Dag 43
I morse förflyttade vi oss så nu befinner vi oss söder i Sanur. De senaste fyra dagarna har vi däremot spenderat i Ubud, en stad som ligger mer norrut, mitt på Bali. Det var första staden (om man räknar bort alla storstäder vi varit i) som inte ligger precis vid havet. Där kändes det lite som att vi kommit till det riktiga Bali och som att det var vi och lokalbefolkningen. Inte i närmelsevis lika turistsmittat som kuststäderna, vilket var väldigt skönt att ta en paus ifrån.
Någon annan som tyckte att det var skönt var plånboken! Vi trodde att julen skulle ruinera oss eftersom att många passar på att höja priserna under julledigheten. Men inte i Ubud, där var priserna fortfarande väldigt generösa. Bott har vi gjort för ca 50 kr/ person och natt.
Vi lämnade Giliöarna i söndags och kom fram till Ubud ganska sent på kvällen vilket gjorde att vi hade lite problem med att hitta boende. Första natten fick vi därför dela alla fyra i ett litet dubbelrum. I det stod en stor säng under fläkten och en lite mindre i ena hörnet. Snäll som Mickan är erbjöd hon den stora sängen till Carro och David. Det måste varit karman som var i farten för morgonen därpå kliver de båda upp med konstiga, svullna och röda bett över hela benen. Efter lite googling fastställde vi vägglöss som boven i dramat. Våra ben däremot hade klarat sig bra, med endast några få nya myggbett. Våra väskor låg dock i farozonen och vi ber fortfarande till gudarna att ingen lus flyttat in där och ännu värre, lagt ägg. Sprider de sig i väskan är det svårt att bli av med dem. (Ja, vi har läst på.) Enda sätten är att antingen tvätta allt i över hundra grader, eller frysa ner väskan. Att tvätta våra kläder så varmt att de krymper blir jobbigt och att hitta en frys tillräckligt stor för våra väskor blir nog lite av en utmaning det också.
Därifrån flydde vi såklart illa kvickt. Under juldagarna hade vi bestämt att vi fick lyxa till det lite extra och ha ett boende med pool (vi saknade verkligen havet i värmen). Så i tisdags checkade vi in på ett jättemysigt homestay med fin trädgård och stor bassäng. Samma dag bestämde vi oss även för att hyra en privatchaufför igen, eftersom vi tyckte det var så bra sist. Under måndagen hade vi checkat av Ubud stad och alla lösspringande apor i Monkeyforest och förra gången vi hyrde en chaufför upptäckte vi södra delen av ön, så nu beslöt vi oss för att köra lite mer norrut. Vi besökte en silversmyckestillverkning, kollade in ett stort vattenfall, tog en sväng till Balis största tempel och klättrade bland risfältsterasser. Roligt var även att vår chaufför pratade flytande engelska och berättade mycket om hinduismen och om det vi såg utanför bilfönstren. En riktigt intressant och annorlunda dag helt enkelt!
Även vår julafton började ganska annorlunda jämfört med hur den brukar göra. Vi steg upp (läs : drog oss) ur sängarna väldigt tidigt. Det blev inte många timmars sömn den natten för redan klockan två blev vi upphämtade av taxin. Vi hade nämligen fått en liten idé om att bestiga Mt Batur, en aktiv vulkan här på ön, och se soluppgången därifrån. Värt att nämnas är att vulkanen har utbrott ungefär var tionde år och senaste utbrottet var för ca tio år sedan. Visst är vi modiga. Klockan halv fyra i kolsvart mörker, hack i hälen på vår guide började vi därför att gå och två timmar och en riktigt brant vandring senare nådde vi äntligen toppen. Klockan 05.50 satt vi redo och uppradade på första parkett, 1717 m.ö.h. Med en varm choklad i handen såg vi äntligen solen stiga upp bakom bergen på andra sidan dalen. Vilken syn, en perfekt start på dagen.
Vi fortsatte därefter "julfirandet" i solen hemma vid poolen. Förutom ett litet julklappspel, en efterlängtad skype med familjen och hundratals bilder och julhälsningar på facebook märkte vi inte av julaftonen det minsta. Lite tråkigt måste vi erkänna, men vi får se till att fira julen dubbelt upp nästa år istället. Vår dag var absolut minnesvärd, men vi båda är överens om att julen hemma med familj och släkt är den vi föredrar.