Det här inlägget skrev vi på bussfärden mellan Mendoza och Cordoba, vi åkte nattbussen och hade mycket tid. Vi hade en mycket händelserik tid i Mendoza, under tre dagar hann vi bland annat med; klättra upp för en kulle, besöka två vinbodegor, åka polisbil för första gången, sitta i polisförhör för första gången och åka rafting för första gången. Vi tar det från början...

Vi hade laddat upp för en riktig pensionärsdag då vi skulle hyra varsin cykel och med en karta cykla runt mellan olika vinbodegor och olivoljeproducenter. Mycket fin start med winetasting och en privatguidad tur på Giol, en känd vinbodega. Sedan var vi lite hungriga och ville åka vidare till en mer lantlig bodega där det också fanns en restaurang. Vi var lite osäkra på om vi hade åkt för långt så två lite jobbiga män insisterade på att hjälpa oss att förklara vägen, även om de inte hade någon koll, så de vinkade in en polis (även om vi sa att vi visste vägen) det var första men inte sista kontakten vi hade med polisen den här dagen.

Vi förstod att vi var på rätt väg och åkte in på en grusväg. (här skulle peter pan bytt till mountainbike från fincykeln) rätt som det var medans vi cyklade dök en moppepojke upp brevid Karins cykel och ett par sekunder senare hade han slitit upp väskan i cykelkorgen och försvunnit därifrån. (Nu skulle Peter Pan bytt mountainbike till racercykeln)

Vi var helt själva, utan mobil för den låg i väskan. Vi cyklade därför snabbt tillbaka till den lite större vägen där det fanns mer hus och en pytteliten polisstation lägligt nog. Det hjälpte dock inte mycket då den var stängd för siesta (typiskt latinos). däremot träffade vi en trevlig kvinna som tog med oss till en släkting i området för att ringa polisen. Hela familjen med massor av barn var samlade vid matbordet och engagerade sig i problemet. Vi insåg att när man är chockad är det väldigt svårt att prata spanska, men budskapet gick fram. Polisen kom efter kanske en halvtimme (de hade ju ändå siesta), familjen gav oss en bussbiljett till Mendoza (dumma som vi var hade EN gemensam väska och hade därför ingenting) och vi tackade dem och begav oss med polisbil till polisstationen. Vi ville ta ett foto med oss i polisbilen men "osis! båda våra kameror ligger i väskan".

Väl på polisstationen väntade förhör och vi fick gå till olika rum och berätta vår historia. Vi berättade också vad som fanns i väskan. Det viktigaste i väskan var två kameror (som tur var hade vi sparat över bilderna), två bankkort, Karins körkort, lite kontanter i en magväska och Jossans mobil. Annat smått och gott tjuven fick med sig var tre flaskor med vatten (måste varit tungt för honom), tomt kexpaket med smulor i botten, självförsvarsspray (vi hann inte ta upp den tyvärr) och ett gäng kartor över vindistriket samt en brochyr från jehovas vittnen som vi fått av en dam. dessa saker går att ersätta men den största förlusten var Karins kylskåpsmagnetsamling som hon samlat på sig under resan, en från varje land, säkert förvarat i plånboken.

En timme senare begav vi oss till cykeluthyrningen och lämnade tillbaka cyklarna. Där fick vi ett glas vin innan vi begav oss hem (fortfarande utan mat i magen).

Väl tillbaka i Mendoza unnade vi oss varsin hamburgare, som tur var var Jossan förberedd som vanligt med ett extra bankkort på hostellet. Men dagen var ännu inte över, vi hade planerat att boka rafting för dagen efter men vi var lite sena efter omständigheterna. Vi var därför tvugna att ta en taxi för att hinna, väl framme hade taxichaffören ingen växel så vi var tvugna att springa runt och växla i en affär. När vi kommer fram till turistbyrån var ägaren påväg att vrida nykeln om låset. Men han var snäll och öppnade igen. Tillbaka på hostellet efter en lång dag, pustade vi ut med några nyfunna amerikanska vänner över några öl och det kändes lite bättre, vi kunde till och med skratta lite åt situationen.

Del två om vår mendozaresa kommer om några dagar.

PS. Bilder är från en annan winetasting.