Sten, sax, påse tog mig och Craig på en lång tur till östra sidan av landet. Hade fått nys om att Pearl Lagoon skulle vara ett paradis. Det tog oss två dagar att få skjuts hela vägen dit, tyvärr var Pearl inte så mycket att hänga i granen.. Förvisso ett intressant stället som är helt olikt resten av Nicaragua, men det fanns inget att göra i den lilla by. Nicaraguas östkust består ett par hamnstäder där det bara bor engelsktalande afrocreoler (tänk Jamaican man) och miskito.

Lite besvikna tog vi istället en båt till Bluefield och en färja till Corn islands. Den tuffaste och mest krävande båtfärd som jag varit med om. Säkert 70% av alla medresenärer blev sjuka och kastade upp på det sex timmar långa resan. Jag hade "som tur var" brottats med matförgiftning natten innan så jag kunde gott däcka när det blev för mycket.

Men det visade sig vara värt turen. Här var vårt paradis! De karibiska stränderna som omringar Corn är magiska. En makalös plats. Här mötte vi Dave'N'ella igen och det slutade med att vi köpte hummer tillsammans för 5kr styck och lagade en riktig brakmiddag.

Efter ett par dagar ibörjade abstinensen krypa på och det var dags att åka tillbaka till Leon igen. Dumt nog valde vi att ta en buss den här gången, vilket slutade i att någon kände att de skulle ha bättre användning för min ryggsäck än vad jag skulle ha.. Pass, pengar och allt annat av värde hade nu fått en annan ägare. Lite förtretligt, men det är ändå svårt att inte älska situationen (fast i ett varmt och galet Nica). Ett nytt äventyr börjar.

Efter efter ett par sköna dagar, med vänner och mer vulkankamping, i Leon så har jag fått ett nytt pass och är påväg mot Costa Rica. Woo hoo !!