Söndag tog jag ledigt. Gick i vatten brynet till Bungalow beach beställa måndags tur. Att ge sig ut till stranden betyder att tusen gånger hälsa och försöka att bli av med alla följeslagare.

På måndag kom jag iväg med lastbilen full med holländare och lilla mig. Vägarna var riktigt skumpiga för det finns 2 asfalterade vägar genom landet och resten är som det är. Vi åkte först till marknaden i landets största staden (som är inte huvudstaden) och sen en statlig skola. Barnen är sig lika överallt.... Utom att en pojke gav mig en välanvänd lapp som det stod ungefär: mina föräldrar är fattiga, hjälp dom. Jag lämnade tillbaka lappen och gav bidrag till skolan och sa till pojken att det är mer rättvist att det kommer alla barn till godo. Eller hur? Jo det tyckte han också men inom sig vem vet. Sen åkte vi till "uncle John" en kristen familj. Där fanns alla barn från hela byn och alla tiggde och ville inte ge med sig. Med hänsyn till att det kommer minst en gång i vecka minst en lastbil med besökande så skulle de kunna lära sig att mindre kan ge mera. Vi fick smaka kokos vin och kokos sprit som smakade så in i vassen hembränt att ingen kom på tanke att köpa med sig.
Därifrån till beachen och lunchen med trummor till. Maten var den obligatoriska riset dvs 2 sorter, vit och brun, friterad fisk grönsaker och bröd. Ledigt sen för bad osv. Som vanligt alla "guider" gör promenaden till lagom trevlig när dom inte vill ge sig. Jag tyckte att jag skullehellre prata med kvinnor som rensade fisk vid fiskebåtar. Oss kvinnor emellan så att säga. Vad snabba ni är, det skulle inte jag klara av. Började jag.
Har du godis eller pengar? Fick jag till svar. Det blev slut på mitt försök till samtal.
Därifrån åkte vi till afrikansk "skansen" och till slut en fiskeby där det mesta av fångsten röks. Man torkar fisken fullständigt genom rökning och exporterar till de andra afrikanska länderna som inte har havet. Tillbaka på hotellet blev det tidig sänggång så trött som jag blev.