Efter sedvanlig frukost promenerade vi ner till centrum och väntade på bilen till vår vandringstur. Än en gång möttes vi av en Ricardo, men i ett något yngre format. Han frågade vad vi hade för skor och vi visade våra gympadojor. "You are going to get muddy".

Vi åkte upp ungefär samma väg som vi åkt dagen innan, men nu sken solen och himlen var blå med lite moln. Efter en stund kom vi upp till starten på vandringsleden och promenerade över en hängbro och ytterligare en bit till en liten kioskbyggnad där en man tog emot pengar från de som ville gå här. Slutdestinationen var "The Lost Waterfalls".

Redan efter den första längre backen kändes det att konditionen inte var på topp. Vi tänkte att det var nog tur att vi beslutat att inte gå upp på volcan baru, en vandringsled på 13km enkel väg med många hundra meters stigning.

Vandringen gick på leriga men fina stigar genom en del av djungeln uppe i bergen. Stundtals fick vi utsikt över dalar och berg, på andra partier täcktes sikten av tät jungel och vattnet hördes hela tiden porlandes. Vår guide berättade om vilka fåglar vi hörde, om olika växter och vad de hade för syfte i jungeln. Stigen gick uppåt och nedåt och efter ungefär 40 minuter nådde vi vårat första vattenfall. Vi njöt av utsikten en stund.

Vandringen fortsatte uppåt, stigen var fint iordninggjord och rep fanns uppsatta där det gick kraftigt uppåt över de halkiga stenarna.

Strax var vi framme vid vattenfall två. Det första vattenfallet kunde bara betraktas på avstånd, men här kunde man komma nära och känna vinddraget och den svalkande dimman från det iskalla vattnet, eller bada om man så önskade.

Innan vi visste ordet av hade vi kommit fram till vattenfall nummer tre och turen vände tillbaks. På vägen ner berättade vår guide mer om olika växter och deras samspel i naturen. Det fanns vattenabsorberande växter som hjälpte träden under torka, andra växter dödade träden och dog sedan själva. Växter som helade, som agerade paraply och taggig bambu som kunde göra ont. Vi kommer nog knappt komma ihåg nåt av vad han pratade om.

Ricardo berättade att han studerat eko-turism i flera år och att de regelbundet gjorde tester för att bevisa sin kunskap. Han drömde om att flytta till tyskland och driva sitt egna företag. Här arbetade de 48-timmars veckor och hade en månads semester. Men då fick man betalt för hela månaden "around 900 dollars". Han berättade att han räddat två mini-papegojor efter att en orm ätit deras mor och visade bilder. Det var intressant att höra hur han tänkte och levde!

Innan vandringen var vi osäkra på om vi skulle betala lite extra för bekvämligheten att slippa leta bussar, slippa väntetider och missa otydliga skyltar. Leden visade sig dock vara både fin och ganska bra skyltad, men vi kände ändå att vi gjort rätt val. För cirka 200 kronor mer än om vi skulle gjort det själva fick vi förutom bekvämligheten veta mer om fåglar och växter, den bästa vägen genom stigarna och dessutom en egen fotograf på den glest befolkade stigen. Det hade dessutom försvunnit två turister i området för några år sedan, som aldrig återfanns.

Snart var vi nere igen och turen gick tillbaks till staden. Leran de pratade om var inte värre än en normal svensk sommarpromenad. Skorna kommer nog aldrig bli fräscha igen dock!

Efter en hård förmiddagstur spenderade vi resten av dagen med att gå igenom gatustånd och butiker. Vi köpte ett schack-spel och Linn hittade en fin liten väska.

Imorgon åker vi vidare mot stranden och Santa Catalina!