Kuala lumpur 2

Blir här någon dag till. Försöker boka om men det gick inte till imorgon som jag hoppats. Är mätt, framförallt på värmen. Åk till någon ö. Tja, om det vore så lätt. Hade nog hoppats det men känner att jag inte orkar sätta mig in hur man tar sig dit. Orkar inte ens sätta mig in i Kuala Lumpurs transportsystem. Jag har iallafall lärt mig hur man går till Centralen närmsta väg. Där det finns gratis Wifi och lite svalka. Hittat några ställen att äta på och köpt en skjorta eftersom mina andra är skrynkliga. Den här värmen känns som när jag jobbade inne på Gränges med ugnservice. Framförallt på somrarna. Den kvalmiga värmen och den lite sötaktiga lukten av förorenad luft. Det är inte så att jag är besviken. Kuala Lumpur har förmodligen hur mycket som helst att erbjuda., just nu ett slagregn som heter duga, men jag känner mig färdig. Har ingen annan plan med det här stoppet än att skriva, och det gör jag ju. Om än med möda. Intryck saknar jag inte heller. Portiern tycker jag ska ta en Sightseeing-bus. - There is lots to see.

Jag tycker det räcker att bara gå ut på gatan. I ett gathörn jag passerar står ett gäng medelålders indiska karlar. Det är ingen bar eller så. Bara ett hörn mellan två rätt trafikerade vägar, den ena leder mot Centralen. Jag vet inte om det är samma män, men det är alltid en grupp där när jag går förbi. En del i vit, andra i ljusblå skjorta och alla med mörka byxor. Med mustasch eller utan. Står där och pokulerar. Någon har tagit dit en plaststol. Vad de pratar om vet jag inte. Det handlar väl om sport, politik eller kanske bara om hur läget är. Där är iallafall deras herrklubb. Vi andra får kliva ut på gatan för att komma förbi.

Trafiken är ett kapitel för sig. Det är tur att den stockar sig ibland. Annars skulle det aldrig gå att komma över gatan. Och på restaurangerna får man chansa. Chansa och peka. Idag när jag chansar får jag in två kycklinglår som hackats i bitar och sprutats lite sås över. Det är iallafall billigt. Går ner med lite apelsinjuice. Det är mycket som är ovant. Bland annat att inte förstå det folk säger. De flesta här talar engelska men inte när de pratar sinsemellan. Gatan domineras av språk jag inte fattar ett ord av. I bästa fall kan jag gissa vad det är för språk men vad hjälper det. Den tamilska kariokin på andra våningen låter rätt häftig men jag vågar mig inte in. Står i trappen och lyssnar. Först en ensam stämma, sen körsång med hårdrocksslammer i bakgrunden i en obestämd takt. Det är nog deras "sånt är livet"

Kanske kommer jag anklagas för att ha en västerländsk kolonial blick. Jag har den blick jag har utifrån mina erfarenheter, vet inte vilken annan blick jag skulle kunna ha. Reagerar på det jag tycker ser annorlunda ut. Försöker klura ut vad som pågår och inte vara nedvärderande. Folk gör det de gör av en anledning. För att de måste eller för att de inte vet bättre. Brukar kolla hur folk löst sina tekniska problem eftersom det är sådant jag hållit på med. Ibland är det konstiga lösningar men oftast ganska finurliga utifrån de resurser de har. Små duschslangar för att kunna tvätta ändan efter toalettbesök är riktigt bra. Kombinerad dusch och urinoar kanske mindre lyckat. Ser många olika klädstilar också. Mycket olika folk och kulturer som möts. Leker med tanken att köpa en sån där rund hatt utan brätten med platt topp, men avstår. Vet inte hur jag skulle bli bemött. Ska inte ge mig ut för att vara någon annan än den jag är. Är tveklöst den som ser mest annorlunda ut på den här gatan.

Gick inte att boka om. Får tänka om. Tar en broschyr på måfå i turistinformationen. Langkawi, en ö någonstans på östkusten. Där är nog mindre kvalmigt. Och så kan jag ta ett billigt flyg direkt till Kuala Lumpur International sen. Det fäller avgörandet. Men dit blir det buss och färja. Måste se lite landskap också. Förresten kom jag på vad den Indiska herrklubben är för något. Det är ledningscentralen för taxin, deras kontor. De sköter ruljansen med mobilerna.