Det här skulle Nils igentligen ha skrivit, men han har gjort så mycket annat bra så han slipper.

Första dagen i Luang prabang hyrde vi cyklar och såg oss omkring i staden. På kvällen provade vi gå till ett av de två uteställena i Luang Prabang som tillåter dans. Att det var tillåtet betydde inte nödvändigtvis att någon gjorde det, så jag och Nils ledsnade snart på att vara de enda på dansgolvet. Mannen som tog fem dollar för att köra oss dit hade en bra kväll i alla fall -han började nog redan planera sin semeser...

Nästa dag paddlade vi kajak i en timme med en guide som berättade många spännande saker om Laos. Vi stannade i en grotta med massa buddhastatyer och fortsatte sedan med kajakerna (som vi vid det här laget böjrat bli lagom trötta på) till elefanterna. Vi fick ta av oss skorna och klättra upp på nacken på varsin elefant. Det gjorde man genom att ta tag i örat och dra sig upp medan man satte fötterna där man fick grepp på elefantens ben eller sida. Nils var duktig, men jag som var lite kortare fick hjälp av tusen händer som knuffade mig på rumpan innan jag bestigit mt. elephant.

Vi fick rida på elefantnackarna ner för den branta backen till floden, för att sedan rida ut i vattnet. Elefanten jag red började spruta vatten på sig själv och mig med snablen så fort vi kom ner i vattnet. Nils elefant körde en annan tvättningstaktik och sänkte ned huvudet under vattnet, ibland riktigt länge. Efter ett tag blev den busigare och började skaka på halsen när den sänkte ner sig i vattnet. Vi fick båda prova bli avkastade av Nils buselefant flera gånger var, tills hästflickan vaknade inom mig och jag bestämde mig för att aldrig trilla av igen. Det var så krångligt att ta sig upp, även när de sänkte ner sig nästan i höjd med vattenytan. På hemvägen fick vi smaka riswhiskey, med vi köpte inget eftersom de döda ormarna i flaskorna gjorde oss osäkra på om vi skulle få dem genom tullen...

Nästa morgon klev vi upp tidgt för att se munkarna gå ut och be om almosor, men vi hade fått fel tid, så vi missade dem med en haltimme. Plötsligt hade vi aldeles för mycket bananer och tid. Vi tog en minibuss av nyare modell till Vang Vieng, som visade sig vara hur mysigt som helst, eller som en stor lekpark för backpackers -beroende på vilket humör man är på. I Tisdags provade vi på tubing. Man åker nerför floden i en gummiring, och stannar på ställen vid flodkanten som man tycker ser trevliga ut. En pratande (hostande och skrattande) fågel, små plasthinkar med drinkar i och diverse hopptorn och lianer fanns längst vägen. Nils provade lianerna, men jag fegade ur trots att min stödjande, uppmuntrande pojkvän hotade att blogga om det...

Nästa dag åkte vi till 4000 öar, Mekongflodens delta nära kambodjanska gränsen. Busen blev lite försenad eftersom de bara skulle bygga den först. Det var en sovbuss med sängar istället för säten och väldigt mysigt när vi väl kom oss iväg.

Massor av små öar och lugnt och tyst, trots att vi hamnade på Don Det, som verkar vara den mest bebyggda och besökta delen. Vi cyklade till ett vattenfall och vilade sedan lite i hängmattan på vår bungalows veranda. En apa i en kedja klättrade på våra armar och stal vårt vatten men såg så glad ut när den drack att det var värt det.

På kvällen var vi bjudna på hotelägarinnans sons niårskalas. Vi åt middag i deras restaurang och det bjöds på öl, geleklumpar med kokossmak (som vi åt för att vara artiga) och tårta (med jodnötter i så Nils inte kunde äta -till min förtjusning!).

Torsdag morgon bar det av mot Kambodja.