f*** the fast food nations, I´m heading down under, så lät det för ett år sedan när jag lämnade den nord Amerikanska kontinenten för ett äventyr söder om ekvatorn. Ett äventyr bland Melbourne´s gömda pub gator och hålor. Ett äventyr balnd traktorer, skördetröskor och cowboys väster om kustens belysta städer.

Det var ett år sedan.

Now, F the Kangaroo´s I´m heading north.

Den flög över mitt huvud som en fjäder och bortom räckhåll, jag viste att det var en poäng till chefen när jag kännde rugby bollens läder över mina fingertoppar.

Vi var på väg att förlora matchen och jag visste varför, mina tankar flög inte med bollens rörelser. Det var första gången jag spela rugby hemma på gården i Wee Waa, NSW. Strålande sol, kall öl och små knattar som springer fram och tillbaka över gräsmattan.

Dagen var underbar men inget kunde överta min starka längtan bortom landet jag spenderat det senaste året i. Dagarna är räknade men har satt sin saknad. Det hade inte gått en dag de senaste halvåret på landetdå jag inte längtat tillbaka till det jag lämnat hemma eller framåt till tiden jag ska möta. Tankarna eka mer och mer för varje steg jag tog över spel planen.

Jag saknar synen av en värld under ytan, att simma fri som en fisk.

Varför är jag fången i mitt jobb, varför reser jag inte världen runt, varför lever jag inte min dröm igen?

Svett rinner längs kinderna, benen känns tyngre än någonsin. Darrens grepp är stadigt, jag har ingen stans att springa, jag är fast, Daniel springer över mål linjen. Score! Orden svider i mina öron men försvinner bakom tankens kraft.

Jag saknar doften av mormors ny kockta broccoli, trotts min avsky till allt i familjen broccoli.

- - Sam, get the ball, get the ball Sam!

Han kan springa mil efter mil när han får jaga lamm, men inte ens hunden kan hjälpa oss att få bollen over mål linjen.

Hennes röst viskar lätt i mina öron, kom hem!

Jag känner hur mina ben tar stegen mot hennes famn utan tveka. Catarinas varma leende får en själ att falla på knä.

- - Daddy, daddy I scored, I scored!

- - Well done young fella!

En 6 årig grabb med tal problem kan spelet bättre Rugby än mig.

Jag ser tilbaka över mittpunkten, på andra sidan står Filem och Gordon, båda lika utslagna. Svett gör att mina händer tappar gräpp om båda knä, tyngden av min överkropp får benen att ge vika. Jag har fallit.

- - Daddy, daddy, get him!

Mina ögon är slutna, jag kan inte se, men jag vet att en 6 årig grabb snart kommer flygande över mig, men det spelar ingen roll, han tar tag i mina ben som verkar oberörda,

- - Daddy, he´s playing dead, grab his foot!

Hans röst är lika tunn som luften jag andas, hans kraft lika svag som lyckan jag känner. Hans glädje är min sorg. Hans röst är svagare än mina tankar, det är tyst. Det känns som att jag ligger där på gräsmattan i en evighet, blå himelen, ett stark sken från solens värme får mina ögonlock att skimmra trots att jag blundar.

That´s it!

Ett blå sträck tar form under min hud. Min fingertopp sveper lätt över , blodet forsar.

This is it!

Rugby bollen ligger bredvid mig, innom räckhåll. Mina fötter springer, rullar som hjul och det känns som att jag flyger över gräsmattan.

Jag ska andas med kraft, jag ska andas med styrka. Min närvaro ska vara given.

Mina motspelare är bakom mig, de närmar sig men är bortom all chans, jag var på väg. Bollen stadigt under armhålan, pressad mot skinn och ben.

Jag har jobbat, jag har lidit, jag har väntat.

5 meter kvar, 4 meter kvar!

27 länder, 5 kontinenter. Borneo, Vietnam, Burma, Buthan, Kina, Mongolia, Japan!

Var leder vägen näst?

3 meter, 2 meter!

Nu är det jag, det är min tur igen, nu gäller det, nu jävlar kör vi!

MÅL!

Flight JQ37, I´m leaving I´m going I´m alive!

Vi vinner rugby matchen på Cudgewa gård den 22 Augusti, dagen efter möter jag Gordon, en av arbetarna på fältet., han ser på mig med en underlig blick och frågar.

- - Carl, what happened at that game last night?

You seem different, smiling, laughing,

You´re... happy?

Jag ser på honom. , hans blick bekräftar hans avund, han vet att guld reser min väg! Jag vet att jag inte behöver svara, han vet svaret. Han vet att jag nu lämnar Australien efter 18 månader hemifrån. Afrika, Colombia, MachuPichu, USA, Belize, han visste att jag nu var på väg norrut.

Jag visste att jag inte behövde säga ett ord, stunden talade för sig själv, mina tankar var skrivna med svart tush över en vit t-shorta. Mina drömmar på en billboard bakom mig. Min resplan tecknad över marken vi står på. Mina känslor ritade som Disney figurer över mitt ansikte.

Det var inte mycket jag behövde säga för att beskriva mina handlingar och utan att säga ett ord fortsätter mina läppar.

- - My friend, jag sålde min själ till en bonde för pengarna hans hektar producerar.

Jag har varit fånge I en traktor hytt under 6 månader, men jag kommed en dröm, ett mål och en viljestyrka starkare än alla bondens häst krafter och nu är jag nära.

Jag kan höra bruset från havet som kallar mitt namn.

När jag ser mot himmelen, flyter känslan av att flyga fri som en fågel genom mina blod ådror.

- - Gordon, doften av världens kärlek är så stark med bara ett par dagar kvar i Australien att jag kan inte göra annat änn att le.

Snart kan jag göra vad jag vill igen.

Flyga vart jag vill, bada när jag vill, sola när jag vill, men framför allt Gordon, så kan jag göra precis vad fan jag vill när jag vill.

- Now, you can call that whatever you´d like, but the way I see it, I´m reclaiming my life baby!