Halloj!
Igår var det sista dagen för oss på barnhemmet. Dagen började som vanligt med undervisning i skolan. På skolbussen den här gången hade vi två barn var i knäet, jättegosigt! Vi vet inte om vi har nämnt det förut men våra skoldagar bestod av väldigt mycket dötid. Först på morgon var vi tvungna att vänta i ca 40 minuter innan samlingen på skolgården. Därefter vänta på att klockan skulle bli halv nio då lektionerna började. Efter lektionerna väntade vi på lunchen som kunde dröja upp emot en halvtimme och till sist vänta ytterligare ett tag till innan bilen som körde hem oss kom.

När vi kom hem igår packade vi ihop alla grejer och gjorde oss klara för att åka vid ca 17. I väntan på att barnen skulle komma hem satt vi ute och läste och tog det lugnt. Vid två, halv tre dök Rose och David upp och skulle fixa lite saker innan det var dags att åka. Vi lämnade kvar några gamla t-shirts till 17-åringen (som för övrigt visade sig vara 19-20). Hon verkade väldigt glad och bytte genast om till en av dom. När barnen kom hem började vi säga hejdå. Det blev en massa kramar då många av barnen ville ha både 4, 5 och 6 kramar. Vi har under dom här veckorna hittat ett riktigt charmtroll, en kille på ungefär 16-17 år, som flirtade en del med oss. Och när det kom till avskedet så fick vi flera kramar och highfives var. Annars var det mest tjejer som kramades massa gånger och inte ville släppa taget. Det var jättejobbigt och sorligt, och det känns så konstigt att man kanske aldrig mer kommer träffa dom. Det måste vara svårt för dom att det kommer och går volontärer hela tiden som dom fäster sig vid som sedan åker efter några veckor. Det var också tråkigt att lämna dom andra volontärerna som man har kommit ganska nära under dom här senaste veckorna.

Väl tillbaka i Bangkok skyndade vi oss att byta om för att åka in till "The Mall" och möta upp Brian. Vi åt middag på en "Food court", följt av ett riktigt glasslass på Swensens. Vi passade även på att handla avskedspresent till Rose och David, en egenkomponerad skål fylld med massa choklad, bananchips och svensk lakrits. Kvällen avslutades med bio igen, den här gången såg vi Parker.

Idag när vi vaknade hade Rose gjort svenska pannkakor (igen!) som var jättegoda. Hon sa att eftersom vi ska vara i Asien så länge ville hon inte att vi skulle behöva sakna svensk mat så mycket, jättegullig! Vi packade ihop det sista och precis innan vi skulle åka lämnade vi över presenten vi hade fixat dagen innan. Dom blev väldigt glada och tyckte den var " very unique". Därefter skjutsade David oss till flygplatsen och följde till och med med oss in till säkerhetskontrollen och såg till att vi kom rätt. Det blev väldigt många "take care" och "keep in touch" och han sa även att "Mummy Rose wants to know everything about the rest of your trip". Det var jättetråkigt att lämna dom också, dom har varit så otroligt vänliga och hjälpsamma med allt.

Flygningen gick fort och bra men det var rätt skumpigt hela vägen. Det gick jättesmidigt på flygplatsen, vi fick tag på bagaget direkt, behövde inte fixa visum och det var lite folk. Precis innan vi kom ut gick vi fram till en taxi-disk där en kvinna erbjöd oss taxi hela vägen till hotellet i Vung Tau. Det var kaos utanför flygplatsen och svårt att komma fram men till slut fick vi en taxi. Vi hade då redan betalat kvinnan för hela taxiresan. Taxichauffören var typ yngre än vi och låg på tutan i princip hela vägen. Det var otroligt mycket mopeder som i bredd tog upp mer än halva vägen och det fanns nästan inga rödlysen eller vägmärken. Efter ett tag märkte vi att taxametern tickade och undrade varför men han fattade ingenting så han ringde någon form av support. Det slutade med att Hanna fick prata med honom och förklara situationen och kom till slut fram till att vi skulle betala motsvarande 5 USD utöver det på flygplatsen. Vi trodde ett tag att de lurade oss och att vi skulle behöva betala hela summan en gång till, så det var ju skönt att vi slapp det liksom.

När vi kom fram till hotellet gick vi ner för att äta middag och restaurangen på hotellet var helt tom. Det visade sig även att köket hade stängt så vi fick välja på ris, ris och ris i princip. Ulrika beställde någon typ av melondricka, dock smakade den popcorn, asäcklig.
Middagen gick på 120 000:-, sjukt värt!

Imorgon blir det straaaaanden!! Godnatt!