Dag 2:
Luke sa godmorgon kl 7.30, så det var bara skutta ut sovsäcken och se glad ut! Lagom stel efter tältsömn och alkohol kvällen före. Till frukost lagade vi äggröra på toast. Tyskarna var väldigt duktiga på att äta utan att hjälpa till med något och vissa av oss fick väldigt lite frukost.... Dagen börjar alltså med lite halvsurt humör och skitsnack vid bilen.
Men belgiska Kim livade upp stämningen med att inte vara så bra på att vända bilen och körde istället runt campet och hamnade på en återvändsgränd. När vi till slut kom ut från campet stod de andra bilarna och väntade snällt.
Vi begav oss då till Eli creek, även kallad Hangover creek. En liten flod av kallt, klart, strömmande sötvatten som började uppe i skogen och slutade i havet. Det var bara hoppa i, vänja sig vid kylan (ungefär svenskt sommarbad) och flyta med hela vägen ner igen. Behövde inte simma alls. Åkte nog 3 eller 4 gånger för det var så härligt!
Tillsammans med ett gäng andra tjejer gick vi sedan en bit bort på stranden för att se ett valkadaver. Det var inte direkt något att se. Det luktade värre än apa! Bara gammalt kött och skinn som låg i en hög, nästan valformad. Stackare.

På vägen tillbaka åkte vi förbi det stora skeppet Maheno som ligger strandat. Nästan helt sönderrostat och inget att leka med, men vi poserade fint framför samtidigt som vågorna splashade mot vraket.
Lunchdags i campet!

Efter lunchen åkte vi mot Champagne pools. Man får inte bada i havet utanför Fraser pga hajar, men som tur är finns runt 40 sjöar på ön att svalka sig i. De flesta är sötvatten men champagne pools är havsvatten som kommer av att vågorna slår över kanten på två "pooler" som skapats.
Nära där låg även Indian Head som är öns mest östra punkt. En hög kulle där man kunde se djurlivet i havet bra. Såg några sköldpaddor och någon liten haj.
Fullt med maneter låg uppspolade på stranden när vi kom ner. De ser verkligen inte ut som de svenska! Tjocka, stora och helt ljusblå eller gröna.

Tillbaka till campet för att laga och äta mat och dricka goon. Alla blev mätta för en gångs skull.
Tillsammans med Mel, Dec och Kim gick vi sedan modigt ner till stranden i mörkret. Där satt redan flera andra så dingos var inte så mycket att oroa sig för. Stjärnhimlen var helt fantastisk! Kunde se hur många som helst och klart som aldrig förr! Dec är lärare och svarade på alla konstiga frågor vi hade om rymden och stjärnorna.
Sedan gick vi till dansgolvet vid det andra campet och hade kul. Lite för mycket goon kanske, och kvällen slutade tidigt för ena halvan av oss. Bra med sömn den natten!

Dag 3:
Tidig morgon och väckning av Luke. Mindre stel denna morgonen men desto mer huvudvärk. Mackor och flingor till frukost, så alla fick lika.
Begav oss mot öns djupaste sjö, Lake Wabby. 40 min vandring dit. Men värt det! På vägen jämförde vi engelska och svenska traditioner och pratade skådisar. Först kom vi till ett sandlandskap som såg ut att pågå i evighet. Men vi svängde av och kom äntligen fram till sjön. Bada bada bada. Detta var sjön med flest olika sorters fisk och de simmade nära strandkanten. Låg där och lapade sol ett par timmar innan vi var redo för den långa vandringen tillbaka. Då hade såklart dricksvattnet tagit slut och vi kämpade oss genom skogen.
Sista måltiden tillsammans blev resterna som var kvar. Ett minus på denna turen var absolut maten. Det var inte tillräckligt och det var tråkigt. Annars var allt kanon! Platserna, köra på stranden, folket (inte de två tyskarna) var jättebra!
Färja över till land igen och städa och packa ur bilarna. Vi blev som en liten familj på ön och det är aldrig kul att säga hejdå.

På kvällen festade vi på hostelet med några av tjejerna från Fraser. Träffade fler underbara människor den kvällen och det blev en lång, rolig natt som avslut på en bra tur!