Äntligen framme! Här är klockan 06.10 och vi har nu sovit i 11 timmar! SKÖNT :) hotellet är riktigt mysigt och verkar ligga centralt. Vi ska ut och kolla stan om några timmar! :)
Mamma, tror du inte att sätet jag satt på inte gick att fälla ner?! och såklart skulle muppen framför ha sätet ända ner, hela resan!! Men efter ett par timmar började jag få panik, så min underbara älskade Patrik erbjuder sig att sätta sig där istället.. (Han borde få pris för sitt tålamod) Tack älskling!!!!! Sen gick allting bra, tvskärm på stolen framför gjorde resan lite lättare! :) MEN SEN.. Sista timmen på flyget och resan till hotellet va inte kul! Har nog aldrig mått så dåligt!
Hjärtat började rusa iväg,jag började frysa,skaka och jag svettades.. (Hade haft migrän i kanske 3 timmar innan det) va så rädd att jag skulle svimma! Jag va såå nära! Vi satt kvar på planet tills det va tomt, mina ben ville inte bära mig, benen bara skakade och vred sig. En flygvärdinna kom fram och hjälpte oss, fick huvudmassage och mådde för stunden bättre! En Stuart beställde rullstol till mig! Så där åkte vi.. I en rullstol.. I san francisco! Så jävla bra start! Hahahah det måste sett så sjukt roligt ut! Vi hamnade såklart före alla andra i passkontroll kön med dom andra invalidosarna.. Nån fördel ska man ju ha! Gled förbi hela kön i min racer! Resan från flygplatsen till hotellet va inte det jag hoppats på.. Kunde inte titta ut! Kunde inte titta på utsikten, vägen va så ojämn så såklart blev jag åksjuk också! WEEEI :)
Men nu mår jag toppen! Enormt hungrig bara! Vilket är ett väldig gott tecken! :) är inte magsjuk kära mormor så det är INTE ditt "fel"
Det är nog alla känslor på samma gång! Spänning,nervositet, ALLT!

Så enormt glad att jag gör resan med Patrik! Kunde inte blivit bättre än så här! :)

M. P säger hej!