Vi checkar ut tidigt men det är strömavbrott så kort går inte. Gamla hederliga kontanter kommer väl till pass. På bussterminalen är det också avbrott så gamla pålitliga pennan används flitigt. Resan går från 2400 m till 3800 möh och det märks. Vi blir andfådda o får ont i magen o det känns lite jobbigt. Utsikten är som vid tidigare resor på Anderna fascinerande o spektakulär. Idag är bergen lite rundare o mer beväxta än tidigare. Vi ser också en flod o några sjöar och med jämna mellanrum alpackor, lamor o vicunor. Puna ligger vid sjön Titicaca, världens högst belägna farbara sjö, och klättrar på bergssidorna upp från sjön. De flesta hus är tegelfärgade o det ser otroligt gjyttrigt ut när vi kommer o ser stan ovanifrån. Men när vi kommer ner ser vi fina hus, smala mysiga gator o torg. Vid bussterminalen möter man från hotellet. Ser roligt ut när det står en man o håller upp en skylt med 'Christine'. Det vänliga värdfolket tar emot o lite senare går vi ut o äter, det är mest mulet o kanske bara 15 grader. L tar inlagd fisk ceviche (bild), en specialitet som smakar gott, C tar tomatsoppa. Vi är ordentligt andfådda när vi kommer tillbaka, nästan lite otäckt känns det. Vi avslutar kvällen på rummet, reströtta. Ute åskar det.