Igår lämnade vi Panama för att flyga mot Kuba och Havanna.

Planet gick tidigt på morgonen och vi var både sega och hungriga när vi checkade in. Efter att ha kollat på våra boardingpass insåg vi att vi skulle få sitta 5 rader ifrån varandra på planet och fick information om att det inte var möjligt att sitta bredvid varandra, då planet var fullt. Detta uppskattades inte av oss, men speciellt inte av Linn, då hon är väldigt flygrädd. Linn frågade vid gaten om de kunde fixa så vi fick sitta tillsammans, men vi fick svaret att de inget kunde göra. Smått irriterade väntade vi på att gaten skulle öppna.

När vi tillslut steg ombord på planet meddelade killen vid gaten att sätet bredvid Linn var tomt och att jag kunde sitta där, hurra!

Efter en lugn flygning men en mycket skakig landning steg vi av planet på flygplatsen i Havanna. Vi började med att växla våra riktiga pengar (Euro och dollar) till Kuba-pengar (CUC). I Kuba har de två valutor, CUP och CUC. CUP används av kubanerna själva och CUC är den valuta vi turister måste använda. Priser finns på många ställena angivna i båda valutorna och priserna kan skilja sig, men ibland får man som turist inte köpa saker på vissa ställen, likväl som kubaner inte får köpa på andra ställen. Kubas valuta har inget värde utanför Kuba, så det går inte växla tillbaks eventuella överblivna sedlar och mynt.

Efter att ha växlat våra pengar tog vi en taxi mot staden och vårt boende.

På Kuba finns det inte så många hotell och de som finns är väldigt dyra. Det finns däremot väldigt många så kallade "casas particulares", där man betalar för att bo hos kubanerna i deras bostäder.

Vår taxi stannade utanför ett lägenhetshus med en stängd grind. Vi undrade om vi kommit rätt och stirrade på grinden när vi plötsligt hörde någon skrika från en av balkongerna ovanför, sedan kastades en nyckel ner och vi kunde stiga in. Vi möttes av våra värdar som visade oss vårt rum. Här bor vi nu i ett rum bredvid man och hustru, samt fruns mor. Vi har ett eget badrum och kan låsa dörren. Linn blev chockad när det dessutom fanns Wi-Fi! Man måste köpa kort som gäller i en timme för att använda Internet, men vi trodde inte man fick ha "privat" Wi-Fi här.

Efter att ha gjort oss hemma på rummet gick vi ut på en promenad mot den äldre delen av Havanna, Habana Vieja. Vi bor längs med den stora gatan "Malecon", som sträcker sig runt staden.

Trots trefilig väg i båda riktningarna verkar det aldrig vara jättemycket trafik varken på Malecon eller inne i staden. Kanske är det inte så många som har bil här? Kanske är det heller inte så konstigt att det inte finns fler bilar. Merparten av de bilar som rullar här verkar vara från 80-talet och bakåt, även om det ändå finns en hel del moderna bilar också. En av de vanligaste modellerna verkar också vara "Trabant". För den som inte vet så är det en ryskbyggd lådbil som byggdes för att bli den ryska folkbilen, motsvarigheten till tyska Volkswagen. Modellen lider dock av dålig hållbarhet och byggkvalitet. Det finns dessutom många amerikanska bilar från framförallt 50-talet, men också ända från 20-talet, i varierande skick. Många används för att köra runt turister, men även tillsynes vanliga kubanska familjer åker till vardags runt i de gamla bilarna.

Vad ska man då säga om första intrycket av Kuba och då specifikt Havanna såhär långt?

Jag skulle sammanfatta de senaste två dagarna med att säga att det är charmigt, turistigt och väldigt annorlunda.

Vi verkar bo i en oturistig, finare del av staden. Referensen för vad som är en finare del är dock inte solklar. Med finare del menar vi här att det inte finns så måga fallfärdiga hus och de hus som finns har målade fasader och hela dörrar. När man närmar sig centrum möts man istället av många byggnader som bokstavligt talat delvis rasat ihop, men där det ändå verkar bo familjer, som tittar på tv eller spelar domino. Dörrarna är ofta av trä och har många hål där man ser in i byggnaderna.

När man närmar sig turistområdena börjar husen istället vara upprustade och målade i glada färger, likt de bilder man ser från staden på internet. På gatorna ser man mestadels inte längre kubaner, istället kryllar det av turister och folk som försöker sälja på dig prylar eller få dig att välja just deras restaurang, likt turistområden i andra länder. Här finns det dessutom ett större utbud av restauranger, även om menyerna på flesta ställena är mycket tunna.

Överlag är detta något som är återkommande i staden, utbudet av de flesta varorna verkar mycket begränsat. Idag spenderade vi t.ex. förmiddagen med att leta vatten. Efter att ha kollat i telefonen och insett att den första supermarket vi letat efter inte existerade kom vi fram till en "minimax" som såg ut som en riktigt butik! Vi gick in för att köpa vatten, men såg snabbt att nästan alla hyllor i butiken var tomma. Prislapparna satt där, men inga varor existerade. Det som fanns kvar var bönor, ris och konserver som förmodligen stått där ett tag. Vi gick ut ur butiken och hittade ganska snabbt en annan, som verkade ha öl, rom och vatten! Efter att ha stått i kö utanför butiken ett tag kom vi in och fick på gammeldags vis berätta för kassörskan vad vi ville ha. Hon gick sedan och hämtade 4 flaskor vatten, vi betalade och var nöjda.

Att bero på köer. På flera ställen i staden ringlade köer utanför butiker och andra byggnader. Det är tydligen dåligt med varor även för kubanerna och något form av ransonssystem används. Ibland är det helt slut på vissa varor och kommer man sent är risken stor att något sålt slut. Ibland tar även pengarna slut i uttagsautomaterna (som vi fått erfara).

Efter två dagar av mysiga gränder, fina byggnader, förfallna hus och även 5m höga vågor som fyllt vägen med vatten åker vi imorgon vidare mot Viñales, en mindre by på landsbygden.

Hasta Luego!