch på vårt homestay (lyxade till det med biffstek och pommes för 90kr, den var riktigt, riktigt bra) var vi badsugna. Vi frågade våra värdar om det fanns nåt badställe i närheten och det skulle finnas en touristvillage som hade en pool nån km bort, så vi begav oss däråt. Efter att ha gått till receptionen där ingen talade engelska och inte verkade fatta vad vi frågade efter trots våra grymt stora skillz på luftsimning hittade vi en bild på en pool som vi kunde peka på. Då förstod de och det var på andra sidan gatan. Damen i receptionen luftsimmade t o m. Själv när hon förstod, men vårat sim var överlägset!

Vi gick över gatan och möttes av ett tomt poolområde med en trädgårdsmästare och någon som verkade sköta om poolen. Vi frågade om vi kunde bada, hon svarade med långa meningar på Vietnamesiska och alla viftade med armarna och skrattade åt varandras försök att kommunicera. Tillslut kom vi fram till att vi betalade 40kr så var det fritt fram att ta en solstol och hoppa i. Hon fortsatte skratta och verkade glad att ha turister där. Förutom oss var de enda som kom en vietnamesisk familj som verkade träna babysim. Personer som gick förbi verkade titta endel och vi tror att några tog bilder. Vi var lite oroliga för att det var pga. Våra stötande badkläder (De andra vuxna verkade bada med tshirt), men varför får vi nog aldrig veta!

Efter poolbesöket fick vi hjälp av den skrattiga damen med att flytta tillbaks våra solstolar (De stod i skuggan, där vill vi ju inte vara), sen tog vi det lugnt med lite Schack och Yatzy tills det var dags att sova.

Ännu en morgon grydde! Vi vaknade utan el på vårt homestay, dagen innan var vi utan vatten några timmar också. Men det gjorde inte så mycket då vi ändå bestämt oss för att gå till en kakao-farm som vi sett under en tidigare vandring för att se om det skulle kunna vara intressant. Off we go!

Vi kom fram till farmen och det stod att det var stängt. Men det verkade vara folk där så vi gick in. Man kunde gå runt själv eller få en guide, men guiderna var inte tillgängliga fick vi veta. Vi betalade runt 35kr och gick in och kikade. Det var ju lite kul att se kakaoträden/bönorna iaf och sen skulle vi få choklad.

När vi var påväg för att få vår choklad ropade någon på Vietnamesiska och pekade på en äldre vietnamesisk gubbe. Det visade sig vara Mr Bihn, eller "Mr Bean" som han kallades (kakao-bönor...). Efter detta tänkte vi att det var bra att vi inte hade tagit en guide.

Mr Bean hade odlat kakao sen 1960-talet, med ett avbrott under Vietnamkriget då han var stridspilot för de amerika-allierade sydvietnamesetna. Men från 1975 och framåt hade han arbetat på sin egen farm och i mekongdeltat var det inte många som odlade kakao. Han gav oss en mycket energisk förklaring över hur han var 10e dag valde ut de perfekt mognade bönorna och gick igenom alla steg för att producera choklad från dessa. "Very much work, BUT, is not hard work and u really enjoy every day!". Och ja, det var endel steg. Han ville hålla sin farm helt ekologisk och han och hans fru + ett barnbarn gjorde allt för hand. 3 ton om året producerade de, 2 ton till företag i olika länder och 1 ton till turister som besökte farmen. Turister äter uppenbarligen mycket choklad.

Han förklarade att under åren hade det kommit många som erbjudit sig att sälja helautomatiska anläggningar, men han var inte intresserad. Det skulle göras för hand! Dessutom fick han mycket intäkter från turisterna som ville se hur man gjorde det helt manuellt. Ett italienskt företag hade också erbjudit sig att köpa hans första mortel för att ställa på ett museum. Han sa att då ska han ha motsvarande 500.000kr för den, för den hade stort nostalgiskt värde. Senare fick vi veta att Mr Bean tydligen var med i en dokumentär om Kakao-odling.

Efter guidningen fick vi smaka kakao direkt från bönan (smakade mango) och fick sedan en chokladdrink och en chokladbit, det var gott.

Besöket överträffade verkligen förväntningarna och det var roligt att se hur den 73-åriga gubben brann för sitt hantverk.

Efter kakao-farmen checkade vi ut från vårat homestay och nu sitter vi vid poolen på ett hotell i staden. Resten av dagen blir det nog slappa och se om det finns något roligt på byn, innan vi drar oss vidare mot Saigon (Ho chi minh-staden).