Vi började dagen i Monterey med att äta frukost på hotellet (som ingick konstigt nog) och när vi gick ner och kollade va de va för något förstod vi snabbt varför den ingick :) så vi tog oss en liten tur runt den lilla staden och turistade lite. Vi satte en "trevlig" stämpel på staden, checkade av den från listan, satte oss i den röda ponnyn, cabbade av, satte på solglajjerna och satte kurs mot LA.
Jag har rätt länge haft en liten dröm om att glida längs med kusten i Kalifornien i en cab med en gassande sol och vinden i håret. Igår var dagen D då drömmen blev verklighet! Och den gick över alla förväntningar! Det är den coolaste, mest spektakulära, vackraste väg som vi någonsin åkt! Bilderna som vi lägger upp har väldigt svårt att rättfärdiga denna underbara väg. Kan säga att Mikaela satt med kameran i högsta hugg konstant för runt varje krön, bakom varje bergstopp fanns det en vykortsbild man ville fånga! Magiskt! Vägen började med en liten och smal enfilig väg som slingrar sig precis på kanten av Kalifornien, så tittade man till höger hade man ett stup på några hundra meter ner till havet, tittade man till vänster så hade man ett berg på några hundra meter upp i skyn, och den tog aldrig slut! Den röda ponnyn fick jobba hårt och slita upp och ner för alla branter och backar, styrningen e inte den bästa och växellådan kunde man önska sig lite mer av, men vem försöker man lura, jämföra BMW med en amerikansk bil... Inte rättvist ;)
Efter den långa bergs ettappen kom vi ut på en lite vanligare väg med lite mer civilisation i sikte, åkte in i en stad som hette Guadalupe. Vi kände oss genast som i en film från Mexikos öken, nerlagda affärer med uppspikade brädor på fönstren och trasiga slitna gamla bilar överallt. Vid den lokala macken stod det tre gringos med på tok för stora byxor som hängde vid knävecken med alldeles för stora kepsar och som det såg ut som gjorde "affärer" med varandra. Jag tittade genast på soppa mätaren och pustade ut att soppan faktiskt räcker till nästa mack. Milen tuffade på och vi började känna oss trötta men vi såg ljuset i tunneln. Vi va nu på highway 101, dvs 5 filigt åt båda hållen med sjukt mycket trafik och alla snittar 70mph. De va väldigt jobbigt och man var tvungen att fokusera till hundra. Väl framme i LA skötte sig min co. driver till hundra (precis som resten av resan också förövrigt)så vi hittade till hotellet och avslutade dagen med en flaska rött och en sjukt god måltid!

M vid tangenterna.

Älskade moster Mona, vi skickade iväg ett grattis på födelsedagen mms till dig på din födelsedag som idag kom tillbaka som ett felmeddelande. I vårat fotoalbum från San Francisco finns bilden vi tänkte skicka.
Så stort och varmt grattis i efterskott önskar vi dig! :)
Love

Tack för alla kommentarer! Kul att läsa, vi har inte lyckats komma på hur man svarar bara :)

Nu väntar Universial Studios på oss!

M&P