Kuba visade sig vara ett sånt där land som man bör googla en gång innan avfärd. Vilket inte är min starka sida. En efter att ha löst en liten visummiss landade jag i det fagra Havanna. Utan pengar eller någonstans att bo på var det lite trixigt att ens lämna flygplatsen, att det sen nästan inte finns internet gjorde inte det hela något enklare. Men på något sätt lyckades jag hitta ett casa. Casa Miriella. Det visade sig vara stans bästa casa. Miriella var underbar, stämningen likaså och gästerna var ännu bättre. Delade bland annat rum med en kompis från San Cristobal, Lara.

Kuba är som en tidskapsel där man åker tillbaka 70år i tiden. En elegant 50-talsstil över allting, även om allt nu såklart är 70år mer nedgånget. Folk är väldig hjälpsamma och allt är superbilligt. Det är en huvudstad som lockar med många frestelser så som Havana Club och Chiba.

Eftersom wifi nästan är obefintligt lyckades jag inte boka någon biljett ut från landet som jag tänkt, utan följde med Papa Stuff Stuff, Dj JJJJ, Lara, Arthur och Los niños till Trinidad. Ett bra beslut. Det blev en riktigt rolig weekend med mycket skratt, kärlek och rom.

Vi hann även göra sista kvällen i Havanna till en händelsefull sådan med Lara, Dj JJJJ, och Viking på La Fabrica, men var den tog vid eller hur/om den avslutades det vet bara vi invigda. Det var något utöver det vanliga i alla fall.

Tack Kuba, må du aldrig förändras!