Hej igen, det blev ett kort besöka Alice Spring. En stor stad som servar ett stort område. Här är 50 mil ingenting, det är 25 mil mellan varje tankställe, så det gäller att ha koll på bensinmätaren. Vi ska nu till Uluru, ett av Australiens mest kända sevärdhet. Det är konstigt att få se Uluru med egna ögon, det man sett på bilder så många gånger.

Det är verkligen fantastiskt, vi vandrade runt hela berget, tio kilometer, gick en guidad tur för att få veta vad Uluru betyder för aboriginerna. Det är en mycket helig plats precis som var Kata Tjuta är. Överallt står det att man inte ska gå upp på berget för den sakens skull. Ändå är det många som går upp.

Just denna veckan är det firande av att det var 30 år sedan regeringen gav tillbaka landet där nationalparken ligger till aboriginerna i området. Regeringen hyr sedan allt av dem.

Det fanns ett mycket bra kulturcenter som visade bland annat handverk som aboriginerna gjort.

En dag åkte vi till Kata Tjuta vi gick en vandringsled, det är mycket spektakulärt. Denna plats är också mycket helig och man får bara gå på vissa ställen.

Vi såg förstås Uluru i soluppgång och nedgång som man ska göra. Då var vi inte ensamma, massa bussar, många kommer bara för den stunden.

Det är hela tiden runt 37 grader, så det skönt att liggavid poolen resten av dagen.

Efter tre nätter åker vi till Kings Canyon.
Idag ska vi fira Bengt som fyller år.
Det blir en god middag på lodgen.

Det är tidiga morgnar som oftast gäller nu ska vi vandra runt Kings Canyon. Förutom att det är varmt så är det miljoner flugor. Därför har vi myggnät på oss. Jag tänker på alla flugorna i Tom när Karl- Anders hade grisar. Ungefär så fast mycket värre.

Efter vandringen drar vi oss söderut.
Men jag måste berätta om när jag så gärna ville besöka en aboriginsk by, där vi hade fått veta att man hade en workshop. Det var en liten väg in rakt ut i bushen. Det var bara röd sand så våran Jucy den åkte fram och tillbaka, läskigt, vi kom fram men där var alldeles tomt, förutom en ilsken hund. Det var bara att åka därifrån och vi var väldigt nöjda med att vara ute vid vägen igen.

Efter 80 mil söderut har vi nu kommit till Coober Peddy, opalstaden.

Hej så länge
Elisabeth o Bengt